Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.
Tänkte vi skulle rota lite i arkivet och hitta de teckningar jag gjort för lääääängesen men som ändå var mina favoriter då. Vissa av dom tycker jag fortfarande mycket om. Då var mina konturer livsviktiga och numera gör jag närstan aldrig bildern med konturer längre. Tänk vad mycket som ändå händer på några år när man övar konstant. Kul att se tycker jag! Vi kikar:
I fredags när jag lämnat barnen på förskola och skola, så satte jag mig på tåget mot Stockholm.Äntligen Stockholm!Tycker så mycket om att göra sånt här direkt på morgonen, då får jag en stark känsla av att jag rymmer och den känslan tycker jag mycket om.Älskar också...
Elsa Billgren skrev ett så fint inlägg om att längta efter saker. Jag insåg att jag längtar efter massor, tex detta, högt och lågt: Känslan när mitt tåg rullar in på Stockholms central på fredag och jag vet att resan gått bra. Jag älskar att vara iväg men hatar att...
Nu har jag ätit mina mediciner mot nacken i snart tre veckor. De har gradvis ökat dosen för att komma upp de det jag har nu.Jag hatar den. Jag hatar den här medicinen så innerligt.Den gör att min hjärna känns trög, att min tidigare snabba käft är förlamad och att jag...
@annaileby_art
anna@annaileby.com
Åh, minns dessa så himla väl! Inser också att det är ju aldrig någon (förutom du) som målar dig! Jag får ta på mig det….. 😉