Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Anna Tecknar Bokomslag!

För några veckor sedan fick jag frågan om jag ville teckna ett bokomslag, åt Kalle Zackari Wahlström.
Såklart jag ville, speciellt eftersom han själv ringde och frågade. Fint tycker jag, att ringa själv och inte be förlaget göra det.

Uppdraget hade helt sjukt kort deadline, med en och en halv vecka kvar tills boken skulle tryckas! Som grädde på moset skulle jag precis åka iväg till Alperna, så jag hade således två dagar på mig att göra klart bilden. Galet!

Kalle skickade över en referensbild på en gammal filmaffish och sa att han ville att det skulle se ut så. Huvudpersonerna skulle bytas ut mot honom och Brita, i nederkant skulle hans barn, tre hundar och kettlebells finnas med.
Pjuh, redan här anade jag att det skulle bli svårt.
Jag tecknar ju som störst A3 och för att få plats med allt det skulle det bli väldigt små ansikten och det är alltid klurigt.
Efter två försök i A3 format så gav jag upp och tecknade bilden i 50×65 mått istället. Det är väääääääääldigt stort för en teckning, speciellt när man har så lite tid.
Efter ungefär en miljard sms fram och tillbaka mellan mig, Kalle och förlaget blev vi till slut klara och nöjda (hoppas jag) och nu finns boken att förbeställa här!

Det här var ett av de mest stressande jobb jag gjort, samtidigt som det såklart också var väldigt roligt att få ett sånt förtroende.
Den andra boken jag håller på med har jag haft över ett halvår på mig att teckna, så att nu göra det på två dagar var lite väl extremt för mina stackars stressnerver.
Var tvungen att ligga raklång i sängen i flera dagar efteråt.

Men nu finns den som sagt, och jag är väldigt stolt över hur det blev! (formgiven av Jonas Cramby, så texten och det har jag alltså inte gjort)

kalle2

Anna Om Bloggen!

man2Min blogg fyller snart nio år. Jag har aldrig tyckt det varit särskilt betungande att blogga.
Dock börjar jag tappa ämnen att skriva om.
Förr kunde jag lägga ut bilder på vad jag har på mig, men nu har jag så himla fullt i min ateljé så jag har inget givet fotoställe där jag kan fota bilder på vad jag har på mig. (fast jag har ganska fina saker på mig, så det är ju synd att ni inte får se, kanske måste styra upp det där)
Jag visade också en massa porträtt, men nu glömmer jag typ bort att visa om jag gjort nått nytt och bara visar det på instagram. Fy vad tråkig jag blivit (här nedan en ny bild i alla fall)

Det händer inte så mycket i mitt liv, eller jo, men det är ju samma hela tiden så inget nytt under solen så att säga.
Jag tecknar barnbok så det ryker på jobbet, den ska lämnas in och vara klar den 20 mars, så det börjar dra ihop sig.
Jag tecknar beställningar mellan varven och försöker klämma in lite eget tecknande också, även om just den biten går ganska dåligt.

Jag tränar, leker med Knutte, försöker vara en hyffsad fru och funderar på att möblera om hemma.
Ungefär så.

Fast på fredag ska jag gå på näringslivsgala. Det är ju alltid något.

Jag gillar mina inlägg där jag tänker efter och delar med mig av mina tankar bäst, men de inläggen går liksom inte att krysta fram.
Har ni inte önskemål på inlägg, behöver lite skrivpepp! Hit me!

 

Älskade Barbro!

Jag har skrivit om henne förut, men låt oss ändå prata en stund om Barbro Lindgren.
Som ni säkert vet vid det här laget så ÄLSKAR jag henne!
Hon är så väldigt lik mig, eller kanske är det jag som är lik henne?
Min mamma är lika förtjust i Barbro som jag så när jag växte upp så var det alltid Barbros böcker vi läste. Först barnböckerna, Max och vilda bebin. Sen blev jag lite större och då läste vi Loranga och lilla Sparvel. Till slut läste jag Jättehemligt och Världshemligt. Så jag har på nått sätt växt upp med Barbro Lindgren och det är jag så evigt tacksam för. Hon har alltid satt ord på de små sakerna och beskrivit de stora känslorna så fint.

I höstas var hon i Värnamo och jag var först i kön och stannade sedan kvar till sist, så det bara var hon och jag kvar. Då gick Knut fram till henne med sin Benny-bok och hon skrev i den till honom och sen läste hon hela sagan för honom.
Alltså känslan, när ens allra största förebild och människa sitter och läser sagor för ens unge! Så svårslaget!
Ett av mina största moments in Life tror jag bestämt.

knuobarbro

Härom dagen visades avsnittet när Barbro Lindgren möter Lars Lerin. Har ni inte sett det måste ni göra det omedelbart! Avsnittet finns här. Jag såg det två gånger på raken för att det var så himla bra!
Vill man ha ÄNNU mer Barbro (och det vill man ju) så kan man lyssna på podden Bladen brinner, med en intervju med henne. Lyssna här!

Jag kände i alla fall att jag ville ge tillbaka på nått sätt, för allt hon gett mig.
Så jag tecknade ett porträtt, som visade sig bli ett av de bästa jag gjort.
Fast så blir det kanske, när det ligger ofantligt mycket kärlek bakom.

Så tack Barbro, för allt!

barbro

Dagens Porträtt och En Känsla!

krickelin

Som ni vet vid det här laget så har jag så mycket att göra att jag knappt hinner dricka kaffe ens.
Jag är väldigt ovan vid stress och blir väldigt trött och lättirriterad av att ha för mycket.
Den senaste tiden har det känts som jag gått runt ut och in och folk har kladdat på mig med saltiga händer så det svider på innanmätet.
Behöver en paus.

Så jag la alla måste åt sidan och tog fram ett tomt akvarellpapper och mina färger och målade något annat.
Något utan måsten och krav.
Där jag får bestämma själv utan att fråga.
Det blev det här porträttet på Krickelin, min nya favoritbloggare.
Det är som att ta ett djupt andetag att läsa hennes blogg, så rofylld och harmonisk.
Blir sugen på att måla om hela mitt hus blått efter att ha kikat in hos henne.

Här är en film om hur jag gjorde när jag målade porträttet.