Traditionsenligt var vi på kosläpp den 1 maj, det är vårt tredje (eller fjärde?) år nu! Vi åker till en gård som ligger precis bredvid Emils pappas hus, det är bara ”inbjudna” som kommer dit. Alltså det är inget officiellt kosläpp så det är inte så många där vilket är väldigt mysigt.

Först kom det ut några trevande kor….

Sen jädrar sprang dom! Älskar att de blir sådär sprittiga i benen!

Kor har alltid varit mitt favoritdjur och jag är övertygad om att jag var en i ett tidigare liv. Stora bruna ögon, gillar att glo på folk och äta. Att jag hatar att spy tror jag är en kvarleva från att jag gjort det så många gånger i mitt liv som ko haha!

Knut gillar också kor.

Såhär liten var han förra året <3

Sen tog vi den obligatoriska sitta-på-höbal-och-äta-bulle-bilden ihop med Erik. Han va inte peppad till en början…

Men sen så!

Såhär såg de ut förra året! Kul att de följs åt och nu ska både jag och Matilda ha barn snart igen. Då blir det nya sådana här bilder, med fyra ungar!

Vi gick in i ladan och kollade på kalven och alla kossorna och mjölkningsmaskinen.

När vi var klara med kosläppet åkte vi hem till Emils pappa.

För att lägga ut och planera vårt nya orangeri! Här är en del av fönstren vi köpte. Så nu pusslas det och skissas för fullt och jag är så orimligt peppad! Vi köpte alltså ett helt parti med fönster och en gammal dubbeldörr för 1700 kronor på Blocket härom dagen. Såt perfekt fynd!

När vi stod där i ladan så hörde jag nått bakom huset, gick ut och mötte den här! En tjäder!!

Knut satt på trappan och ville åka hem. Kolla vad idylliskt ändå, som Bullerbyn!

Sen vågade tjädern närmare!

Och Knut med! Jag är så orimligt glad över att jag fick tag i den här jackan på Tradera. Den är så himla fin och nu kan jag dessutom använda den både till Knut och så småningom till Småtting!

Vips så var tjädern inne i trädgården!

Jag var sjukt imponerad över detta! Har aldrig sett en tjäder innan! Så himla maffig och stor! Höll mig på replängs avstånd dock, har hört att de kan bli skitarga! Men fin va den, speciellt med zoom på kameran.

I måndags var det klämdag och min plan var egentligen att jobba, men sen kom våra kompisar med förslaget att åka till Borås djurpark istället, så då fick jobbet snällt vänta.
Jag är tudelad till djurparker då jag tycker så synd om en del av djuren, men de här verkade faktiskt ha det väldigt bra. En annan del av mig är superfascinerad och älskar att titta på djur.

Vi började med savannen. Knuts kompis Greta var med också.

Geparderna låg i en hög och vilade sig. Sen fick de syn på Knut och Greta….

Då kom de alldeles nära stängslet och spände ögonen i barnen….

….och man kände verkligen att hade det där stängslet inte funnits där, hade Knut och Greta varit gepardmat på nolltid. Huvva!

Vi tittade på betydligt snällare djur också, som giraffer. Har aldrig sett dom så nära innan, de ser verkligen ut som om någon målat på fläckarna på dom! Så märkligt djur!

Sen var det dags för allas favorit, aphuset!

Alltså den här schimpansen! Finaste jag sett tror jag! ändes så konstigt att se honom rakt i ögonen, så kloka och snälla och det högg till lite i hjärtat över att vi stod och tittade på honom i bur medans vi var alldeles fria på andra sidan. De är ju så otroligt lika oss ändå. Det här ser ju ut som typ en farbror på stan, om än lite hårigare.

Så gullig! Med snälla ögon och tv4-frisyr.

Undrar vad de tänker på när de ser att alla bara glor dag ut och dag in?

Blev kär i den här trötta och ville ta med hem.

Det blev matdags för aporna så vi gick ut och såg på när den här stora orangutangen åt äpplen iförd sin Luke Skywalker-outfit.

Vi gick vidare till tigrarna. Så himla häftiga!

Sen blev vi såklart akut glassugna (speciellt jag) så vi strosade vidare, via björnar, antiloper och ett helt litet klapp-zoo.

Åt glass i sällskap av den här tjusiga!

En alldeles strålande ledig måndag! Nästan så man borde vara ledig jämt!

Det finns en del personer jag ar svårt för. Eller rättare sagt, det finns en del män jag har svårt för.
Ofta i femtioårsåldern, på lite högre positioner och som ser på mig som någon liten gullig maskotföretagare som mest lallar runt och ritar lite.
Numera, när jag bland annat sitter i styrelsen i en företagarförening, så träffar jag ännu fler män.
Men jag har en ny strategi att ta mig an det.

Istället för att spotta och svära och vara arg i smyg på manligt beteende, sexistiska jargonger och klumpiga uttalanden, ska jag nu istället äga min plats.
Att jag är arg i smyg och hatar dumma gubb-beteenden, lär sig ingen någonting av. Ingenting ändras av att jag hatar på min kammare.
Men om jag däremot blir en självklar del av gruppen, av den där lilla klicken av ledande män, det är då jag kan göra skillnad på riktigt.
När jag i realtid kan sätta ner foten och rätta när de dumma kommentarerna kommer. När jag kan vända på lilla-gumman-kommentarer och få dom själva att framstå som idioter gentemot andra män.
Det är då det blir skillnad.
När de själva känns hur det känns.

Är det någonting jag är bra på så är det just det. Att ge svar på tal och det brukar gå snabbt och komma som ett knytnävsslag i magen.
Det har jag ärvt av min pappa och det är min allra bästa egenskap.
Jag slåss numera för alla kvinnor, för min egen rätt att ta plats bland männen i toppen på precis samma villkor.
Skillnaden är bara att förut gjorde jag det med hat i min ensamhet och nu gör jag det med pondus inifrån.

Jag är en kraft att räkna med och jag känner redan att jag skakat om och ändrat tankar och föreställningar.
Det kommer finnas ett före och ett efter mitt intågande och det är jag väldigt stolt över.
Jag är bättre på det här än jag någonsin gett mig själv cred för.

Kill them with kindness heter det ju, men jag tänker snarare att upplysning är det bästa redskapet. Så kill them with knowledge ska snarare bli mitt motto.