Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.
I höstas fick jag frågan om jag kunde teckna omslaget till en doktorsavhandling om allergi.
Såklart kunde jag det, älskar när jag får teckna något som jag inte brukar göra.
Önskemålen var att det skulle finnas med lite olika allergisframkallande saker, så jag tecknade med en katt och i bakgrunden är det björkar. Tjejen i fråga gjorde jag lite röd om näsan precis som om hon skulle vara allergisk.
Såhär blev det:
I fredags när jag lämnat barnen på förskola och skola, så satte jag mig på tåget mot Stockholm.Äntligen Stockholm!Tycker så mycket om att göra sånt här direkt på morgonen, då får jag en stark känsla av att jag rymmer och den känslan tycker jag mycket om.Älskar också...
Elsa Billgren skrev ett så fint inlägg om att längta efter saker. Jag insåg att jag längtar efter massor, tex detta, högt och lågt: Känslan när mitt tåg rullar in på Stockholms central på fredag och jag vet att resan gått bra. Jag älskar att vara iväg men hatar att...
Nu har jag ätit mina mediciner mot nacken i snart tre veckor. De har gradvis ökat dosen för att komma upp de det jag har nu.Jag hatar den. Jag hatar den här medicinen så innerligt.Den gör att min hjärna känns trög, att min tidigare snabba käft är förlamad och att jag...
@annaileby_art
anna@annaileby.com
Du är så himla bra på att fånga känslan när du ritar. Det där röda i ansiktet liksom. Det syns så tydligt att hon är allergisk. Jag är så impad. 🙂
Håller med föregående skrivare…jag får känslan av att ögonen svider och näsan rinner, trots jag inte är allergisk själv. Bakgrunden är lysande också 🙂
Hon jobbar som läkare på lungmottagningen i Umeå där jag jobbar och jag var på hennes disputation i torsdags 🙂 Jag såg boken innan på mottagningen och tyckte jag kände igen stilen på bilden på framsidan och kollade i boken där det stod att det var du som gjort den 🙂 Jättefin!
Tack igen för ett fantastiskt fint arbete!
Å Anna, denna gillade jag, skulle sitta fint på mitt kontor (är astma/allergisjuksköterska). Alla bilder man får är alltid typ en fimp på en gräsmatta eller söndersotade lungor: inte vad jag vill ha som utsikt när jag arbetar och inte precis det bästa sättet att skapa förtroende. Bra jobbat!
Jag är helt förbluffad! Du har fångat känslan, besväret och allt är fantastiskt fint!