Vi börjar med den helt logiska frågan, åh är du gravid Anna?
Svaret är nej, det är jag inte.
Nu har vi klarat ut det.

Men jag har TÄNKT mycket på det här med att bli mamma och hur jag själv vill bli då.
Jag förstår själv, att det är lättare sagt än gjort och man inte har en jäkla aning om hur man väl reagerar sen när det är dags, men det här är min förhoppning.

Jag TROR att jag blir ungefär såhär:
* Jag kommer bli en ”hitta-på-mamma” som köper hem pyssel och ritblock. Och som sen med största sannorlikhet kommer bli den enda som sen tycker det är kul att pyssla.
* En mamma som inte bryr sig det minsta om pojk eller flickkläder. Här ska det vara fritt fram för alla sorters kläder, färger och former!
* En mamma som inte endast lever för sitt barn. Jag kommer förhoppningsvis (det här är nästan den punkten som jag värderar högst) aldrig glömma mina egna mål, vad jag vill uppnå i livet och att jag ibland måste få vara bara jag. Inte mamma-jaget hela tiden. Jag tror aldrig ett barn är ett hinder för att förverkliga sig själv.
* Rolig! Jag hoppas jag blir en lekmamma som dansar runt med mina barn, som bygger kojor och gungar i timmar. Men det återstår att se. Jag är trots allt ganska trött av mig.
* Påhittig. Jag är påhittig redan nu så jag ser ingen anledning att sluta med det sen heller.
* Pysslig. Jag kommer bli en sån som pysslar ihjäl mig till mitt barn (antagligen mest innan det är fött för sen orkar jag väl inte) som syr vimplar, syr egna gosedjur och lapptäcken. Jag har storslagna planer redan!
* En utflyktsmamma. Det här värderar jag högt. Min mamma har alltid varit en utfyktsmamma och det vill jag också bli. Som gärna packar picknick och åker ut på vägarna, även om man bara åker runt knuten så smakar ostsmörgås så himla mycket bättre när den äts på utflykt!
* En mamma som aldrig bråkar om barnet råkar ha sönder någonting. Det här är Muminmammans specialité och något jag verkligen ska försöka sträva efter.

Såhär hoppas jag att jag aldrig gör:
* Kallar min son eller dotter för prins eller prinsessa. Jag hoppas innerligt att de aldrig blir varken det ena eller andra!
Jag vill ha glada skitungar, inga kungligheter!
* Jag lovar redan nu, att ni aldrig kommer få se ett fotografi på en bebis med spaghetti i hela ansiktet och spaghetti i näsan med texten ”titta, nu kan jag äta själv”. För det första vill ingen se, varken vuxen eller barn med mat i hela ansiktet och för det andra så kan man uppenbarligen inte äta själv, om man har spaghetti bakom öronen.
* Pratar bebisspråk med mina jämnåriga kompisar. Det måste finnas vissa gränser!
* Kallar Emil för pappa, fast det bara är han och jag.
* Inreder barnrummet enbart i ljusblått eller ljusrosa.
* Köper  barnvagn mer för att imponera på de andra mammorna, än vad som är bäst för mitt barn.
* Börjar dricka latte, eller monterar fast en mugghållare på barnvagnen.

Såhär ÖNSKAR jag att jag blir, fast jag vet att det aldrig kommer hända:
* En bullmamma. Åh vad jag önskar att jag blev en bullmamma, men jag kommer antagligen misslyckas lika illa med bullarna då som nu. Mina barn får helt enkelt äta bullar när de är hos mormor!
* En organiserad mamma som alltid har med extra ombyte, en rolig leksak och extra russin till barnet. Jag tror tyvärr jag kommer misslyckas med det här. Jag tror mina barn kommer vara lite smutsiga och snoriga. Men sålänge de är glada så är det ju ändå viktigast får vi hoppas.
* En mamma som har råd med den senaste jackan, de bästa gortexstövlarna och fina leksaker. Mina barn får nog dras med loppisleksaker och kottekor är jag rädd. Men vad är det för fel på tradera?
* Jag önskar jag kunde fortsätta jobba trots att jag fått barn. I mitt huvud ska jag kunna teckna och jobba som vanligt när barnet sover, fast från ateljén där hemma. Det här är dock en punkt som med väldigt stor risk kommer misslyckas.
* En pigg och alert mamma. Jag som är så trött jämt redan nu, hur ska det gå?

JAg tänkte att det var bäst att göra denna listan innan barn är aktuellt, för sen kommer den med största sannorlikhet ändras totalt. Men det här är iallafall min ambition, och förlåt om jag trampade på några ömma tår.
Det här är bara hur JAG vill vara, sen hur alla andra är eller beter sig är helt upp till dom själva såklart!

(bild lånad härifrån!)

Den 8:e mars var det alltså dags för min 29:onde födelsedag!
Det kändes väldigt fint och ovant att fira den hemma hos mamma. Nu på senare tid har ju födelsedagar inte varit så märkvärdigt utan mest ett kort på åosten och sen inte så mycket mer än så. Men nu kändes det som när jag var liten igen (förutom att pappa inte va med då) och jag fick frukost och paket och mamma sjöng förstås!

Efter paketöppningen och sjungandet åkte vi in till stan för mamma hade tagit ledigt dagen till ära. Där gick vi diverse ärenden och jag fick välja ut ett läppstift från bästa Fec (har ni inte provat deras läppstift så måste ni göra det, sitter som berget!)
Jag valde ett i nyansen ”Ullas röda”.

Sen åkte vi och lä’mnade in min mammas bil för smärre justeringar och passade på att äta nachos i närheten.

Bästa Wenche hade gjort den här fina illustrationen på mig som 29 åring, så himla lik mig!

Kvällen avslutades med min bästa vapendragare Johan! Han kom och hämtade mig sen drack vi vin och spelade gitarr och skrattade så vi grät åt tiden då vi bodde grannar och hängde varje dag. Jag tror jag aldrig haft så roligt som då!
Sen kom vår sidekick Marcus och hämtade oss och resten av kvällen spelade vi pingis och drack öl!

Det här var en av mina bästa födelsedagar på länge! Så okomplicerad och enkel, men med allt jag tycker bäst om!
Tack alla ni som förgyllde min dag!

Tack för era peppningar i förra inlägget! Ni är bäst!
Men jag måste också få klargöra en sak, jag känner mig inte trött och orkeslös för att jag är ledsen. Eller jo, ibland såklart. Men mest tror jag det är att all spänning och ansträngning och jobbiga känslostormar börjar släppa nu, och istället infinner sig en enorm lättnad men också trötthet. Jag är trött för att det är över. Men lättad att det äntligen är över.
Nu är det bara resten av livet kvar.

Idag mår jag iallafall mycket bättre. Jag orkade mig ut igår, tog den där ölen (eller tre) och skrattade och kände mig yttesrt levande igen! Så himla fint det är med vänner som förstår, som vet precis och som känner en så väl att de vet precis vad de ska säga.
Så idag har jag ny energi, solen skiner och jag känner mig väldigt inspirerad!

Vet ni en bra sak till? Att imorgon fyller jag år!