Jag har alltid haft stora bröst och till en början tyckte jag det va väldigt roligt. När man på högstadiet och gymnasiet kunde stoltsera med ordentliga C-kupor och jag fick en massa uppmärksamhet från killar vilket jag fullkomligt älskade. Dessvärre blev jag oftast sårad ordentligt då det allt som oftast handlade just om brösten och väldigt lite om mig.

De lockade också till sig många äldre män som det från min sida aldrig var meningen att attrahera. efter en incident på gymnasiet där en manlig lärare började maila mig väldigt konstiga förslag, så slutade jag helt använda urringat. Jag täckte dom så gott det gick även om jag fortfarande var omåttligt stolt över dom.

Åren gick och jag gick från att vara en 45 kilos tonåring med C-kupor till att bli en vuxen kvinna med betydligt fler kilon och kurvor och brösten blev större och stannade runt DD-kupor eller ibland upp till E eller F-kupor. Det började bli tungt att släpa runt på och när jag blev gravid (redan första gången) så växte brösten tre storlekar redan de första veckorna! När jag fick Knut hade jag storlek 75 H.

Jag är inte särskilt reslig med mina 168 cm, 67 kilo (fortfarande massa gravidkilon kvar) och att ha H bröst passar helt enkelt inte alls min kropp. Jag började få ryggproblem och ryggskott, ont i axlar och nacken. Direkt efter att jag fått Knut började jag kolla upp alternativ för att göra en bröstförminskning.

Nu har det gått 11 månader sen han föddes och i december fick jag äntligen tummen ur och ringde vårdcentralen. Killen som svarade lät helt chockad när jag sa att jag ville göra en bröstförminskning. Sagt och gjort, en månad senare fick jag komma in för bedömning. De mätte från halsgropen till bröstvårtan (måttet måste vara minst 28 cm) och sen fick jag väga och mäta mig (man måste ha ett BMI under 25)

Mina mått stämde och läkaren skickade en remiss till kirurgen. Nu har jag blivit kallad så i slutet av januari ska jag dit för ytterligare mätningar och bedömningar. Har man ett BMI under 25, ett mått från hals till bröstvårtan på över 28 cm och att brösten har en volym på minst 800 ml så betalar nämligen landstinget operationen.

Tänk att kunna köpa BH i en vanlig affär, kunna köpa vilken bikini eller skjorta som helst. Kunna teckna utan att få ont i ryggen och jogga utan att få ont precis överallt!

Så håll nu tummarna för det här! Det gör nämligen jag!

Igår var det nyårsafton och jag hade så himla fin och bra kväll med roliga människor som ändå är ganska nya i mitt liv, men redan så oerhört viktiga och bra! Jag gillar folk som har självdistans, högt i tak och som kan driva med sig själva och andra. Då blir det som roligst tycker jag! Så tack alla inblandade för igår!

För första gången på länge har jag faktiskt några nyårslöften:

* Do more of what makes you happy. Uttjatat kan tyckas men ändå så sant. I år ska jag bli bättre på att säga nej och lyssna på vad som känns bra i magen. Började redan 2014 och kommer fortsätta under det nya året. Om något tar mer energi än det ger, låt bli är mitt nya motto.

* Börja sminka mig mer. Har inte orkat/brytt mig/hunnit nu när Knut varit så liten men igår när jag plockade fram alla ögonskuggor igen så kände jag att jag verkligen saknar det där. Att tänka ut fina färgkombinationer och lägga lite tid på det hela, så det ska jag bli bättre på 2015, för jag tycker det är så himla roligt egentligen!

* Ta för mig mer inom mitt jobb och inte bara vänta på att saker ska hända. Händer det inte av sig självt, får man helt enkelt hjälpa till lite!

* Teckna mer för att det är roligt och inte bara jobb och beställningar. Tänkte först en teckning om dagen men kände redan (såhär första dagen) att det inte kommer funka. Men ja, fler bara för att det är kul-teckningar ska det bli 2015. Sen blir det en stor utförsäljning i slutet av året, precis som 2014!

* Bli mer mig själv igen. Känns som jag blivit lite instängd och rädd för att det ska pratas för mycket istället för att bara våga som jag gjorde innan. Vill jag ha en viss frisyr, kläder eller vad det nu kan vara, så borde jag ha det. Innerst inne vet jag att jag är stark nog att stå emot när landet Brunsås kommer och knackar på. 2015 ska jag ta tillbaka min rätt att inte stå snällt i ledet!

Jag har tagit mig en välförtjänt bloggvila. Jag har inte rört mina pennor på en vecka och jag har inte brytt mig det minsta om beställningar efter ett helt hysteriskt hektiskt december. Så himla skönt.

Istället har jag andats iskall Värmlandsluft som riktigt fryser ner i halsen på en, gått svinkall promenad så strumpbyxorna frös fast i mitt benhår, mellandagsreashoppat och firat jul med både min och Emils familj.

Jag kommer tillbaka starkare och mer utvilad än på länge 2015. Jag och Emil använde äntligen vår bröllopspresent från min bror och gick på spa i Karlstad. Vi låg på varma stenar, badade bubbelpool och testade alla olika sorters bast. Dessutom åkte vi vattenrutschkana massvis med gånger så ja, nu är vi utvilade och taggade inför det nya året.

Nyår är min bästa dag på året, eller snarare nyårsdagen. Ett oskrivet blad, ett vitt ark och man har all världens möjligheter att göra något fantastiskt av det.

2915 kommer jag börja med ett nytt hemligt projekt ihop med ingen mindre än Cecilia Forss (!!!!) och senare även ett par nya bröst, för landstinget har nämligen godkänt mig för en bröstförminskning! Det är två saker (eller tre, lite beroende på hur man räknar) som kommer göra 2015 till ett strålande år!