Alltså blir så himla avis när jag läser Sara och Floras bloggar om deras fantastiska tjejgäng!

Jag är inte en person som någonsin lyckats hänga i ett tjejgäng.
Jag har mixade gäng däremot där jag trivs väldigt bra, men nu på äldre dar har jag börjat sakna det där riktiga tjejgänget.
De gäng jag försökt hänga med har inte matchat mig. Jag har ändå inte känt att jag kunnat öppna upp mig som jag vill. Bara få vara på riktigt.
Och när jag inte får den känslan, vill jag inte vara med över huvud taget.

Om jag fick önska mig något så skulle jag vilja ha ett tjejgäng med starka, feministiska tjejer som vågar stå upp för sig själva. Där man törs ha hatt på sig utan att känna sig dum och där de andra skriker jaaaaaaaaaaa gör det, när man föreslår att man ska färga håret rosa.
Där man hejar på varann och tröstar när det skiter sig. Där man skålar i champagne en vanlig sketen tisdag för att man skrivit på ett viktigt papper och där man får ha fett hår men vara bra ändå.

En gång hade jag för en kort stund ett sådant gäng. När jag gick på folkhögskolan här och det helt plötsligt fanns fullt med likasinnade.
Tyvärr är nu alla borta i nya liv och nya städer, men känslan finns kvar.
Att vara med i ett gäng.