Den sista dagen i Sunne började vi med äventyrsgolf i duggregnet. Knut gick ut hårt och slog hole-in-one på första hålet och blev sen svinförbannad över att han inte gjorde det på nästa hål, så jag och Emil fick spela själva medans han stod och gormade i ett hörn av banan. Stig var däremot glad som vanligt, i nyfyndad loppisregnjacka.

Eftersom det aldrig slutade regna åkte vi tillbaka till stugan igen och där brakade åskan loss så väldigt att strömmen gick. När vi väntat en timme eller två utan el, så gav vi upp och bestämde oss för att äta glass till lunch, så vi åkte till Mormors glasscafé istället.

Helt klart en bra idé!

Caféet ligger så himla fint precis vid Frykens strand.

När himlen tornade upp sig igen så åkte vi tillbaka till vår strömlösa stuga, tände ljus och hade det mysigt.

Det klarnade upp framåt kvällningen men vi hade fortfarande ingen ström i stugan, så vi beslöt oss för att åka tillbaka till Karlstad en dag tidigare.

Men först ville vi suga ut det sista och bästa av Sunne, så vi gick ner till vattnet på en hemlig stig bakom stugan.

Det lilla skogsbarnet.

Vi hittade det här fina lilla huset längst ner vid sjön. Tänker att det är såhär badhuset på bryggan i Mumindalen ser ut.

Kolla bara.

Älskar sånt här. När det är bara vi och gör små utflykter. Min hjärna skriker hela tiden ”minns detta, minns detta!!”

Så sen, när det blir vinter och oändligt mörker, kan jag plocka fram de här minnena och riktigt känna hur det var, hur det luktade och hur det kändes.

Älskade lilla gäng!

Älskar den här bilden, precis såhär är rangordningen i vår familj. Knut går först och bestämmer, sen jag. Emil och Stig får mest hålla i sig och följa med på resan!

Tack för er!

Så fina (om än lite regniga dagar) vi fick i mitt älskade Värmland. Så glad att jag fick visa Knut detta smultronställe.

Tack för i år Sunne, hoppas vi ses snart <3

Det blir lite spridda skurar mellan inläggen eftersom jag har semester, men här kommer iallafall vår tredje dag i mitt älskade Värmland.

Började min morgon med att ta med mig kaffekoppen ut och sätta mig vid utsiktsplatsen på tomten.

Dröjde inte länge förrän jag fick sällskap av den här lilla personen.

Och de här två nyvakna.

Innan dagen drog igång på allvar fick den här rumpnissen bada i handfatet. Väldigt blått badrum för övrigt.

Sen åkte vi till Arvika! Jag älskar Arvika, i alla år har jag, min mamma och min mormor åkt dit på utflykt varje sommar. Har lite haft det som målbild med att själv bli förälder, att få åka till Arvika (märklig målbil känner jag nu när jag skriver det, men så är det)

Vi gick till Olssons brygga, som är så himla fint. Knut fick rita vilket alltid är ett vinnande koncept. Stig fick ha hand om en visp, det funkar bra det med.

Jag var med också, även fast det inte alltid framkommer på bild.

Snygg man man har ändå.

Mmmmmm, krääääftor.

I både Arvika och Sinne fanns det massor med fina väggmålningar. Det gör så mycket för staden. Önskar jag vågade fråga Värnamo om inte jag kunde få göra en här. Kanske jag vågar någon gång…..

Det var allt från dagens utflykt. Kanske var Arvika snäppet bättre i mitt huvud än i verkligheten, men det var mysigt iallafall.

Dag två i Sunne, som visade sig bli den bästa dagen på hela resan. Vi började med utflykt!

Nämligen hit, till The Alma Löv museum! Det är alltså konstnärsparet Mark och Karin Broos som startade detta för en herrans massa år sedan och nu är det dottern som driver det och det bara växer och växer och är så himla häftigt!

Jag blir så ledsen när jag tänker på alla familjer som inte anser sig vara ”kulturella” och att alla museum bara består av vita väggar och tavlor man inte gillar. De missar ju allt det roliga! Detta museum är allt annat än tråkigt! Som ni ser!

Möttes av den här gigantiska takkronan gjord av trä, fogskum och hockeyhjälmar! Jag förstår inte ens hälften av all konst som visas här, men man måste inte alltid förstå allting, man kan gilla det ändå! Det här är hundra gånger roligare än alla lekland i världen, jag lovar!

Knut ÄLSKADE det! Han är så otroligt rolig att ha med på sånt här!

Stig var också nöjd eftersom det fanns miljoner grejer att kolla på.

I det här rummet var det tydligen Alma Löv´s begravning. Sån här begravning vill jag också ha!

I ett rum satt en skulptur föreställande Lars Lerin och en himla massa av hans huvud. Lite creepy.

I ett annat rum kunde man kolla på videokonst. Tänk en biograf som såg ut såhär!

Vem bor här?

I hjärtat av huset låg det här superfina caféet. Allts¨man får ju hjärtemojiögon av att titta på det här!

Mitt i det stora rummet sitter en skulptur föreställande Karin Broos och jag hoppade högt när jag såg den för den kändes så verklig. På väggen bakom står en av Mark Broos.

Snygg farsa.

Och ännu snyggare tidningsomslag.

Om ni är i krokarna av Sunne eller Karlstad, snälla lova att ni åker hit! LOVA!

En av mina bästa kompisar från gymnasiet, Anna Lidberg, ställde ut på Alma Löv när vi var där. Kolla bara den här texten, som jag också har på armen (samma teckensnitt och allt) ÄLSKAR den och var såklart tvungen att ta en fanbild.

Hela tomten runt om själva ladan är fullt av små paviljonger där olika konstnärer ställer ut. Här fick man göra sitt eget kalejdoskop genom att dra runt två stora speglar över golvet!

Mitt eget gäng av hipsterkillar!

Hittade ett hus man kunde snurra på, given succé!

Han va tvungen att samla sig en stund över hur HIMLA roligt det var!

I björkdungen fanns det här orangea huset…..

Där inne bodde Hans och Greta och deras enorma förbrukning av fogskum.

Toker <3

I den här paviljongen fick man cykla. Älskar att Emil tycker sånt här är roligt och gärna följer med. Det gör ju det hela lite lättare om man säger så.

Vi hade också med oss dom här två, nämligen mamma och Stefan!

Gulliga va? Stefan är min bästa kompis Anders pappa, tänka va, hur det kan gå!

Vi avslutade besöket på Alma Löv med att kolla i paviljongen där Anna Lidberg ställde ut lite mer av sin konst. Så fint så fint.

Sen var vi så hungriga så vi höll på att smälla av, så vi åkte till Diner 45. Knut ville vara kameraansvarig och knäppte av den här superbra bilden av brorsan och pappan, och lite mormor på ett hörn.

Sen tog han de här två bilderna, av mormor och Stefan. Tycker han är superbra på att fånga bilden, dessutom lite underifrån vilket alltid är ett bra perspektiv.

-Vad vill du ha att äta Knut?
-Milkshake!
Är det semester så är det.

Efter maten åkte vi upp på Tossebergsklätten. Så jäkla svår att fota utsikt tycker jag. Man fattar aldrig hur storslaget det faktiskt är.

Jag får helt enkelt intyga att det var magiskt.

Dags för Knut att fota igen.
-Den här bilden blev jättebra på dig mamma, huvudet kom inte med!

Han fångade dock utsikten väldigt fint!

Nu hade vi sett så långt vi kunde och beslöt oss för att åka hem till vår stuga.

På vägen stannade Stefan för att köpa fika. Mycket bra beslut. Så vi satt vid vår fina utsikt och åt bulle och berömde Värmland i vanlig ordning.
Så himla perfekt dag!

Efter några dagars mellanlandning hos mamma i Karlstad, styrde vi kosan mot Sunne. Sunne ligger alltså sex mil norr om Karlstad och är så fint så man får svindel!

Vi hade dessvärre inget vidare väder, men det är ju en världslig sak. Stugan vi hyrt låg mitt ute i ingenstans och hade den här spektakulära utsikten!

Vi gick husesyn och Knut fann sig genast till rätta och började packa upp sina grejer.

Själva stugan var inte något extra, men utsikten däremot!

Vi blev hungriga och gav oss av in till Sunne. Regnigt men ack så fint.

Vi gick till restaurangen Saffran & Vitlök som vi hört mycket gott om. Så himla fin personal som fixade precis den Knut gillade när det inte fanns på menyn. Så han fick makaroner, köttfärs, gurka och majs. Så gulligt när folk orkar göra det där lilla extra och Knut hälsade att det var den bästa majsen i hela Sunne!

Efter maten åkte vi på utflykt till Rottneros!

Knut var kartansvarig i vanlig ordning.

Rottneros är alltså en stor park med olika trädgårdar och skulpturer….

…och förstås en jättestor lekpark, Nils Holgerssons äventyrspark!

Men eftersom Knut är rädd för både ”höjder och snabbhet” som han själv säger, så var det mest Emil som fick leka i klätterställningarna.

Men åka flotte gick bra!

Jag hängde med den här kexfantasten medan pojkarna åkte över vattnet fram och tillbaka hundra gånger.

Dags att kolla på kartan igen. Kolla vad stor Knut har blivit förresten, så himla mycket pojke nu och inte det minsta liten bebis längre.

Vi bestämde oss för att gå vidare mot skulpturerna.

Så svårt att veta på förhand vad en femåring ska tycka om sånt här, det kan ju vara dödstråkigt för vissa barn. Men Knut är nyfiken och vill titta på allt, undrar vad det är och vad det föreställer, så han är en verklig stjärna att gå på kulturäventyr med!

Det här var min favorit.

Sen upptäckte vi den här läskiga, längst bort i en allé.

Vi var tvungna att kolla lite närmare.

Creepy! Kunde typ inte sova på natten efter pga denna. Låg och tänkte på att hon stod där ensam på natten i mörkret! Fy!

På nära håll var hon inte lika skrämmande…..bara lite.

Efter besöket i parken brakade åskan loss och vi åkte hem och tog en tupplur på soffan.

Den här killen var dock inte det minsta trött, så vi fick ta selfies medan brorsan sov.

Det var vår första dag i Värmland och mitt hjärta gjorde volter över att vara hemma igen.