@annaileby_art
anna@annaileby.comAnnas Status!
Förlåt att det blir så dåligt med teckningar i bloggen nu men jag har så mycket att göra fram till jul att jag helt enkelt inte hinner teckna något eget!
Igår natt kunde jag inte sova, bara låg och tänkte på huset och hur det skulle bli med allt. Vi hade varit och sett ut tapeter och kollat på golv och hela baletten och min stackars inredningshjärna gick på högvarv efter det.
Det jag gillade var att man inte behövde göra någonting med huset sådär akut, det var bara att flytta in (förutom att sätta in diskmaskin) men när jag och Emil gick loss i färgaffären blev det plötsligt en hel massa att göra!
Vi hade tänkt riva en liten garderobsvägg i hallen, för att få fram ännu ett av de fina diamantfönstren men om man nu river det kan man lika gärna lägga om golvet och om man lika gärna ska lägga om golvet kan man lika gärna göra det i sovrummen också! Ja sådär höll vi på och helt plötsligt kändes hela huset som ett byggkaos!
Vid halv fem på morgonen väckte jag Emil i ren panik!
Sen pratade (ganska högljutt från min sida) om hur vi skulle göra med allt, vad som är akut och vad som kan vänta för det enda vi vet med säkerhet är, att bebisen kommer och det kan vi inte göra något åt.
Min stora skräck är att komma hem från BB och bo i ett hav av flyttkartonger med en liten spädis!
Så nu har vi omprioriterat lite, barnrum och lite tapeter står högt upp, likaså klädförvaring och så får resten komma allt efter vi får tid.
Så nu kan jag nästan andas normalt igen.
Men jag måste erkänna att det hade varit ljuvligt att flytta imorgon eller åtminstonde ha sin normala energi. Men det är inte mycket att göra åt.
Sålänge planerar jag vidare, det kommer i vilket fall som helst bli så himla fint! Det lovar jag!
Anna och Huset!
Åh min inredningshjärna går på högvarv vill jag lova! Önskar jag fick flytta in nu, har så storslagna planer för det där lilla huset!
Vi ska försöka behålla känslan av 50-tal och våra möbler kommer passa perfekt där inne, men sen blandar vi nog in en hel del färg och mönster, som vi brukar.
Vi har bytt stil på vår inredning nästan varje gång vi flyttat men det här är första gången vi kan göra stora saker med vårt boende, inte bara små lätta ändringar som är lätta att återställa.
Vi kollar på färgprover och golv, planerar och skriver listor.
Det här är det bästa av alltihop, själva planerandet. Åh vad jag älskar den biten! Det som är lite tråkigt är att jag tyvärr inte orkar lika mycket just nu med den stora magen. Men känner jag mig själv rätt så lär det inte hindra mig.
Eftersom vi flyttar från dryga 250 kvadratmeter till 97 kvadrat så måste vi göra oss av med en hel del grejer. Såklart en del möbler men också vårt överflöd av porslin och grejer vi samlat på oss genom åren.
Lägger ut det på bloggen sen så får vi se om det är något ni vill ha.
Bland annat har vi två teaksängar som vi inte längre har plats för, en soffa och en hel hög med pinnstolar och fåtöljer.
Känns riktigt skön att få rensa och bara ha med sig det man verkligen behöver.
Nu när vi haft så stort har vi ju kunnat hamstra och ha hur mycket som helst men det blir det ändring på nu.
Nu ska jag återgå till att rita små skisser av hur jag ska inreda de olika rummen!
Inspirationsbilder från min pinterest.
Anna och Psykologen!
Åh min psykolog, SOM jag tycker om henne! Jag har ioförsig bara gått två gånger men det är ändå så himla skönt att prata med någon, på riktigt!
Förra gången pratade vi mest om pappa, om den kommande bebisen och hur jag mådde. Jag fick även fylla i ett formulär om hur mitt tillstånd var, utifrån 1-5 där fem var bedrövligt och ett var helt okej. Där fanns bland annat frågan hur social jag är, jag kryssade i en fyra, dvs inte alls.
Idag ägnade vi hela terapitimmen åt att prata om detta. Jag förklarade att detta inte är något tillfälligt som kommit i och med pappas död eller bebisen, jag är alltid osocial och har alltid varit.
Hon förklarade dock att jag inte är osocial eftersom jag kan prata med folk och föra mig i sociala sammanhang, men att jag däremot är en introvert person och en ensamvarg som trivs mycket bättre i mitt eget sällskap än ihop med andra.
Åh älskar när de slår huvudet på spiken för PRECIS så är jag!
Hon sa även att jag verkar känna mig själv väldigt väl och inte vara rädd för att stå för att jag är som jag är och gillar att vara ensam.
Det har hon också väldigt rätt i, jag har som sagt alltid varit sån och kommer antagligen också alltid vara det så jag har lärt mig att acceptera att jag är en enstöring.
I samhället över lag så ska man vara social, gilla att arbeta i team och vara en del av ett gäng. Det är på något sätt normen och är man inte en sådan blir man genast en smula udda.
Jag har tänkt mycket på det här genom åren, vad det är som är fel på mig som hellre sitter hemma och klipper tygbitar än går på middagar. Men hon förklarade helt enkelt att en del människor är sådana, att det är ett personlighetsdrag och inget man kan göra något åt.
Man kan öva sig i att vara social, men ändå är man innerst inne som man är ändå.
Kände mig helt lycklig när jag gick därifrån, glad att kunna vara trygg i att jag inte är knäpp och lugn med att iallafall jag känner mig själv väldigt väl.
Även om ingen annan gör det.
Annas Nya Hårfärg!
Jag har bytt hårfärg, eller piffat upp den gamla kanske är mer rätt.
Älskar att färga håret på salong, det är verkligen min tid och jag riktigt känner hur jag skämmer bort mig själv. Jag gör adrig något annat, typ går på massage eller fixar naglarna så mina frisörbesök är liksom heliga. Hoppas jag kan fortsätta med det även framöver.
Min frisör är dessutom himla bra på att förstå hur jag vill ha det, speciellt idag när det blev precis som jag hade tänkt!
Behöll längden och luggen klipptes i en gardinvariant istället för den raka.
Såhär blev det:
Måste bara nämna en sak som hände på facebook häromdagen. Jag skrev i min statusuppdatering att jag hade fått Värnamos kulturstipendium och en massa vänner grattade såklart och skrev att jag var värd det osv. Då fick jag en kommentar om att det bara verkar vara solskenshistorier och att det bara går bra för mig hela tiden och att det aldrig verkar vara något mörker och tråkigheter.
Jag bara antar att denna person inte läser min blogg.
Upplever ni mig så, som en som bara går på moln och har roligheter runt sig hela tiden?
Man pratar ju ofta om att bloggvärlden är så perfekt och tillrättalagd men jag försöker verkligen dela med mig av allt, både högt och lågt, glädje och sorg.
Sen kan jag hålla med om att senaste tiden har varit oförskämt bra för min del, men det tycker jag faktiskt att jag har förtjänat!
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
