”Snart” med betoning på snart, så fyller jag år (närmare bestämt 8 mars)
Jag älskar födelsedagar och hatar att nu när man är gammal så ska det inte firas lika överdådigt som när man va liten. Jag tänker fan fira, med marängswiss och allt!
Såklart har jag gjort en önskelista, sånt hör ju till när man fyller år, detta önskar jag mig i år:

• Den här Rodebjerkaftanen som inte finns att få tag på någonstans men det ligger en på tradera till köp nu pris 4500 (!!). Aja det här är min önskelista så jag får önska vad jag vill och jag önskar mig den. Så himla mycket önskar jag mig den!

• Ett par såna här tofflor som jag köpte till Emil i 30-årspresent förra året. Tycker dom är så himla fina! Tänker mig lite kortare brallor och dom, hur fint! (har storlek 38 för er som antecknar….ehum) UPDATE: Hittade dom hos Skomakaren nu på 70% rabatt, så jag köpte dom till mig själv i present!

• Pan pastels. Har varit sugen så länge på att prova dessa men de är ju så himla dyra.

• Den här kortleken från Svenskt Tenn. När spelar man någonsin kort, men själva asken är ju så fin att man bara vill ha den liggande framme!

• Ett par runda Ray-Ban. Provade och klämde på ett par på flygplatsen i Köpenhamn. Så fina.

• Den här ringen från Feministsmeden. Har redan örhängena och älskar prick allting hon gör. (Storlek 19 mm)

• Den här väskan från Marimekko. Oj så fin! Enkel, stor och med många fack till alla mina triljoner läppstift jag släpar med mig överallt.

Två dagars skidvila som mest ägnades åt öldrickande på toppen, ensam, då Emil aldrig skulle komma på tanken att ha skidfria dagar
Sen var det dags att ge sig hän åt det här med att lära sig åka skidor igen.

Dagen började dåligt med att någon snott mina stavar så vi fick gå och hyra ett par nya och väl inne i skidhyrningsaffären, så fick jag feeling och hyrde ett par snowblades eftersom jag hört att det skulle vara mycket lättare att åka på.
Glad i hågen åkte vi upp för berget och sen var det dags att prova.
Det var INTE lättare!
Det var förvisso lite lättare att svänga eftersom det var mindre skidor att hålla reda på, men att ploga var i stort sett omöjligt och mina stackars vader skrek när jag försökte ta mig ner för backen.

Det slutade i veckans första (och konstigt nog enda) psykbryt.
Jag satte mig i backen, vägrade åka vidare och grinade bakom skidglasögonen och hatade allt vad skidåkning, Alper och snö hette.
Kunde inte för mitt liv förstå hur folk kunde ägna sig åt den här jävla skitsporten!
Sen tog jag liften ner igen, slängde in snowbladesen hos skiduthyraren och sa surt: NOT THAT EASY!

När jag skrev om mitt bryt på instagram var min storebror snabb att kommentera att han väntat på att jag skulle bryta ihop. Han känner mig och vet att jag bara kan hålla skenet upp till viss del innan jag bryter ihop och börjar grina.
Men jag tror det var det som behövdes för nästa dag när vi åkte upp igen (med skidor den här gången, och tillbakasnodda stavar) så gick det bättre än det gjort tidigare och jag behövde inte ploga alls längre utan åkte lite mer på sladd.
Även om jag såg en smula stelopererad ut så var det ändå ett stort steg i rätt riktning och jag är ändå så himla glad att jag lämnade Alperna med ett sista, gott, skidintryck och inte slutade när jag trodde jag var sämst i världen!

Tidigt på lördagmorgon var det dags att ta bussen till flygplatsen och jag längtade hem nått gruvligt efter Knut!
Efter vissa missöden (en kille som spydde i bussen, typ min värsta mardröm så jag fick lite frispel och panikandades och satte på min musik i hörlurarna på allra högsta så jag skulle slippa höra eländet) så kom vi till slut fram och kunde flyga hem.
Trots att jag var lite orolig inför den här resan, att jag skulle bryta handen (borde försäkra min högerhand till några miljoner), att vi skulle bli terrorsprängda eller att nått annat hemskt skulle hända, så är jag ändå väldigt tacksam för den här resan!
Den har gett mig så mycket sol, egentid, sovmorgon och en massa ljuvlig tid ihop med Emil, bara vi två.
Det har jag verkligen saknat och efter den här veckan känner jag mig alldeles nykär och så evigt tacksam att vi fick påminnas om varför vi är gifta med varann.
Tack Lion Alpin för det!

Eftersom vi spenderade en hel massa timmar på afterski i tisdags så tog vi sovmorgon igår.
Jag och Emil har ett gemensamt intresse av att glo på folk och vi hade det perfekta glo-stället på det stora afterski-stället i Schladming så det var liksom svårt att slita sig (plus att ölen är billig här)
Såg en långhårig man med lugg, det hör inte till vanligheterna. Trodde bara Gustav Vasa och möjligen Jonatan Lejonhjärta hade det. Men i Österrike är allt tillåtet!

Emil åkte iväg för att åka längdskidor och jag strosade runt i den lilla byn.
Så mysigt, känns lite som typ Tomten skulle kunna bo här någonstans.

Jag var på jakt efter en present att köpa till Knut för att han varit så himla snäll hos barnvakterna. Sen måste man alltid ha presenter med sig när man varit borta, det är sen gammalt.
Minns när jag var liten och min pappa hade varit iväg, det första man kollade var vad han hade köpt med sig. Det brukade alltid vara ett paket winegum och om man hade tur en parfym.

Jag hittade de här, Masha och Björnen som går på barnkanalen! Hoppas han blir glad. Får väl safe:a upp med winegum annars.

När jag kom tillbaka ar det sol på vår balkong så jag satte mig mot husväggen, med ölkorv och läste boken vi håller på med i vår bokklubb. Perfekt!

På kvällen var det dags för världscupen i slalom och vi bodde så vi hade perfekt utsikt över backen. Nästan som storbildstv. Det var tydligen skitdyrt att sitta på läktaren och kolla, så att kunna sitta med prosecco i handen i bara understället kändes ju väldigt lyxigt.
Det var faktiskt riktigt spännande trots att jag egentligen är noll intresserad.
Det var så SJUKT mycket folk i stan! Det var nån som sa att det var ungefär som nyårsafton, en enda stor folkfest med andra ord.