Nu är det bara ynka dagar kvar av November så kanske slipper man det evinnerliga tjatet om hur grått det är. Vi veeeeeeeeeeeeeet, det är grått. Så, tyst nu och lev vidare.

Dock har gråheten nått även mig så jag känner mig allmänt grå hela jag. Finns det någon månad man är så ful som i November? Nä, jag trodde väl det.
Mitt hår har helt hopplös färg eftersom vi låtit bli att färga det de senaste gångerna hos frisören, för att det ska ha en chans att återhämta sig efter graviditeten och mer än hälften har ju trillat av. Det är liksom bara bös kvar av alltihop. Är sugen på att klippa det kort och börja om, men min frisör tror att det kommer se ännu tunnare ut då, så just nu bara lider jag mig igenom detta tråkiga hårelände.
Nog om det, 10 saker jag ser fram emot skulle jag ju peppa upp humöret med:

1: Få bränna och glasera mina keramikgrejer som jag jobbat med under hösten! Den här veckan har vi haft dubbelkurs så jag var där både igår och idag. Mycket bra med kreativitet för att dämpa diverse ångest jag dras med.

2: Åka till Formex med mamma i januari! Jag hade bestämt mig för att unna mig en resa till Stockholm och Formex för att jag stått ut att jobba hemifrån ett helt år fast jag håller på att bli tokig på kuppen. Frågade om mamma ville följa med och efter lite pusslande och fixande har vi nu två heldagar i Stockholm ihop att se fram emot! Ska bli så ljuvligt att vara bara vi, inga tider att passa, inga barn som avbryter och bara strosa, se på fina saker och ta ett glas vin och glo på folk. Livet!

3: Knuts luciatåg. Blir en sån där blödig mamma som dum-ler och torkar bort tårar när jag ser mitt barn sjunga i kyrkan. Topp tre gulligaste saker som finns!

4: Skola in Stig. I början på mars ska vi skola in Stig på förskola och det känns både jättehärligt och lite vemodigt på samma gång. Det är sista gången jag är mammaledig och nu är denna tid över. Men samtidigt tycker jag att det ska bli jätteroligt att få jobba heltid igen, att få en ny ateljé och få tillbaka lite mer av mitt liv. Vill dock poängtera att det inte är Stig som tagit musten ur mig, utan det faktum att jag flyttade hem och sa upp min ateljé och därmed allt socialt liv.

5: Mellandagsrea. Jag vet, man ska shoppa hållbart, ha köpstopp och köpa kläder på second-hand. Men det gör jag också, jag har nästan helt slutat spontanshoppa sen jag hårdrensade min garderob i somras, jag köper 85% av alla våra saker på Erikshjälpen eller tradera. Så jag tycker att jag ändå lever bra när det kommer till hållbarhet. Men det är något visst med mellandagsrean. Kanske inte just handlande, köper oftast ingenting. Men jag gillar det där att trängas, rota, knuffas och massa röda lappar. Detta kräver dock att jag är ensam och inte har med mig barnen.

6: Jul hos mamma. För första gången på flera år ser jag faktiskt fram emot jul. Min pappa var sjuk och dog under julledigheten så det har lagt en sorgeridå över alltihop. Men nu när jag har två barn, ett hus och allt det där så börjar det kännas mysigt igen. Mest ser jag fram emot att vara hos mamma och inte göra någonting mer än äta grönkål och se på Vänner-maraton på netflix.

7: Julbord på fredag! Emil har sagt upp sig och ska nu börja på sitt gamla jobb, vilket innebär att vi ska på julbord. Vi har barnvakt, så jag hoppas på dans och sovmorgon! Ska bli så roligt att få klä upp sig lite för en gångs skull!

8: Fyrtioårsfest! Vi är bjudna på 40-års fest och det är alltså ÄNNU ett tillfälle att få vara finklädd, hurra! Längtar redan!

9: Under våret ska jag tillbaka till Kreatima igen, för tredje gången! Det ska bli så roligt, känner mig som ”en riktig konstnär” när jag är där!

10: Mina ungar. Älskar att hänga med dom, alla upptåg, alla utflykter, all vardag och allt jädra liv! De är ljuvliga ska ni veta, även om man ibland behöver vara själv och djupandas för att orka med. För det ska gudarna veta, att det är intensivt att ha en ettåring, hade nästan glömt det sen sist!

Min stora skräck i livet är att bli gammal och känna att jag bott hela mitt liv på fel plats. Eller att det ska hända mamma något och så har jag slösat bort alla år jag kunde haft ihop med henne.
Hade det varit bara jag hade jag flyttat tillbaka till Värmland imorgon.
Men det är inte bara jag.

Varje gång jag kommer dit, oavsett var än i Värmland jag befinner mig, så blir jag alldeles varm inuti. Som att allting i mitt röriga inre hamnar rätt.
Jag hamnar rätt.
Jag hör hemma i Värmland och jag längtar hem.

Nu har jag bott i Småland i tio år.
Jag kör fortfarande fel, kan inga hemliga utflyktsmål och skulle aldrig kalla mig smålänning.

Hur gör man när man är en familj där den ena parten är så djupt rotad på ett ställe och den andra precis lika hemmakär på ett annat?
Hur gör man en kompromiss?
Jag föreslog en plan, fem år, eller kanske tre. Man flyttar, ger det tre år och trivs man inte så flyttar man tillbaka.
Rimligt tycker jag, eller?

Hur har ni gjort, när hjärtat längtat hem?

Emil tycker att jag alltid blir alldeles för upprörd och provocerad av småsaker och det har han alldeles rätt i. Jag blir superirriterad på saker som inte spelar någon som helst roll. Här är en liten lista:

• Mammagalan. Blir lika provocerad varje år, även om det är en jättefin sak förstås. Men det är ett gäng kändismammor, i stort sett samma personer varje år som får prata med andra ”uuuuuuuurhärliga” mammor och så vinner de priser för årets mamma osv. Det gör att jag varje år känner mig liiiiiite sämre som mamma än innan. För att jag inte är på någon glittrig fest och dricker skumpa, utan sitter hemma bland vällingpulver och färdigköpta köttbullar. Inte årets mamma i år heller alltså.
• Tvålar från Lush. En del är ju som besatta av de där oformliga tvålbitarna som fullkomligt stinker! Kan inte ens gå förbi affären på gatan utan att få ont i huvudet!
• Att man alltid glömt någonting när man sätter sig och ska äta och således måste resa på sig igen. Varje. Jäkla. Gång. En sked till potatisen, ta fram smöret, hälla upp kaffet osv osv i all oändlighet.
• Alla events jag inte är bjuden på.
• Folk som använder slagord i allt för stor utsträckning. Balle, frulle, chirre……
• Allt jag hittat på loppis, hållit i och sen avfärdat för att sen se någon annan köpa och ångra mig gruvligt. Senast var det en hatt från Chanel och jag ligger fortfarande vaken och tänker på den där jävla hatten.
• För lite sås. Är man på restaurang och såsen får plats i en äggkopp på sidan av tallriken, så är det definitivt för lite! Vem har någonsin varit nöjd med en äggkopp sås?! En stor jäkla slev ska det va, minst!
• Stora vinglas med lite vin i. Mycket bättre med små vinglas med mycket vin i. Även om det är samma mängd så känns det ändå så mycket härligare med ytspänning.
• Skavsår. Jag blir på riktigt provocerad av skavsår! Vad har jag gjort för att förtjäna detta?! Tänker jag varje gång.

Sååå, det var det. Nu känns det genast bättre.