@annaileby_art
anna@annaileby.comMin största skräck när jag blev gravid var att inte kunna fortsätta jobba. Dels för att jag älskar mitt jobb men också för att det helt enkelt är svårt att bara pausa ett år när man är egen företagare.
Sen trodde jag också, i min enfald, att företag skulle bli avskräckta av min stora mage och kommande bebis men det verkar de inte ha blivit alls för jag har hur mycket som helst att göra just nu!
Så roligt!
Det gör att husfixet för min del har fått pausa lite, så där får Emil dra det tunga lasset med flytt och allt just nu medan jag sitter nere på mitt kontor och tecknar så pennorna glöder.
Idag började jag morgonen med frukostmöte med näringslivet i Värnamo. Antagligen mitt sista eftersom nästa möte var på vår beräknade förlossningsdag.
Direkt när jag kom dit möttes jag av en tjej som sa ”åh vad härligt” och jag fattade inte ens att det var mig hon pratade med knappt. Vad är härligt frågade jag och hon pekade på magen.
Konstigt det där, att det alltid antas att det är ”härligt” att vara gravid.
Nej, inte det minsta härligt svarade jag (måste låtit otrevligt, förlåt!)
Men nu är det exakt på dagen en månad kvar, närmare bestämt 28 dagar till liten är beräknad.
Det är ju en fis i rymden om man jämför med hur lång tid den varit inuti.
Jag längtar nästan lika mycket efter min midja som jag längtar efter bebisen, men jag antar att det är så det ska vara såhär på slutet.
Såhär ser jag iallafall ut idag:
* Klänning från Indiska (de har de bästa gravidplaggen, för de är inte gravidplagg utan bara supersköna)
* Kofta från JC som jag använt varje dag sen jag köpte den på rean för 49 kronor, välinvesterade pengar
* Fleecetights
Vilket himla härligt och ärligt svar ändå! 🙂
Hon menade väl inte ”Vad bekvämt att vara gravid” utan snarare ”Vad härligt att det ska komma en liten knodd”? DET är väl ändå härligt! 😀
Som Annika skriver kanske hon inte var så korttänk att hon bara refererade till att det är ”skönt” att vara gravid. Men härligt är det ju ändå på ett sätt eftersom det leder fram till ett barn, till ens familj. Ett jävla äventyr. Och det är väl ändå härligt liksom?
Hon kanske bara, ve och fasa, ville vara lite positiv?
Jag kommenterar väldigt sällan din blogg (eller andras heller) men jag tänkte bara skriva:
Hej! Jag gillar din blogg, fortsätt så 🙂
Jag hade fruktansvärd foglossning, all rörelse (förutom i vatten) gjorde ont, blev sjukskriven, men samtidigt mådde jag otroligt bra mentalt under graviditet. Kände sådant lugn, en trygghet och förväntan inför det nya livet. Känner du något sådant? Förstår att det är tungt i slutskedet, får bara en känsla av att det endast är jobbigt för dig nu? Det är givetvis ok det med!
Kämpa på! Tänk på hur mycket du längtade efter det där plusset. Då blir det värt det!