@annaileby_art
anna@annaileby.comAnna om Sommaren!
Trots att det snöar varannan minut och är strålande sol i nästa, så kommer ju även denna April vara över snart.
Sen kommer sommaren förhoppningsvis komma smygande.
Förr handlade somrarna mest om avkoppling, lata dagar i en solstol och att kunna sova middag länge. Men sen jag fick barn så ser somrarna lite annorlunda ut.
Förra året var Knut 1½ år, han gillade att springa rakt ut i gatan, fattade inte mycket och hade noll begränsningar (sprang rakt ut i havet utan att fatta att han varken kunde simma, blev blöt eller att man inte kan andas under vatten tex)
Det var med andra ord ett himla passande och springande hit och dit för att jaga pigga små korvben som var alldeles för nyfikna på prick allting.
Den här sommaren är han däremot 2½ och betydligt vettigare (och MYCKET mer bestämd)
Man behöver inte passa lika mycket, han håller sig på gräsmattan och leker med sina grejer, stannar i vattenbrynet och är stabil nog att resa sig upp och han trillar omkull i vattnet.
Dock blir han arg som ett bi om han inte får som han vill (vill tex bara cykla åt ett håll och vägrar vända) men jag antar att även detta är övergående som man brukar trösta sig med när vredesutbrotten blir lite för häftiga.
Jag ser fram emot den här sommaren. Mer än jag gjorde förra året.
För jag vet att han kommer ha så himla roligt och vi också.
Han är i den absolut bästa åldern nu. Berättar massa roligt, är påhittig och så vansinnigt gullig att man liksom vill bita i honom hela tiden.
Innan jag fick barn kunde jag inte förstå hur människor planerade hela sina semestrar efter barnen. -Vadå, ska du låta barnen bestämma allt?! Du då?!
Det förstår jag nu.
Är barnen glada, är mamman glad.
Vi försöker slå ihop de två.
Jag ville till Öland men att bo på pensionat med en leksugen tvååring är inte särskilt roligt för honom.
Så det fick bli ett hotell på Öland fast med pool för små barn. Perfekt, win win!
Nu ser jag fram emot en sommar, med glatt barn, snygg man och härliga kvällar i uteköket.
Vi ska ju renovera vårt kök så uteköket lär bli välanvänt i år.
Så sommaren, du kan komma nu, vi är redo!
Om Man Finge Drömma!
Jag drömmer om att åka iväg några veckor och bara teckna ostört. Liksom hela nätterna och inte vara så noga med det där med matlagning och nattning av barn och sånt.
Bara vara försjunken i djup koncentration och omgiven av papper och pennor.
Drömmen vore att få hyra en plats i en av gästateljeérna hos Nordiska akvarellmuseét på Tjörn.
Alltså kolla bara här så fint: (bilden är lånad från deras hemsida)
Här skulle jag vilja sitta, gärna på hösten eller tidig vinter och teckna på mitt, än så länge, hemliga projekt. Jag skulle ha det helt tyst. Bara sitta där, titta ut över iskallt hav och sippa på ett glas rödvin och inte bli störd av någon.
Dröm nummer två är att få måla i Axel Munthes villa, San Michele på Capri.
Det är ju en lite mer ouppnåelig dröm, men ändå fin att tänka på.
Jag har varit där en gång med mamma och tänk att få stanna där länge!
Teckna i andra färger än jag brukar. Bli inspirerad av citron och turkost hav.
Byta ut nyansen warm grey mot marine.
Drömmen.
(bild lånad härifrån)
Scenario nummer tre: packa en ryggsäck, sätta sig på tåget och åka norrut. Där det är helt tyst och man kan se flera mil.
Blir så vansinnigt inspirerad av Underbara Claras bilder hemifrån henne och hade det inte varit för att det är så hiskeligt långt bort hade jag åkt dit imorgon!
Jag önskar att jag fick vara där uppe och bara gå runt och samla ihop mig själv igen.
Få teckna och dricka te långt in på natten.
(bild från Claras blogg)
Drömscenario fyra: Få hyra en minilägenhet någonstans i New York!
Teckna människor som går förbi. Göra snabba skisser i parken och insupa allt det där snabba och nya. Åh New York!
Sen är det mitt ständiga drömmål. Ditt jag alltid flyr i tankarna när det blir för mycket vardag och för lite koncentration för att teckna.
Öland.
Ett ensligt hus, med Alvaret som utsikt och inte en människa i närheten.
Åh ja.
Dagens Anna!
Jag har inte visat vad jag haft på mig på superlänge.
Dels klär jag mig så himla tråkigt nu för tiden. Eller i alla fall inte lika färgglatt som förut.
Sen har jag också ändrat om så mycket i min ateljé att jag inte längre har någon given fotovägg att ta bilder emot.
Men idag knäppte jag i alla fall av en bild. Såhär ser jag ut idag:
*Gamla jeans från när jag jobbade på MQ för massa år sen
* Linne, H&M
* Fluffig tröja som numera är min favorit, Åhléns
* Skor från Adidas
*Glasögon från smarteyes
Anna om Andra Sidan!
Jag får fortfarande ofta mail och frågor som rör sjuka, döende föräldrar. Trots att det nu är över tre år sedan min pappa dog.
Jag antar att man hamnar på min blogg om man googlar på sånt och tyvärr så är det ju massor av människor som tvingas gå igenom det där helvetet varje dag.
Jag får ofta frågan, och vet att jag ställde den själv också: Hur fan överlever man?
Nu när det gått några år, det där beryktade ”sorgeåret” gått och man kämpat sig igenom alla berg och dalar, så är man plötsligt ute på andra sidan.
På den sidan där det går att ta djupa andetag igen, där man kan tycka vårsol är riktigt trevligt och man inte börjar skaka och svettas så fort man ska prata om pappa.
Nu pratar jag om honom som det naturligaste i världen.
Min döda pappa som var precis livs levande för några år sedan.
Sålänge jag pratar om honom så lever han ändå.
Knut vet att han har en morfar i himlen. -Han bor hos månen, brukar han säga.
Men hur man gör, hur man överlever och hur man går vidare har jag egentligen ingen aning om. Inget bra svar på.
Man bara gör. Ett andetag i taget.
Man orkar precis så mycket som man måste orka för att överleva.
Min pappa dog.
Men jag överlevde.
Det får man inte glömma bort.
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
