Det här med adventskalendrar är tydligen inte min grej (sålänge de inte innehåller choklad, då kommer jag minsann ihåg att öppna luckorna vill jag lova!)
Här kommer de senaste luckorna i snabbversion:

Lucka 11: Berätta om det fulaste du vet.

Folk som vänder kappan efter vinden och inte vågar stå upp för sig själv och sina åsikter!
Mycket vanligt på arbetsplatser har jag märkt genom åren (en stor anledning till att jag är min egen, då detta retar gallfeber på mig)
Sådana personer som skrattar högt när chefen säger ett skämt och alltid håller med oavsett vad det gäller. För ”chefen har ju alltid rätt”.
Sanningen om chefer är att de inte är det minsta annorlunda från dig eller mig. Någon sa en gång ”han blir inte större jordhög, han än jag” vilket jag verkligen gillar.
Alla människor förtjänar respekt, oavsett om man är anställd eller chef.
Jag tänker aldrig skratta högt åt ett skämt som inte är roligt, oavsett vem som sagt det.
Punkt.

Lucka nummer 12: Berätta om musik som inspirerar dig.

Jag gillar ju som ni säkert vet vid det här laget, att jobba i tystnad.
Men om jag ska ha på någon musik så är det alltid en viss sort jag spelar. Sådan som inte tar för mycket fokus, men ändå inte är för seg för att göra mig trött.
Några exempel på vad jag gärna inspireras av och har på när jag jobbar:
* Ane Brun
* Passenger
* Tallest Man on Earth
* Bob Dylan (i viss mån)
* Dolly Parton
* Lars Winnerbäck
* Norah Jones
* Lisa Ekdahl
* Håkan Hellström
* Totta Näslund

Lucka nummer 13: Berätta om ett minne från din barndom.

Minns en julafton, vi bodde i ett villaområde då.
Alla julklappar hade delats ut och öppnats i tur ordning, precis som alla andra år. I min hög låg det strumpbyxor och målarböcker, gosedjur och raggsockor och sånt där man brukade få som liten.
Sen kom pappa in med den stora platssäcken där vi skulle slänga alla papper, alla skrynklade ner sina papper i säcken och där, där under alla papper låg ett paket som jag MISSAT!
Förstår ni känslan på det, att vara elva år och tro att det roliga var slut för i år och se att det finns lite rolighet kvar minsann!
Öppnade paketet andaktsfullt, minns att det kändes så speciellt att få öppna ett paket när alla andra var färdiga med sina. Det var från pappa och inuti låg det ett set med akrylfärger. Riktiga akrylfärger, sådana från en konstnärsaffär, inte något anpassat för barn!
Kände mig så himla vuxen och att han verkligen tog det på allvar. Tror det var ungefär då som jag bestämde mig för att bli konstnär.
Sen satt jag uppe med mamma vid köksbordet och hon visade hur man kunde blanda färgerna och jag klämde ut lite lite ur varje tub så de skulle räcka hela livet helst.
Har fortfarande kvar målningen jag gjorde då. Min första riktiga målning.
Ett litet skepp på ett stormande hav.

(kan visa er hur den ser ut när jag kommer till mamma om några dagar)

Lucka nummer 14: Berätta om din stil för ett år sedan.

För ett år sen var min pappa jättesjuk och jag släppte allt och åkte hem till Karlstad för att vara hos honom. Jag var hemma i över en månad.
Hjälpte till så gott jag kunde, lärde mig göra grönkål på hans vis, var på sjukhuset varje dag och hälsade på, hjälpte honom till bilen och fick honom att skratta när jag tecknade av oss på hans whiteboard i sjukhusrummet.
Gav honom korvbitar och öl för att fira att han var hemma och försökte finnas till hands så mycket det bara gick.
Hur jag såg ut kom liksom väldigt långt ner på listan. Orkade knappt duscha, än mindre äta eller klä på mig.
Jag bara levde i någon slags bubbla där det enda det gick ut på var att överleva och ta sig vidare till nästa dag.
Det här är en bild jag tog precis innan jag åkte hem. Sen såg jag nog ut så ungefär resten av tiden, för jag kan inte minnas att jag någonsin klädde på mig ens.

Lucka nummer 15: Berätta om din favoritmaträtt.

Grönkål!
Jag fullkomligt ÄLSKAR grönkål!
Har redan ätit tre stora lass sen jag först såg att det kommit ut i matbutikerna!

Såhär gör man för att det ska bli perfekt:

* Riv av alla blad och släng bort ”stammarna”
* Koka bladen i en stor kastrull med vatten och gärna skinkspad om man har, annars går det bra med en köttbuljongtärning i vattnet (det går åt jättemycket blad för det kokas ner och blir knappt något kvar sen)
* När bladen blivit lite mjuka så häller du bort vattnet och finhackar bladen.
* Sen steker man bladen i en stekpanna med massvis med vispgrädde och mycket smör, salta och peppra (det ska vara ganska salt, då är det godast)
* Det är färdigt när det liksom kladdat ihop sig ordentligt
* Ät ihop med köttbullar, prinskorn och kokt potatis, njuuuuuuuuuuuut!

Lucka nummer 16: Berätta om det bästa köpet i ditt liv

Vårt hus!
Jag är väldigt hemmakär och tycker det är superviktigt att det känns hemma.
Vill känna att när jag stänger dörren bakom mig så kommer ingen åt mig, att jag flytt till min fristad och min borg.
Det ska kännas personligt och eget och vara fyllt med sådana saker som påminner oss om oss. Skitsamma om det är en sten eller en gammal vinglig tavla, det ska vara viktigt för oss.
Jag har alltid drömt om ett eget hus, ett med taggtråd runt där det ska stå KEEP OUT, men antar att man i dagens samhälle inte kan vara riktigt så extrem haha. Men ändå, nu är det bara vårt, ingen kan komma och påstå att de ska ta över det, slänga ut oss eller säga att vi inte får vara där.
Det här är första gången jag på riktigt känner att någonting är mitt. Liksom på riktigt.
Jag räknar dagarna tills vi flyttar in.
Till vårt liv.
I vårt hus.

Jag måste bara skriva ett inlägg om min stundande jobbsituation så det inte råder några som helst tvivel på hur det ligger till.

På onsdag är min sista dag på kontoret, det innebär att jag flyttar hem alla mina pennor och papper och allt vad jobbet innebär.
Det innebär INTE att jag slutar jobba!
Okej, jag kanske tar en paus i flytten i och med att vi flyttar till huset i mitten av januari och det känns onödigt att packa upp hela kontoret i gamla huset. Men jag tar absolut emot beställningar även fortsättningsvis och är det något som är brådskande ska jag nog hinna med det mellan flyttkartongerna också!

Sen kommer vi till mammaledigheten.
Som jag skrivit tidigare så är min plan att fortsätta jobba även under denna period, så både företag och privatpersoner är fortfarande välkomna med beställningar och uppdrag.
Två dagar i veckan är tanken att jag ska jobba så jag kommer förhoppningsvis hinna med det jag behöver få gjort under den tiden. Sen finns det ju såklart både kvällar och helger också, men mina förhoppningar om att jag är någon slags supermänniska tar slut ungefär där.

I det nya huset kommer jag att ha ett hemmakontor i källaren tills vidare. Där nere kommer alla mina jobbpärmar och papper finnas, datorn och symaskinen och min tanke är att bloggen ska hållas igång förhoppningsvis varje dag som nu, även med en liten på armen.
Jag kommer alltså inte försvinna och gå under jorden, utan kommer bara strukturera om lite och byta miljö, vilket ärligt talat, ska bli förbannat skönt!

Vår insnöade Köpenhamnshelg som gick åt pipsvängen är nu utbytt mot en Stockholmshelg i Januari!
Jag fick en inbjudan att gå på Formex och kände att det hade varit så himla roligt, speciellt eftersom det blir i samband med att vi får vårt nya hus. Då kan vi riktigt bunkra upp med inspiration!
Så nu är biljett bokad för både mig och Emil, hotellvistelse bokad och tågbiljetterna betalade!
Dessutom hinner vi klämma in en natt hos storebror och Matilda så vi kan se deras nya hus (Majken har sagt att hon gärna vill visa det för kommande bebisen)

Det känns så roligt att åka iväg, att vi hann med en resa till bara vi två trots den förbannade Sven!
Nu ska vi äta låååång hotellfrukost, ta sovmorgon, strosa på Söder och fika med våra Stockholms kompisar som vi inte träffat på evigheter och njuta av att bara vara vi en stund.
Åh längtar ihjäl mig!

(du som tipsade om att ha roliga saker att se fram emot de sista månaderna av graviditeten för att stå ut, det här får bli just ett sådant, så tack för tipset!)