Nu är teckningen lämnad. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig eftersom sj strular som alltid var mitt tåg så sent att Jason redan gått och lagt sig när jag kom fram. Istället fick jag lämna den till en vakt som inte verkade det minsta intresserad av teckningar.

Men nu imorse fick jag mail om att teckningen va på rätt plats och att de nu bara väntar på att Jason ska vakna så han kan signera den!

Så någon gång i eftermiddag kommer den ut på auktion! Hoppas ni budar en massa så alla flickor få gå i skolan!

Nu åker jag till Göteborg och lämnar över teckningen till Jason!
Hurra för infall och fina flickor som låter mig sova där med en minuts varsel!
Ses där!

Idag kommer det hit ett hemma-hos-team ända från Stockholm!
Därför spenderade jag och Emil hela kvällen med att städa igår, riva ut hela garderoben, vika fint, putsa allt in i minsta detalj. Allt detta gjorde jag iförd mina nya ljuvliga röda bröllopsskor (och ja dom va precis sådär sköna och ÄNNU finare än på bilden!!)
I lördags var det firmafest med Emils jobb så mellan städvarven igår fick man ligga ner en stund och torka bort kallsvetten och andas sakta. Men det var det värt för herregud så roligt jag hade!
Nu är klockan 06:29 och jag ska upp och dammsuga.
Skriver mer i eftermiddag när allt är överstökat och jag är tillbaka i ateljén!

Jag hade storslagna planer när jag satt på tåget till Göteborg. Gå i alla affärer, strosa i Haga och köpa julklappar. Jag hann in på H&M, sen åt jag sushi med Wenche.
Efter det ringde min bästis Henrik och råkade va i Göteborg just idag han också. Vi skulle snabbfika, men det blev en tvåtimmarsfika som senare blev två öl och sen fick jag springa genom julmarknaden och till tåget.
Men nu sitter jag här och susar fram genom kolsvart skog, lugn och lycklig ända in i själen. För nu har jag fått min dos. Min dos av vänner.
Vi är ett gäng i Karlstad, bestående av mig, Ribb, Anders, Henrik och Jody. Vi har känt varann så länge man kan minnas och det finns ingenstans jag trivs så bra som just med dom. Hemma liksom, oavsett var man möts. De är min barndom, min uppväxt och alla mina minnen.
Utan dom vore jag ingenting!

Så nu känner jag mig hel igen. Som mig själv. För nu har jag fått min dos vänskap.
Om två veckor ses vi allihop igen och jag räknar ner mer till det än julafton!

Även om jag bara va i Göteborg i sex timmar, var det mina mest välanvända timmar på länge!