Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Anna om Kärleken!

Nu när vi haft en riktigt intensiv period med flytt och att samtidigt vara höggravid så har jag verkligen förstårr storheten med Emil, på riktigt!
Han har verkligen visat sina bästa sidor när jag visat mina sämsta.
När jag ligger och gråter i sängen av utmattning så säger han att han förstår att det är tungt och jobbigt nu, att han kan jobba vidare så kan jag vila.
Han har verkligen fått dra det tunga lasset när jag knappt orkar resa mig upp och han har gjort det utan att gnälla eller klaga det minsta!
Han går till jobbet på morgonen och när han kommer hem så fortsätter han utan att blinka, drar om all el i hela huset, skruvar upp hyllor, hänger upp lampor och packar upp lådor.
Samtidigt åker han och postar mina brev med beställningar och köper blöjpaket så allting ska vara färdigt till den lilla kommer.

Idag när det är alla hjärtans dag och allt så tänkte jag att jag skulle skämma bort honom lite så jag började med att laga lunch till honom och sen packa upp en hel hög med lådor och städa undan lite, diskade två lass med disk och sen bakade jag kanelbullar, för vad är bättre än att komma hem från jobbet när det luktar nybakade bullar?

Jag har gift mig med den ljuvligaste och snällaste och mest underbara mannen som finns och det känns så HIMLA bra att just jag får vara hans fru!
Tack älskade fina Emil för att du tar hand om mig och hjälper till och förstår när du vet att jag inte orkar.
Jag älskar dig mest på denna jord!

IMG_9602 (640x427)

Annas Vår!

Vet ni, nu är det inte så hiskeligt långt kvar tills det är vår!
Som den vinterhatare jag är så är jag hemskt glad att vi nästintill sluppit vinter i år. Speciellt när man ständigt är livrädd för att halka omkull och måste gå ännu mindre myrsteg än jag redan gör.
Vill ju inte skjuta ut den här ungen på asfalten!

Den här våren kommer sannerligen att bli annorlunda från tidigare år!
För bara några år sen satt jag försjunken från december till mars med konstfacks arbetsprover, år ut och år in. När jag väl skickat in dom så var man så trött och nervös att jag aldrig såg skymten till någon vår.
Men de senaste åren har jag lagt ner det där med Konstfack. Det var ett tufft beslut att ge upp en dröm, men jag fick en annan uppfylld istället.
Det är den drömmen som på riktigt tar vid den här våren!

Snart kommer solen tillbaka, jag har sett den smyga fram då och då redan nu. Då syns slipdammet och smutsen på våra golv alldeles extra.
Den här våren är jag så himla glad att vi flyttat till stan, att jag har badplatsen och vattnet bara på promenadavstånd och att jag dessutom ska få dra barnvagnen dit i knastrigt grus.
När man får damma av solglasögonen och skinnjackan, när man plötsligt går i ett par jeans igen och man inte längre behöver den varmaste åkpåsen i vagnen.
Sen, när våren övergår i försommar och vi är föräldralediga ihop ska vi packa filtar och matsäck, ta med Liten på utflykt och äta svettiga ostsmörgåsar vid vårt hemliga ställe, där det är sådär vårljust och kallbrunt. Där du frågade om jag ville bli din resten av livet.
Det stället måste vi visa för Liten.

Tänk va, om bara en månad så är vi där. Du, jag, Liten och våren!

1_MG_7992 IMG_1842 (640x475) IMG_1851 (427x640) IMG_1750 IMG_1720 IMG_1704 (427x640) IMG_1575 (640x427) IMG_1537 (640x481) bild3 IMG_1390 (640x427) IMG_1327 (640x496)

Annas Bästis!

Tänk vilken ynnest att få ha en bästis. En som man vet allting om och som vet precis lika mycket om en själv.
Jag har haft samma bästa kompis så länge jag kan minnas.
Vi bodde på samma gata, med ett hus emellan, vi lånade våra pappors skor, för de gick snabbast att sätta på sig och sprang över till varann varje dag så gruset yrde.
Vi bråkade ibland, men insåg snabbt att det var så tråkigt att vara ovänner så vi blev sams igen.
När vi klädde ut oss var du alltid prinsessa med underkjolen under armarna och jag var bilmekaniker med klarblå sidenskjorta. Alltid samma.
Vi hade våra invanda mönster, ritade vi blev det hundkojor och lekte vi med Barbie var det alltid samma lek.

Vi gick på samma dagis, samma fritids och samma klass. Vi hade likadana tröjor som vi köpt på Ö&B i Töcksfors, brunrandiga som visade magen.
Minns att båda tyckte om att sjunga och att rita så en dag fick vi välja vem som skulle göra vad, du valde sången och jag ritandet.
Nu jobbar jag som illustratör och du går på operahögskolan.
Vi har alltid siktat högt och vi har alltid förstått varann i hur himla snårig och krokig väg det är för att få sin dröm.
Du har varit min stöttepelare när allt rasat och min idol när det gått bra.
Jag har alltid sett upp till dig, för ditt mod och din envishet, för att du aldrig någonsin ger upp och för att du är den konstigaste av alla personer jag mött.

Vi är totalt olika och rörande överens om att vi antagligen aldrig hade blivit vänner i nuläget. Du är en sån som skrattar ditt operaskratt högt på tunnelbanan så alla tittar och som brister ut i sång mitt i en affär. Du skäms aldrig och pratar gärna med främmande människor.
Du är allting jag inte är.

Vi tycker om att äta jättemånga clementiner på rad, sitta på sunkiga ölhak och köpa udda porslin. Vi tycker om att dricka kaffe i små koppar och spela memory.
Vi bor närmare 40 mil ifrån varann, pratar inte så ofta i telefon för du vet att jag inte är någon telefonperson. Men när vi ses, är det som att vi sågs varenda dag. Vi behöver inte fråga och undra vad som hänt, vi vet ändå.
Det spelar ingen roll om vi så skulle bo på olika sidor av jordklotet, så skulle det ändå kännas som att du fortfarande bodde på min gata.

Du är min allra bästa vän, min bättre hälft och den i världen jag skulle göra precis vad som helst för.
Min vapendragare och kompanjon.
Min allra finaste bästis.

Grattis på födelsedagen!

måleri b-640x427 542348_10151488026905166_1604369487_n i-640x427 391243_10151488119485166_1119333368_n silversaga_varnamo2 IMG_7396

Dagens Anna!

Min största skräck när jag blev gravid var att inte kunna fortsätta jobba. Dels för att jag älskar mitt jobb men också för att det helt enkelt är svårt att bara pausa ett år när man är egen företagare.
Sen trodde jag också, i min enfald, att företag skulle bli avskräckta av min stora mage och kommande bebis men det verkar de inte ha blivit alls för jag har hur mycket som helst att göra just nu!
Så roligt!
Det gör att husfixet för min del har fått pausa lite, så där får Emil dra det tunga lasset med flytt och allt just nu medan jag sitter nere på mitt kontor och tecknar så pennorna glöder.

Idag började jag morgonen med frukostmöte med näringslivet i Värnamo. Antagligen mitt sista eftersom nästa möte var på vår beräknade förlossningsdag.
Direkt när jag kom dit möttes jag av en tjej som sa ”åh vad härligt” och jag fattade inte ens att det var mig hon pratade med knappt. Vad är härligt frågade jag och hon pekade på magen.
Konstigt det där, att det alltid antas att det är ”härligt” att vara gravid.
Nej, inte det minsta härligt svarade jag (måste låtit otrevligt, förlåt!)

Men nu är det exakt på dagen en månad kvar, närmare bestämt 28 dagar till liten är beräknad.
Det är ju en fis i rymden om man jämför med hur lång tid den varit inuti.
Jag längtar nästan lika mycket efter min midja som jag längtar efter bebisen, men jag antar att det är så det ska vara såhär på slutet.
Såhär ser jag iallafall ut idag:

IMG_3450

 

* Klänning från Indiska (de har de bästa gravidplaggen, för de är inte gravidplagg utan bara supersköna)
* Kofta från JC som jag använt varje dag sen jag köpte den på rean för 49 kronor, välinvesterade pengar
* Fleecetights