Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.
Att leva i ett limbo mellan liv och död är mer påfrestande för psyket än jag trodde och jag är ärligt talat helt jävla slut i huvudet!
Men att bara försöka finnas till, lägga en hand på pannan och hjälpa till med det som går känns så…..fjuttigt.
Man vill bara rädda honom. Ta honom under armen och fly från alla sjukhussängar och tråkigheter.
Man kan tyvärr inte fly.
Så istället sitter jag upp på nätterna och flyr in i teckningarna.
Det här är den gångna veckans natt-teckningar:
En annan Emma
I fredags när jag lämnat barnen på förskola och skola, så satte jag mig på tåget mot Stockholm.Äntligen Stockholm!Tycker så mycket om att göra sånt här direkt på morgonen, då får jag en stark känsla av att jag rymmer och den känslan tycker jag mycket om.Älskar också...
Elsa Billgren skrev ett så fint inlägg om att längta efter saker. Jag insåg att jag längtar efter massor, tex detta, högt och lågt: Känslan när mitt tåg rullar in på Stockholms central på fredag och jag vet att resan gått bra. Jag älskar att vara iväg men hatar att...
Nu har jag ätit mina mediciner mot nacken i snart tre veckor. De har gradvis ökat dosen för att komma upp de det jag har nu.Jag hatar den. Jag hatar den här medicinen så innerligt.Den gör att min hjärna känns trög, att min tidigare snabba käft är förlamad och att jag...
@annaileby_art
anna@annaileby.com
Hei søte du.
Ja jeg skriver søte du, selv om vi ikke kjenner hverandre.. For du deler så fint dine tanker, og jeg ønsker å sende en liten hilsen og ønsker deg alt godt!
Dine tegninger er så fine (og godt at det også kan være litt terapi)..!
(Dine hobby pyssel var også fine.., he he;) du skjønner jeg surfet først inn på den gml bloggen din, og fant en fin plan om et fuglebur som skulle bli en lampe… Ble den det? Hørtes fin ut)!
♥
Men Anna?! Är det så allvarligt med din pappa? Jag har fattat han han är sjuk men jag har inte förstått att det är livshotande. Jag lider med dej och ber om ett mirakel! Många kramar
Jo tyvärr är det ju så.
Anna, jag vet inte vad jag ska säga men jag har vill berätta att det som hänt dig har inspirerat mig till att skapa den här bloggen som jag länkat. Världen är ibland hemsk och orättvis och jag ville göra ett ställa dit man kan gå för att se ljuset igen. Jag vet inte om du orkar eller vill men skulle vara en ära för mig om du ville bidra med något tips, en länk eller annat som du känner gör världen lite bättre. Annars vill jag bara ge all styrka till dig och din familj! Kram
Vad fint, tyvärr är det dåligt med ljusa tips just nu