Åh låt oss prata om mitt favoritämne, nämligen hår!
Jag spenderar hutlöst många timmar på pinterest där jag bara tittar på olika hårfärger, frisyrer och håruppsättningar. Ni skulle bara veta!
Precis innan semestern satte jag ju i löshår i mitt hår, tre paket närmare bestämt. Såhär såg det ut:

Jag ville egentligen ha det lite mörkare och lite kortare, gillar inte riktigt den här ”löshårslängden” men min frisör tyckte att det var lika bra att passa på att ha långt nu när det väl satt där, så kunde vi klippa mer nästa gång.
Det var sjukt ovant i början och jag visste liksom inte hur jag skulle bete mig med långt hår. Dessutom var det ohyggligt varmt!
Men jag lärde mig få bukt på håret och har verkligen stortrivts i det i sommar! Kan knappt tro att det inte är mitt längre!

Nästa vecka har jag en ny tid hos frisören, där vi ska sätta om håret. Det växer ju väldigt på sommaren så fästena sitter ju ganska långt ner nu (jag har tejphår) men själva håret känns fortfarande fint och inte alls särskilt slitet.
Så därför sätter vi i det igen.
Men den här gången blir det mörkare och ungefär en decimeter kortare.
Nu kommer hösten och då vill jag inte ha det superljusa längre. Även om jag trivs väldigt bra i det så tycker jag ändå att mina bruna ögon kommer fram ännu bättre med det lite mörkare håret.
Såhär tänker jag färgen:

Och ungefär såhär tänker jag längden:

Ska bli väldigt spännande att se resultatet, det var längesen jag var mörkhårig nu!
Emil tycker jag ska låta det var ljust, men han brukar ge med sig efter en vecka eller två.

Såg att Cecilia Blankens hade skrivit ett inlägg om hur något i tonåren kan etsa sig fast och sen bli ”ens stil”.
Klurade lite på min egen historia och fick genast upp ett så otroligt starkt minne som präglat stor del av mitt vuxna liv och min stil.
När jag var femton år åkte jag med min mamma till Sorrento i Italien. Jag var ganska hopplös stilmässigt vid den här tiden, som nog de flesta tonåringar är. Jag var för smal, hade för stora bröst, färgat håret alldeles för rött och hade sämst koll på att kombinera ihop kläder.

Men på den där resan så var det med en tjej, kanske runt 20-25 år som jag blev alldeles hänförd av!
Minns så himla väl när jag såg henne på flygplatsen och blev helt golvad, hon var den absolut coolaste personen jag sett i hela mitt liv och efter den dagen så har mitt Life mission blivit att vara hälften så cool som hon!
Hon åkte med sin kille och svärfar vill jag minnas och hennes svärfar berättade för mig vid nått tillfälle på en bussresa till Vesuvius att hon jobbade som designer.
Hon hade långt vitblekt hår med mörk utväxt och rakat ena sidan av huvudet (det här var alltså långt innan Lotta Engberg dödade den trenden för gott) och satt och stickade i bussen.

Konstigt sånt där, hur väl man kan minnas saker trots att det är nästan tjugo år sedan nu.
Tänker fortfarande på henne ofta, undrar hur hon ser ut nu. Jag tror hon satt prägeln för att ja aldrig är rädd för att sticka ut med konstiga hårfärger och frisyrer. Tänker att om hon vågade så vågar jag.

Den där sidecutten höll jag fast vid länge och jag tycker fortfarande att det är den absolut snyggaste frisyren som finns och den jag trivts allra bäst i. Jäkla Lotta Engberg som förstörde allt!
Kanske kan jag ta tillbaka rätten till den frisyren igen? Jag ger det något år sen jädrar klipper jag så igen. Min älsklingsfrisyr inspirerad av min älsklingsperson som jag inte ens vet namnet på.

För några månader sedan gick jag till frisören och sa att jag ville bli ”vanlig”, dvs färga håret typ ombre brunt. Eftersom jag är hos frisören så ofta så känner de mig rätt bra där och alla häpnade över mitt vanliga färgval, som inte ens var pastelligt det minsta lilla.
Sagt och gjort, det blev ljusbrunt/blont. Fint blev det, och jag trivdes bra.

Men sen gick det några veckor och jag började längta efter nått nytt. Kände mig gravid, ful och allmänt grådassig som man lätt gör i mars.
Så jag gick till frisören igen och gav henne fria händer!

Hon hade sparat ner den här inspirationsbilden och just den hade jag också sparat, så det var ju perfekt! Vad underbart det är att ha en frisör som tänker precis likadant som en själv!

Såhär såg jag ut efteråt! En mörkare nyans i botten och smutsrosa i längderna. Vi gjorde det ganska starkt rosa eftersom det tvättas ur så himla fort. Älskar det!

Nu har det gått en vecka som rosahårig och det har tvättats ur en del men jag tycker nästan det är ännu finare nu. Trivs så himla bra!
Jag är nog helt enkelt inte ”vanlig” hur jag än försöker.
Älskar att tänka på mig själv som 15 åring och tänka att om jag bara hade vetat att jag skulle ha rosa hår när jag va 34! Då hade jag nog tyckt att jag var en ganska fräsig morsa ändå.