Jag fick frågan om jag kunde göra ett inlägg med mina tatueringar, det har jag gjort förut men kan absolut göra det igen! Det har ju kommit till en del nya sen förra gången.

Vi börjar från början med den första tatueringen jag gjorde, när jag var arton år och bodde i Södertälje:

Lilla My i svanken. Svanktatueringar var en hit på den här tiden och nu i efterhand är jag så himla glad att jag valde det här motivet ochinte en tribal som det lutade åt först! Här är hon, min arga lilla My som sticker upp ur Mumindalen! Tanken är att det ska se ut som hon kikar upp ur byxorna när man böjer sig fram.

Tatuering nummer två var den här texten på insidan av armen. ”Den som inte kan föreställa sig en galopperande häst på en tomat, är en idiot”. Det stod på väggen i min bildsal när jag gick på högstadiet och har följt med mig sen dess. Den här tatueringen gjorde jag 2009.

Det anatomiska hjärtat gjorde jag när jag börjat som tatueringslärling. Jag gjorde det på högerarmen, som är min måleriarm, som ett bevis på att hela mitt hjärta finns i den armen. Vid det här laget började jag tycka att jag var väääääldigt tatuerad! (det var tider det)

Strax efter det gjorde jag porträttet på min mamma på armen. Min finaste tatuering och jag blir lika lycklig varje gång jag ser den, att den sitter just på mig! Jag får extremt mycket frågor och komplimanger för den här tatueringen, alla frågar om det är jag (vem som nu tatuerar in sig själv på armen) och jag fullkomligt älskar den!

E:et på benet gjorde jag till vår tvåårsdag i present till Emil.

Talgoxen bakom örat kom dit en gång när vi hade tråkigt i studion och lite tid över. En fågel som viskar i mitt öra. Dock har den blivit så himla blekt att den knappt syns längre, trots att jag fyllt i den en gång. De sitter dåligt just bakom öronen, men fint är det!

Sjömansflickan gjorde jag på mig själv. Kände att jag måste ha något eget, så jag la upp benet i knät och tatuerade mig själv! Det gjorde väldigt ont så stackars alla som blev tatuerade av mig!

Min arga flicka på armen är från en av de första teckningarna jag gjorde till bloggen. Så hon är min hyllning till bloggen, sen gillar jag att hon ser ut som en blyg, arg pinuppa!

Texten på armen fick jag i morgongåva av Emil och som ni ser så har vi likadana! ”In a sea of people, my eyes will always search for you”
Älskar stilen den är skriven med (hittade den färdig så, så jag vet inte om det är någons handstil eller ett teckensnitt), att det ser handskrivet och ditkluddat ut!

Den senaste tatueringen gjorde jag när jag fick reda på att pappa var sjuk. Texten har han skrivit i gästboken på mitt bröllop, när han var lycklig och frisk och allt var bra. Jag visade honom den här tatueringen på sjukhuset, då grät han och kramade mig hårt.
Den här är lika värdefull för mig som tatueringen på mamma. Pappas ord, precis bredvid hjärtat.

En bild som representerar dina framtidsdrömmar.

Jag längtar efter att vara genuint glad igen. Inte som nu, ”på-ytan-glad” utan glad ända längst in.
Det kommer dröja, det här med min pappa är så himla stort och omvälvande att jag liksom blir omkullvält varje gång jag skrattar.
Men det kommer bli bra. Någongång kommer det blir bra igen.
Så det är min framtidsdröm, att allting kommer bli bra i slutet.

 Jag gjorde en ny tatuering idag, med en hälsning jag hittade i gästboken från vårt bröllop.
Det gjorde skitont, men det gör allt annat också.

Förresten, ett stort, från botten av mitt hjärta, jätteTACK för alla kommentarer i förra inlägget. Jag visste att ni skulle förstå.