Nu när vi haft en riktigt intensiv period med flytt och att samtidigt vara höggravid så har jag verkligen förstårr storheten med Emil, på riktigt!
Han har verkligen visat sina bästa sidor när jag visat mina sämsta.
När jag ligger och gråter i sängen av utmattning så säger han att han förstår att det är tungt och jobbigt nu, att han kan jobba vidare så kan jag vila.
Han har verkligen fått dra det tunga lasset när jag knappt orkar resa mig upp och han har gjort det utan att gnälla eller klaga det minsta!
Han går till jobbet på morgonen och när han kommer hem så fortsätter han utan att blinka, drar om all el i hela huset, skruvar upp hyllor, hänger upp lampor och packar upp lådor.
Samtidigt åker han och postar mina brev med beställningar och köper blöjpaket så allting ska vara färdigt till den lilla kommer.
Idag när det är alla hjärtans dag och allt så tänkte jag att jag skulle skämma bort honom lite så jag började med att laga lunch till honom och sen packa upp en hel hög med lådor och städa undan lite, diskade två lass med disk och sen bakade jag kanelbullar, för vad är bättre än att komma hem från jobbet när det luktar nybakade bullar?
Jag har gift mig med den ljuvligaste och snällaste och mest underbara mannen som finns och det känns så HIMLA bra att just jag får vara hans fru!
Tack älskade fina Emil för att du tar hand om mig och hjälper till och förstår när du vet att jag inte orkar.
Jag älskar dig mest på denna jord!