Idag tecknade jag den sista bilden till vår nya bok Paketlandet, som kommer till hösten!
Det här har hängt över mig den senaste månaden och jag har verkligen gruvat mig för om jag ska hinna klart eller inte och stundtals nästan gått in i väggen pga den här boken. Men nu är det alltså klart och det känns så evinnerligt skönt att jag klarade det!
Parallellt med boken har jag även jobbat med ett stort uppdrag åt ett nytt godismärke som lanseras i slutet av sommaren så jag har haft två megastora deadlines att förhålla mig till nu under våren och försommaren.
Även det jobbet är nu klart och inlämnat!

Så idag börjar inofficiellt min semester och nedtrappning inför bebisen!
Jag har fortfarande en lista med beställningar jag borde göra, men jag har sagt åt alla mina kunder att det får hinnas med i mån av tid.
Just nu vill jag bara fira att alla mina måsten är klara!

Jag ser fram emot att teckna egna grejer igen, få leka loss med färger och tekniker och inte vara styrd av något manus eller andras idéer.
Jag har så mycket på lager i min inspirationsmapp som jag bara längtar efter att hugga tänderna i..
Jag längtar också efter att få njuta av att vara gravid och inte stressa. Få knuffa tillbaka när bebisen sparkar, få njuta av magen, det är trots allt sista gången.
Vecka 28 går jag på en fyra veckor lång semester. Vi börjar med en vecka på Öland och sen lite Värmland och Höganäs har vi inplanerat också. Plus en spelning med Winnerbäck i Helsingborg!

Vecka 32 är jag tillbaka i ateljén, förhoppningsvis superutvilad, solbränd och hög på sommarminnen (längtar efter att fylla kameran med Öland!) och då går jag också in i vecka 32 i graviditeten (jag följer de riktiga veckorna så att säga, så smidigt) så det blir väl jobb några veckor till innan bebis.
Har ingen direkt plan på när jag ska sluta jobba, om jag ens ska sluta?
Tänker att jag jobbar tills vattnet går haha!

Nu ska jag teckna nått bara för min skull!

Ofta får jag en känsla att Stockholmare tror att alla som bor utanför Stockholm hellre hade bott i Stockholm om de fått välja. Att vi liksom inte kan bo där, av en eller annan anledning.
Här är tio anledningar till att jag hellre bor i en pyttestad än i Stockholm:

1. Det finns inga avstånd. Om jag ska åka till någon som bor på andra sidan stan, dvs så långt bort man kan komma, så tar det en kvart att cykla dit.
2. Jag brukar säga att det är lätt att vara bäst i Värnamo. I den här stan är jag ”hon som ritar”, alltså får jag de uppdrag där det behövs någon som ritar. I Stockholm finns det tusentals andra att slåss med om varje uppdrag.
3. Man kan gå ut själv. I teorin kan man gå ut på måfå i Värnamo och ändå räkna med att man kommer känna någon annan som är ute. Det blir liksom en gemenskap bara av att befinna sig i samma stad.
4. Tjänster och gentjänster. Jag hjälper dig att lägga om ditt tak så hjälper du mig att måla staketet. Alla känner nån som känner nån och så fortsätter det i evinnerlighet i småstäder. Väldigt hemtrevligt och lite en känsla av att leva på medeltiden på samma gång.
5. Alla hör ihop i ett enda stort invecklat släktträd. Alla vet vem som är släkt med vem, vems barn man är, vem som är gift med vem och vem som jobbar var. På gott och ont. Just den här biten kan jag tycka är lite tröttsam då det alltid måste benas ut hur man hör ihop. Något som aldrig händer i en storstad.
6. Mun mot mun metoden. Jag har fått otaliga jobb just för att någon varit nöjd och sen rekommenderat mig till nästa person som sen gjort samma sak till sina vänner. Strålande marknadsföring!
7. Det finns en möjlighet att påverka. Numera är jag med i styrelsen i Värnamo Företagarförening och sitter således med på diverse möten med kommunen och andra bestämmande typer. Min åsikt spelar roll och det jag tycker och säger är det någon som lyssnar på. Det är en väldigt storslagen känsla.
8. Hemmafester. I en liten stad som Värnamo bor de allra flesta jag känner i hus. Alltså blir man hembjuden och bjuder hem folk i större utsträckning än om man bott i en trång etta. Alla grillar och ses hemma hos varann istället för ute på barer och krogar. Det gör det väldigt gnuint och hemtrevligt och alla barn kan springa runt ihop i trädgårdar och sen somna på diverse soffor och sängar. Det här är det absolut bästa med att bo i en småstad, platsen!
9. Tillgången till naturen. Här finns allt, sjöar, naturområden, nationalparker och vidsträckta skogar. Inga anlagda grönområden utan natur på riktigt. Utan höghus och ljud från motorvägar.
10. Trevligheten. I småstäder tar man hand om varann, hjälper till och löser problem. Man vet aldrig när det är min tur att sitta i knipa. Ofta när jag är i Stockholm, speciellt om jag befinner mig runt Stureplan, så slås jag av hur oerhört otrevliga och dryga många är, inte alls sådär trevliga och hjälpsamma. Som när jag och Emil skulle äta på Taverna Brillo men fick inget bord för det var fullt, men fem minuter senare, när Cissi Forss var med, så fick vi genast plats. Så drygt beteende och det skulle aldrig hända i en liten stad. Här är det ingen skillnad på folk och folk och det är det absolut bästa med att bo här!

Snart är det semester. Jag är en sådan som både längtar och bävar inför semestern. Den första veckan tycker jag är toppen men sen börjar det klia i fingrarna efter egentid och att få teckna igen.
Så i år funderar jag på att ta med mig pennorna hem över sommaren, så kanske jag kan hinna teckna lite trots allt.

Våra planer i år är ganska enkla, vi börjar med en vecka på Öland i samma drömhus som vi hyrde förra året. ÄLSKAR det här huset och är evinnerligt tacksam att jag hittade det på Blocket. De hyr bara ut en vecka om året och jag har nu paxat den veckan i evig tid framåt. Så nu har vi nästan en egen stuga på Öland, bara att vi aldrig behöver bry oss om det tråkiga, byta tak och klippa gräset och sånt. Win win!

I år ska även våra kompisar och Knuts bästa kompis följa med några dagar, så det blir lite extra roligt i år. Dock måste jag ha några dagar själv för att verkligen kunna komma ner i varv. Jag känner mig själv vid det här laget, så en kombination av besök och ensamtid blir perfekt.

Förra året hade ju jag och Emil varsin ”egen” vecka, där vi fick göra precis vad vi ville. Jag åkte till Stockholm och bodde hos Johan i fem dagar.

Det blir det dock inget med i år. Jag är för tjock för att orka strosa i timmar i ett varmt Stockholm. Dock ska Johan hälsa på oss istället, så jag kan visa alla våra pärlor här istället!

Tanken är att jag ska vara ledig i fyra veckor och Emil i tre. Han sparar en för att kunna snickra på vår nya altan i höst. Så en vecka blir jag och Knut ensamma, men vi är ganska bra på att vara själva.

Såklart har vi planerat ett besök i Karlstad också. Ingen sommar utan Värmland. Det är sen gammalt!

Annars är planen att göra flera kortare utflykter med min lilla familj, träffa mycket vänner och laga god mat på bodegan och verkligen försöka vila nu innan cirkusen drar igång på allvar i höst.
Tänk va, att det är sista sommaren som vi är tre, nästa år är Stig här!