Jag vet inte hur många teckningar jag börjat på för att sen skrynkla ihop och slänga i papperskorgen, hur många ideér som bara försvunnit lika snabbt som de kommit och hur himla trött jag känner mig.
Jag har ingen inspiration att teckna. Alls. Jag har liksom glömt bort hur man gör.

Istället vill jag gå på loppis, tapetsera en byrå, försöka mig på att klä om soffan som Fröken rivit sönder och kanske bara sitta med ryggen mot stentrappan och ta det lugnt.

Jag tänkte att om jag bara går ut och köper nya strumpbyxor så känns det säkert bättre, men kom bara utanför dörren innan jag vände tillbaka in på kontoret. Så nu sitter jag här. Trött och oinspirerad med noll par nya strumpbyxor.
Skit också.

Vi tittar på något som får mitt hjärta att göra åtminstonde ett litet skutt, nämligen de här tre, som sover bredvid min säng på nätterna:

I helgen var jag och Emil i Karlstad och hälsade på mamma. Vi åkte ”finvägen”, dvs över Gränna och Vadstena. Är det soligt så måste ni helt enkelt åka där någon gång för det är så HIMLA fint!

Vi stannade utanför Gränna och hade picknick.

Sen åkte vi vidare och stannade i Askersund och åt äcklig korv.

Men husen var fina!

Speciellt det här, med Mumintorn!

När vi kommit hem till mamma gick vi på promenad.

Emil älskar nämligen ödehus, så jag var tvungen att visa honom mitt bästa!

På fredagen bestämde vi oss för att åka på utflykt till Nygårskällan.

Det är en källa, mitt ute i skogen dit man har gått i massor med hundra år för att dricka iskallt, klart källvatten!

Det ser inte mycket ut för världen, bara ett stort hål där det sipprar upp kristallklart vatten, mitt i allt det bruna.

Vi drack som tusan i hopp om att vi hittat ungdomens källa. Ännu inte klart om det hjälpte eller ej.

Det här är anledningen till att det varit tyst på bloggen: Fröken har fått sina fräknar!

Först kom den här lilla prickiga flickan, som var miniliten!
En timme senare kom nummer två som tyvärr dog på direkten.
Fröken var lite ny på det här med kattungar och fattade inte alls vad hon skulle göra med den lilla tjejen men till slut somnade de båda två mellan mig och Emil i sängen.
På morgonen åkte vi till veterinären då vi misstänkte att det gömde sig ytterligare en unge i Frökens mage.
Medan Fröken åkte in och gjorde kejsarsnitt så fick jag passa lillfisen i behån för att hålla värmen:

Mysigt att ha en liten varm kattbebis innanför tröjan. Efter sisådär tjugo minuter, fick jag även en liten grårandig kattpojke i andra kupan!:

Nu har vi kommit hem, Fröken börjar fatta galoppen hur man gör med kattungar (trots att hon fortfarande är lite yr i bollen) och nu är alla glada och nöjda och vääääääldigt söta då förstås!

Alltså jag visste ju att ni var bra och sådär, men inte att ni var SÅ bra! Tusen tack för alla fina och sorgliga och hjälpande historier i tidigare inlägg och tack för alla fina mail!
Hoppas era kommentarer kan hjälpa varanda, det fick iallafall mig att slappna av ordentligt, så återigen: TACK!

Och till alla er som är vänner, familj eller bara random people som vill hjälpa till, säg inte ”försök att inte tänka på det så mycket, så går det ska du se”. Det är verkligen lättare sagt än gjort och tyvärr inte till någon som helst nytta. Säkerligen sant dock, men hjälper inte ändå. Så försök låta bli att säga så, då blir man bara ännu mer stressad.
Som att säga till någon som fått benet avslitet, att försök att inte tänka så mycket på det, så växer det säkert ut ett nytt.
Lättare sagt än gjort.

Nu ger vi oss tusan på att det här ska gå och gör det inte det, så får jag dricka öl på Gotland istället och det är ju inte fy skam det heller!