Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Ett Efterlängtat Förlåt!

jan 19, 2017 | Tankar och Vardag | 5 Kommentarer

4d8427c9519134a47d75b7840863989c

 

För några dagar sedan hände något oväntat.
Ett alltför välbekant namn dök upp på skärmen följt av ett mail jag väntat på i över femton år.
Ett förlåt.

När jag var fjorton år så träffade jag en kille på internet.
Han var betydligt äldre än mig, närmare bestämt sju år äldre. Han jobbade som au-pair i USA och jag föll handlöst.
När man är fjorton år och fortfarande ett barn egentligen, som aldrig riktigt blivit sårad eller hjärtekrossad än, så faller man väldigt hårt för att man hoppar så väldigt lätt.
Jag slängde mig rakt ut, blottade allt och kände att det här var mannen i mitt liv. Har nog egentligen aldrig varit så kär som jag var då, av den enkla anledningen att jag var för ung och naiv för att förstå det här att man kanske måste skydda sig själv och att världen är inte full av snälla svärmorsdrömmar.

Han flyttade hem till Sverige sen och vi sågs. Av en slump egentligen.
Men vi sågs.
Jag var upp över öronen vrålkär och skrev milslånga dagboksanläggningar om honom, drömde om honom, pratade upp tusentals kronor i telefonräkningar bara till honom.

Sen började allting gå fel.
Han lovade saker han inte höll.
Han skaffade andra tjejer men höll mig på halster vid sidan av.
Han utnyttjade det faktum att jag inte fattade bättre och trodde att om jag bara ställde upp så skulle han älska mig.
Jag blev med andra ord rejält bränd.

Jag minns så väl en gång när jag satt i vardagsrummet med mina föräldrar, med fötterna på kanten av glasbordet. Jag tänkte att nu sparkar jag sönder hela bordet.
Jag var så sårad och trasig och totalt hopplös av hjärtesorg att jag knappt orkade mig upp på dagarna.
Jag var såhär i flera år efteråt.
Jag tror till och med den här killen påverkade mig så mycket så det fortfarande, nu femton år senare, har format mig till den personen jag är nu.
Han gjorde mig hårdare än jag hade varit annars.
Han gjorde mig bekräftelsesökande genom så många år och han sårade mig värre än någon annan någonsin gjort efter det.

Men efter många år av förstående, snälla män som visat och bekräftat och förstått varför jag varit så trasig, så har jag till slut läkt.
Och igår kom mailet där han sa förlåt.
Att han bara varit en korkad 21-åring som inte visste bättre och att han ångrar att han någonsin gjort mig illa.

Jag tyckte då, när jag var 14 och han 21, att han var så vuxen.
Nu i efterhand förstår jag att man kan bete sig korkat i den åldern.
Man är inte särskilt vuxen då.
Jag önskar bara att jag hade sluppit stå i andra änden av dumma, ogenomtänkta beslut.

Tänk va, vad mycket livet kan påverkas ändå av någon man hör när man är ung. Som sen blir en livssanning.
Men nu har tiden gått, såren äntligen läkt och nu kom ett sista förlåt som gör att jag nu avslutar det kapitlet i mitt liv.

198484412f9397d8b447e783da7f3067

 

 

5 Kommentarer

  1. Vilken fantastisk sak att göra. Tänk att ta sig samman efter över 15 år och be om ursäkt. Att inse att det nog fortfarande spelar roll för den som tar emot det. Det 21-åriga aset verkar ha växt upp till en ganska fin människa. Men som du säger, synd att du stod i vägen för aset.

  2. Wow!! Och alltså, på nåt sätt tar jag till mig lite, som att killen som sårade mig när jag var 16 skrev förlåt till mig, genom detta. Knäppt, men bra.

  3. Stort av honom. Förstår att det känns skönt att ha fått det där… Själv fick jag ett förlåt efter 10 år av en gammal tjejkompis. Vi var bästisar och helt plötsligt frös hon och gänget ut mig. Jag fick inte vara med längre. Jag var ensam och 14 år. Vidrigt. Det har, som du också skriver, format mig till den jag blivit. Som jag till viss del iofs gillar, men helst hade jag velat slippa den tiden som var den värsta i mitt liv. Sen kom ursäkten, att hon också mådde dåligt över det som hänt. Att det är en av de saker hon ångrar och önskar aldrig hänt. Det var så fint att få det och jag hatar inte henne längre

  4. Skönt för dig att verkligen kunna lämna detta! Även om tiden går och du verkar ha lämnat detta ganska mycket förstår jag att det blir ännu tydligare nu när han lagt den sista pusselbiten eller vad man ska säga. Starkt att du delar med dig också, det kanske kan hjälpa någon som kanske borde skicka ett liknande mail… Kram och tack för din blogg och din konst!

  5. Oj. Tänk ändå, att få ett förlåt så många år senare!

Läs mer 

Vi gör om vårt vardagsrum!

Nu har vi inte renoverat något hemma på en mindre evighet (okej vi tapetserade Stigs rum vid jul) och vi älskar ju att göra om hemma!Så nu är det dags igen! Såhär ser det ut nu (typ, hittade bara gammal bild, detta är ju innan vi byggde orangeriet men ja, ni fattar)...

Att Köra Fast.

Är inne i det där stadiet där allt jag gör blir fult, ointressant, oviktigt.Målar och målar, börjar på nya dukar och försöker jonglera flera målningar samtidigt för att förhoppningsvis någon ska bli bra.I fredags gick jag hem med en känsla att jag helt glömt bort hur...

Mitt 2020

 Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Jag köpte en sommarstuga! Jag har drömt om det så länge men alltid tänkt att unga personer inte har råd med sommarstuga. Sen insåg jag att jag inte var så himla ung längre och köpte en!Det är mitt livs bästa...