Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Dagens Porträtt!

Vill tipsa er om att en av mina bilder är med i en auktion just nu, så gå in där och kika om ni är sugen på en Ileby-tavla som dessutom stödjer en himla bra sak!
Här hittar du bilden!

Idag var jag helt enkelt tvungen att få teckna något bara för att det är roligt! Det blev ett clownporträtt på Emily.

clown

Jag har tecknat många clowner i mina dagar, tycker liksom att porträtt blir ännu finare när de får något sorgset över sig som det ofta blir med clowner.
Här är några äldre clowner i arkivet:

clownjohanna clownjosefin elsa1 skanna0005 b2 förlaga1

Anna Om Magen!

Nu har jag varit gravid i 27 veckor och 4 dagar och jag är så trött på det!
Jag vet att man inte får säga så, för visst är det roligt också. Jag älskar magen och att man ser hur det sparkar för fullt där inne men ändå så saknar jag min vanliga kropp så mycket nu.
Jag saknar att kunna gå in i min garderob och välja vad jag vill, inte bara mellan fem olika saker för att allt annat är för litet.
Jag saknar att kunna knyta skorna utan att låta som en påkörd flodhäst och jag saknar att kunna ta mig ur soffan utan att behöva se ut som en skalbagge som hamnat på rygg.
Jag saknar att sova på natten utan att vakna av kramp i båda benen och måste springa upp och stampa i golvet för att det ska gå över och jag saknar alla mina korta klänningar.
Ytligheter javisst, men att inte känna sig som sig själv i över ett halvår är ganska påfrestande.

Jag vet att man kommer sakna magen sen, det säger alla att man gör och det kommer säkert jag också göra.
Men just nu längtar jag bara så innerligt efter att ha bebisen på utsidan istället för inuti.
Jag har egentligen aldrig varit ett stort fan av att vara gravid, jag ser mer fram emot att vara mamma. Men det är ju en startsträcka dit som man helt enkelt måste igenom.
Förlåt för mitt otacksamma gnäll, men idag var helt enkelt en sådan dag då man surfat runt på pinterest och sett lite för mycket fina klädstilar och klädkombinationer och känt att man själv mer ser ut som en snögubbe för tillfället.

Igår när jag var på apoteket, i min stora vinterjacka och allt så sa butiksbiträdet att man kan beställa ett babypaket till den kommande bebisen om man vill, för det är väl snart dags va sa hon och kollade på magen.
Jag har i min enfald fått för mig att det inte syns när jag har jacka. Emil skrattade åt mig när jag berättade det. Han svarade bara, ehhh JOO det syns! Minst sagt!
Så jag antar att jag är gravid.
Gravid som tusan för tillfället.

IMG_3237

Lucka Nummer 10!

Den här gången är det dags för lucka nummer 10 i Emilys Kalender : Berätta om någonting som du tycker är alldeles särskilt vackert

drmartens öl1 blommigdräkt fläta ros IMG_1569 (425x640) rosor keps1 rosor2 rosor

Rosmönster!
När jag var liten hade jag ett träpussel som föreställde en liten stuga med en gumma med massor med katter och hela huset var fullt av blommande rosor.
Sen dess så älskar jag allt som har det där mönstret som påminner om pusslet. Min mamma är likadan, varje gång vi hittar något som ser ut så tittar vi på varann och säger: pusslet!
Min garderob svämmar över av det här mönstret och helst hade jag haft tapeter, sängkläder, gardiner och allting med rosor, men kanske får det räcka med kläder just nu.

Lucka Nummer 6, 7, 8 & 9!

Här kommer en hel radda med luckor i Emilys julkalender. Jag bloggar ju inte på helgerna vanligtvis så då halkar jag efter lite, men här kommer de iallafall, luckorna 6, 7, 8 och 9!

Först ut, nummer 6: Berätta om en person som inspirerar dig

skanna0007 skanna0006 skanna0005 skanna0004 skanna0003 skanna0002 skanna0001 karkki

skanna0001

karkki

Måste ju säga Karkki! Hon klär sig i massor med färg, skriver så himla bra och har dessutom fått världens gulligaste dotter. En av mina absoluta favoritbloggar och den jag alltid tecknar om jag får lite tid över!

Okej, vidare med lucka nummer 7: Berätta om en person som betytt mycket för dig

Min man, min klippa, min axel att luta sig mot och mitt allt, min älskade Emil!
Han är ganska enkel på många plan, ingenting är komplicerat eller krångligt, han bara är.
Vi är ganska olika, han älskar att vara bland folk och jag tycker mest om att vara hemma. Vi skrattar däremot åt samma saker (förutom min familjs humor, den förstår han sig nog inte riktigt på) och tycker om att åka på utflykter ihop. Vi har nog åkt alla småvägar som finns i hela Småland tror jag, bara för att se vart de leder.
Han är påhittig och händig, gillar samma skrikiga inredning som jag och skulle lätt kunna måla vardagsrumsgolvet chockrosa utan problem.
Han har världens tjockaste skägg och så himla fin klädstil med prickiga skjortor och flugor. Han luktar alltid gott och jag vet att om jag ringde mitt i natten och behövde honom skulle han komma, även om jag befann mig 100 mil bort.
Han är som sagt min klippa, min stabila punkt och den viktigaste personen i mitt liv.

IMG_5234 (427x640) IMG_5450 IMG_6033 (427x640) IMG_6292 bild5 SONY DSC IMG_7753 IMG_7996 (640x427) silversaga_varnamo14 IMG_8224 (427x640) IMG_8826 (640x427) IMG_9577 (427x640) IMG_1495 (640x427) IMG_1537 (640x481)

Lucka nummer 8: Berätta om ett klädesplagg som du minns från din barndom

bebis

Den här koftan! Okej, jag minns inte när jag hade den på mig, men jag minns den från bilder i fotoalbumet och jag minns hur den låg bland mina dockkläder sen. Nu har den återigen dammats av ur lådan med bebiskläder i mammas källare och väntar nu på att få värma min kommande lilla bebis!
Jag antar att det är mamma som stickat den och den är så fin med prickar och små granar!
Jag var helt enkelt tvungen att sätta ihop hur jag tänker mig att klä bebisen i den här koftan, ihop med bruna hängselbyxor i plysch (också från när jag var liten) mössa och sockor som Wenche har stickat och små kängor som vi köpt på loppis, långt innan bebisen ens var påtänkt.

Och till sist, dagens lucka nummer 9: Berätta om din stil när du var 15 år

annaliten3 annaliten2 annaliten

Ja. Vad ska man säga? Min högsta ambition när jag var 15 år var att vara med i Slitz. Jag älskade min piercade navel och min klädstil var minst sagt tvivelaktig.
Minns speciellt en resa till Göteborg med min kompis Linda. Vi var inne i en butik och jag bestämde mig för att nu räcker det, nu byter jag stil (kn ha varit något yngre än 15 då) sen öpte jag en grå dunväst med rosa insida, den gråa fiskarhatten på bilden längst ner (som var väldigt inne ett tag) och ett par solglasögon med rosa glas.
Minns att pappa inte kände igen mig när han skulle hämta mig på stationen när vi kom hem.
Det är nog mitt första ordentliga steg till någon form av stil. Sen kanske det inte var ett så lyckat steg, men ändock.

dont like to talk?

You and me both.

Stalk me on insta instead.

deal?