Ni följer säkert Krickelin (om ni mot förmodan inte gör det så måste ni genast börja) och har då säkert sett att hon flyttat till egen sida.
Jag fick den stora äran att teckna hennes nya header!
Älskar att teckna headers, det ger så fint, lite personligare intryck på en blogg. Dessutom har jag ju tecknat Kristin vid flera tillfällen innan, så att få teckna henne igen var såklart himla kul.

Såhär såg processen ut, grundade med pan pastels för att sen teckna alla detaljer med polychromos pennor. Här anar ni min nya investering också, nämligen ett ritbord som går att luta så jag nu slipper sitta framåtlutad över bordet. ÄLSKAR´T!

Såhär blev den färdiga teckningen, är speciellt nöjd med lite turkosa tonen i hårets skuggningar.

Såhär blev den färdiga headern sen, när Kristin fixat den som hon ville:

Tack snälla Krickelin för förtroendet!

Såhär ser de andra teckningarna jag gjort av henne ut:

Idag är det fredag och numera innebär ju det killfredag, dvs att jag tecknar en man, för omväxlings skull.
Men idag tyckte jag att det inte var mer än rätt att teckna själva upphovsrättskvinnan till just killfredagar, nämligen eminenta Sandra Beijer!
Så här kommer en teckning på henne, trots killfredag (men det ÄR ju faktiskt roligast att teckna tjejer, om jag nu ska vara helt ärlig)

Texten jag använde tecknade jag med guldpenna och kommer från låten Hejdå Patriarkatet som Isabelle Pedersen sjöng för några år sen (finns på spotify, rekommenderas varmt!)
Tyckte det passade extra bra nu i samband med Guldbaggegalan och klippet på Alexandra Dahlström som florerar överallt nu.
För nu, nu jäklar händer det!

Hörreni, det är fredag igen och som ni vet vid det här laget så innebär fredagar numera män! Vad mer kan man begära?

Förra veckan tecknade jag Adam Lundgren och veckan dessförinnan var det Tallest man on earth
Sen fick jag ju en himla massa bra förslag från er, en del av dom är redan inräknade för veckorna som kommer.
Men först ut, min egen personliga, all time favourite, nämligen den vackra Ola Salo!

Ni som följt den här bloggen länge vet ju att jag älskar Ola. Tycker han är den tjusigaste mannen i hela världen och jag hoppas verkligen att Knut blir precis som honom när han blir stor.
Modig nog att våga vara sig själv, inte bry sig om ideal och tråkiga regler.

Jag har tecknat Ola en gång tidigare, tycker ändå man ser att det hänt nått med mitt tecknande det senaste året, eller vad tycker ni?

Ha en fin fredag allihop, själv ska jag gå på fest och vara alldeles spiknykter eftersom jag har vit månad. Det ska bli spännande!

När det stormar och blåser i ens liv vill man hålla i sig i det som känns hemma och tryggt. Då vänder jag mig till mamma.
Så att teckna henne nu kändes som det mest självklara i världen.
Så skönt att bara låta orostankarna försvinna och begrava sig helt i detaljerna istället.

Har försökt mig på att teckna mamma några gånger tidigare men hon är så himla svår, får inte till den där rätta mamma-känslan.
Antingen blir hon för  mesig eller för hård, hon måste ju vara precis mitt emellan.
Men nu tycker jag att jag lyckades få till hennes varma blick, men ändå ens uns av tuffhet.
Såklart parade jag ihop henne med Mona-Lisas bakgrund. Varför göra mindre när man kan göra allt.

Hoppas du gillar den älskade mamma.