Vi Hugger Julgran!
I lördags var det dags för den traditionsenliga julgranshuggardagen hemma hos Emils pappa.
Han bor så himla fint och kolla vad mycket snö vi har!
Jag fick hälsa på Fia i väntan på att Knut skulle vakna. Han somnar ALLTID i bilen, även om man bara ska åka tre meter.
När han till slut vaknat (okej jag fick väcka honom) så anslöt Emils syster Lina med familj. Då blev det snöbollskrig!
Sen lastade vi på sågar, barn, fika och sittunderlag på kärran till traktorn och sen åkte vi ut i skogen.
Med kusinen Malte på ett skumpigt flak i världens finaste Smålandsskog.
Såhär hugger man alltså en smålandsgran på riktigt, när man inte beställer den i en pop-up store på Stureplan.
Alltså så mycket hjärtemojiögon på dom här två!
Sen gällde det att hitta den vi hade märkt ut med ett litet rött band. Det var ju en del snö om man säger så.
Sen gick vi till grillplatsen som Bengt byggt och värmde oss med kaffe och korv.
När alla var mätta och belåtna hoppade vi upp på släpet och åkte tillbaka hem igen.
Kan mycket väl ha varit vinterns finaste dag! Älskar att jag kan ge mitt barn den här Bullerbyuppväxten med allt vad det innebär.
Om Att Påminna Sig Själv!
Åh jag tänker och jag tänker, klurar och funderar på hur allting funkar.
Det här med lyckan tex. Hur man strävar och jobbar och sliter för att bli lycklig och sen när man är mitt i det man drömde om, så glömmer man alldeles bort det och är redan på väg mot något annat.
Jag måste bli bättre på att stanna upp och tänka efter var jag befinner mig. Påminna mig själv om att jag faktiskt är mitt i drömmen jag hade tidigare.
Allt jag drömde om och strävade efter när jag var en oerhört olycklig femtonåring har jag nu.
Om jag hade sagt till unga Anna att jag skulle få ge ut en bok ihop med Ica-Cindy (som Cissi var på den tiden) hade jag aldrig trott på det.
Om jag visste när jag satt på folkhögskolan och sydde och lyssnade på Musikhjälpen att jag några år senare skulle sitta i just den buren, så hade jag aldrig trott på det.
Om Jag hade sagt till avgrundsolyckliga Anna för några år sedan, som förlorade både bebis i magen och pappa på samma gång, att jag nu fem år senare sitter här med den finaste ungen i världen, så hade jag aldrig trott på det.
Om jag hade sagt till femtonåriga och totalt hjärtekrossade Anna att jag till slut skulle hitta den bästa killen i världen, så hade jag aldrig trott på det.
Om jag visste när jag var tio år att jag tjugo år senare skulle få ett tackbrev från kronprinsessan Victoria, så hade jag aldrig trott på det.
Om jag hade vetat att jag skulle sitta och titta ut på samma utsikt som Astrid Lindgren gjorde när hon levde, så hade jag aldrig trott det.
Om jag hade vetat när jag gick på gymnasiet och precis hade varit hos frisören med en bild på Ola Salo, att jag nu satt och pratade med honom om livet, så hade jag aldrig trott på det.
Om jag hade vetat för några år sen när jag var nära att ge upp hela mitt företag, vad jag vet nu, så hade jag aldrig trott på det.
Livet ändå va, så himla fint!
Det gäller bara att komma ihåg att stanna upp och se det också.
Annas Mobilskal!
(i samarbete med Caseapp)
På min instagram visade jag för ett tag sen tre olika mobilskal jag designat för företaget CaseApp, men tänkte jag kunde presentera de olika varianterna lite närmare.
Först ut, är händerna från bilden jag gjorde med ett Håkan citat som så många älskade (men som jag inte vågade sälja pga upphovsrätt och sånt där) men är alltså från den bilden med citatet ”om du vill ha en idiot, lägg din hand i min”. Såhär ser det skalet ut:
Sen kan man också välja det här skalet, med en 60-tals inspirerad bild jag gjorde för flera år sen, men som ändå passade himla bra som just mobilskal:
Sist ut är en av mina favoritteckningar. Tycker den är så grafiskt tilltalande med sina rena linjer. Den här har jag på min egen mobil just nu:
Skalen går att få till de flesta olika mobiler och om ni beställer innan den 19 december, kan ni använda koden: ANNASJUL25 så får ni 25% rabatt!
En Julsaga!
I lördags kväll var det dags för något väldigt efterlängtat, nämligen att åka tåg till Tomten!
Ytterst spännande när tåget kom in till stationen. För både stora och små.
Vi såg ut en bra plats att sitta på och hoppade ombord.
Supertaggad kille som hade väldigt svårt att sitta still. Inte lätt att vänta när man ska träffa självaste Tomten ju.
Efter en halvtimmes tågåkande kom vi fram, så himla mysigt. Där mitt ute i skogen bodde han, Tomten.
När Knut berättat om allt han önskar sig i julklapp och fått en julklapp av Tomten (två små trätåg till briobanan) så bjöd tomtenissarna på lussebullar och korv.
Sen åkte vi tillbaka igen. Så fin sak att göra, kändes som vi var mitt i en julsaga!
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
