Jag har inte haft frågestund på bloggen på en smärre evighet och då och då ramlar det in frågor bland kommentarerna, men jag är så dålig på att sortera ut dom.
Så nu kör vi ett renodlat frågeinlägg!

Fråga vad ni vill så ska jag svara så gott jag kan, kanske om pennor, papper, hur jag tänker kring barn, inredning, ja ni fattar!
Ös på så ska jag göra mitt bästa för att svara efter bästa förmåga!

I helgen var vi i Branäs!
Har aldrig varit där förut, trots att det inte ligger så hiskeligt långt från Karlstad, men som sagt, vi har aldrig varit någon skidåkarfamilj så vi brydde oss väl helt enkelt inte om att Branäs fanns.

Numera är jag ju dock mer eller mindre tvingad att åka skidor, vare sig jag vill eller inte.
Dock va det faktiskt väldigt roligt och allting runt omkring skidåkningen gillar jag ju. Stughäng, after-ski, öl i underställ, familjemys och trötta ben. Den biten älskar jag och sen får jag väl offra mig på ett åk eller två.

Vi åkte ihop med våra kompisar Tobbe och Tilda och deras son Erik. Vi började obligatoriskt med sol mot husvägg.

Knutte va orimligt taggad på att åka skidor så den engagerade fadern fick ge sig ut i backen direkt. (för övrig, barn i skidkläder = det gulligaste ever!)

Morgonen efter var det dags för Knuts första skidskola!
De lite större barnen fick en lärare och Knutte som var yngst, fick en egen. Sån lyx!

Alltså så modig han är. Bara ger sig iväg utan att blinka!

De superpeppade föräldrarna kunde inte varit stoltare!

Han var så himla duktig, min lilla sportfåne! I 1½ timme åkte han upp och ner, upp och ner i den lilla backen ihop med skidläraren Erik. Efteråt sa han malligt -Jag har åkt lite med min kompis Erik

När skidskolan var slut fick Knut hänga med sin lilla kompis Erik en stund också.

Emils life goals ända sen jag blev gravid var att få lära Knut att åka skidor så han var väldigt lycklig över att det äntligen var dags!

Hemma i stugan firade vi nyfunna skidkunskaper, sol, semester och allmän livspepp med prosecco!

Min stora lilla kille bestämde sig för att sluta sova middag på dagarna och istället njuta av Värmländsk utsikt. Jag förstår honom! (den finaste tröjan som finns har mamma stickat till honom)

Han har blivit så stor nu, ingen napp, går i skidskola och cyklar utan stödhjul! Vad hände med min bebis egentligen?!

Vi fick feeling och gick ner till byn på after-ski!

”…take me hoooooome, to the plaaaaaaaaaaaace I beloooooong…”

*hjärtemojiögon*

Nästa morgon var det dags för mer skidskola och Knut lärde sig att åka knapplift alldeles själv (det jag lärde mig förra året…..) så HIMLA MODIG!!

Medan Knut gick i skidskolan passade även mamman på att åka lite ihop med Tilda och vet ni, det var faktiskt ganska kul!

Åh Värmland. Det är som en kärlekssaga, jag försöker göra slut med är fortfarande så hopplöst förälskad i dig och varje gång jag kommer tillbaka, så faller jag pladask igen.

Åh Stockholm.
Sedan jag var tonåring har jag alltid åkt till Stockholm, miljoner timmar i buss fram och tillbaka, gått på Söders soldisiga gator.
Jag gick i skolan på Snickarbacken och jag vet var den billigaste ölen finns och var de roligaste second-hand affärerna ligger.
Numera är jag där flera gånger om året för att jobba. Prata med förlaget, visa teckningar, utforska Vasastan och promenera runt Djurgården.

Stockholm är mitt happy place.
Det är dit jag åker när det svämmar över och jag måste få andas avgaser och känna pulsen igen.
Jag älskar känslan när man sitter på tåget och vet att Stockholm väntar på en i andra änden.

Jag kommer inte våga åka dit på en stund.
Det kom för nära alltihop.
Allt det hemska som hände.
Allt det hemska som kan hända.

Jag måste ta tillbaka Stockholm.
Kan inte låta de onda ta mitt gladaste ställe.
Jag måste bara samla lite kraft i en småstad först.

Älskade Stockholm, var rädd om dig!