Åh jag hade tänkt lägga Knut i en stor hög med löv, men seg som man är så hann ju alla löv försvinna, så vi fick hålla till godo med några plockade från trädgården (Knut gillade det ju uppenbarligen, hittade massor med lövrester i hans mun efteråt)
För övrigt: barn i stickat kan vara det gulligaste som finns!

I eftermiddag åker jag till Stockholm och kommer inte tillbaka förrän på fredag. Två nätter utan Knut och Emil känns lite läskigt men samtidigt ska det bli evinnerligt skönt att få sova två hela nätter utan att bli väckt!

Jag ska på en hel massa föreläsningar imorgon och på fredag ska jag på ett jobbmöte. Däremellan tänkte jag svänga förbi Kreatima och fylla på mitt penn- och papperslager.

Jag har en hatkärlek till Stockholm. Jag har inte det minsta lust att bo där överlag men ibland kommer det över mig en våg av Stockholmslängt. Som när man ser på gamla avsnitt av Pluras kök och det är kallt och rå vinterkväll på söder men mysigt och varmt inne.

När jag bodde i Stockholm så älskade jag det. Älskade att allt fanns nära men kände mig också väldigt ensam. Ingen såg upp, ingen sa hej och ingen flyttade sig utan bara gick rakt in i en och tryckte undan en på tunnelbanan och i trängseln.

Men det är skönt att Stockholm finns kvar. Att man kan åka dit några dagar ibland för att sen få känna hur himla skönt det är att åka därifrån igen.

Det bästa med min vistelse är att jag ska bo hos min bästa kompis, ha teen mom maraton och äta fiskpinnar. Så enkelt det är att umgås när man känner varann för väl. Så hej kära Stockholm, det ska bli kul att se dig!

Nu har jag varit utan pappa i ungefär ett och ett halvt år.

Den första tiden ältade jag. Pratade om samma saker hela tiden, hade ständigt den där sjukhuslukten i näsan och plågades av minnesbilder jag bara önskade skulle försvinna. Dag ut och dag in, samma sak. Pappa pappa pappa. Dagarna gick och det enda jag kunde tänka på var hur jag skulle lära mig sortera i hjärnan. Sålla bort de sjuka bilderna och få fram de friska, byta ut sjukhuslukt mot brunsås och välanvänd stickemössa.

Sakta men säkert byts de ut. De där hemska sakerna finns kvar, glasklara och knivskarpa om jag blundar, men de kan numera lika snabbt suddas ut och bytas ut mot andra minnen. Om gin o tonic under björken, solbrända händer och känslan i handen när man drog den mot hans hår.

Jag får fortfarande många mail om det här, hur man gör när någon nära dör och jag vet aldrig vad jag ska svara. jag vet inte vad man gör och antagligen finns det ingen fiffig universallösning heller. Alla gör olika. Jag pratade och pratade, ältade och riktigt grottade in mig i det som gjorde ondast. Ända tills det inte gjorde ont längre.

Det är svårt att prata om sorg. Man vet inte vad man ska säga och jag märker fortfarande att folk kan skruva på sig eller bli obekväma om jag pratar om pappa. Men det gör jag ändå, ofta. För så länge man pratar om honom kommer han aldrig riktigt dö. Så jag pratar på, berättar om hans egenheter och hans cyniska humor, jag drar skämt på hans vägnar och jag kramar Knut en extra gång från honom.

Jag är klar med min sorg över att min pappa inte lever med. Det betyder dock att jag fortfarande kan bryta ihop och gråta över det, men det kommer jag nog alltid göra. Jag har nu vant mig vid tanken på att mitt liv numera alltid kommer innehålla ett hål och en sorg. Jag är inte samma person nu som jag var då, innan han blev sjuk. Jag är en ärrad och härdad version av mig själv men också starkare och vuxnare, mer medveten om hur jag fungerar i de mest otänkbara av situationer.

22 månader sedan jag kramade honom. Ändå vet jag precis hur det känns och det räcker för nu. Jag vet ju att jag kommer få en kram av honom igen. Det kommer bara dröja lite till nästa gång.

Saker jag gillar:

* Att dra bort guldfolien på smörpaketet
* Ha halsduk
* Tjejer med buskiga ögonbryn
* Läppstift som inte fastnar på kaffekoppen
* Tjejen i min mammagrupp som har med sig egen fällkniv till fikat för att kunna skära upp brödet och sen sätter kniven i bordet (vi va utomhus)
* Strumpbyxor med fleece på insidan
* Väl ingångna skor
* Att min storebrors favoritord är bollfrans
* Köra bil ensam med hög musik med mycket bas och sittdansa vid ratten
* Hemstickade tröjor till bebisar
* Använda min nya stämpel när jag fixar min bokföring, då känner jag mig märkvärdig
* Fiskpinnar med amerikansk dressing och snabbmakaroner
* När jag, mamma och min bror är ihop och triggar varann tills vi skrattar så vi gråter eftersom vi har exakt samma humor alla tre
* Att köpa julklappar redan nu
* Alla barnböcker som Barbro Lindgren skrivit
* Senapsgult och vinrött ihop
* Basker
* När man går förbi någon på stan som lämnar en doftvåg efter sig som påminner en om någon man glömt
* Pappa
* Att vildvinet på vår altan blivit alldeles illrött
* De där dagarna när man bestämmer sig för att det får bära eller brista och sätter på sig hatt
* Att laga köttgrytor som får stå och puttra i flera timmar
* Öppna nya kaffepaket när vacuumet släpper
* Cykelkorg
* Gula inredningsdetaljer

Jag gillar inte:

* Folk som inte blinkar när de kör bil
* Att lägga pengar på dyr mat
* Att smaka och se om Knuts gröt är för varm, jag fullkomligt hatar gröt
* Sötsur sås
* Att baka, jag tycker bättre om när man får hitta på lite som man vill och inte behöver recept
* Att byta lakan, det absolut tråkigaste som finns även fast det är skönt efteråt
* Att skala potatis
* När jag hamnar i en ond cirkel i huvudet och får för mig att alla mina vänner nog hatar mig eftersom de inte hört av sig på länge
* Syrenlila
* Torra tuschpennor
* Twitter
* Att vara gravid och bävar inför att bli det igen
* Att åka taxi
* Ljudet när man skrapar bilrutorna
* Spiskummin och muskotnöt
* Lukten av kaviarsmörgås
* Känslan efter de två första låtarna på ett spinningpass och man vet att det är jättelångt kvar och man redan känner sig spyfärdig
* Tapeter med silverdetaljer
* Känslan i foten när man trampar på en snigel med skal