• Att vintern håller sig såhär fin och vit länge. Orkar inte med mer slask nu.
• Att jag inte ska ha lika ont i ryggen 2018, så jag kanske kan börja träna igen.
• Att jag får åka utomlands någonstans där det är varmt och jag inte behöver göra någonting förutom att smörja in mitt barn med solcreme och tänka ut vad jag är sugen på att äta.

• Att vi blir gravida.
• Att jag tar mig råd och äntligen köper en flap-it, efter flera års suktande.
• Att jag och Cissi ger ut en till bok.
• Att jag förhoppningsvis är gravid så jag slipper springa tjejmilen som jag så dumt anmält mig till, eeeeehh….
• Att jag kan följa med på tjejresan till Kroatien jag fått av min faster! Det är jag och nio damer i 60-års åldern. Love it!
• Att vi får hyra huset på Öland i år igen.

• Att jag får gå på minst en Winnerbäckkonsert.
• Att något storslaget händer, som att jag typ får teckna adventskalendern för Svt.
• Att saker jag lägger oerhört mycket tankekraft på men ändå inte kan påverka, löser sig till det bättre.
• Att nått oväntat och fantastiskt händer.

I lördags var det dags för den traditionsenliga julgranshuggardagen hemma hos Emils pappa.

Han bor så himla fint och kolla vad mycket snö vi har!

Jag fick hälsa på Fia i väntan på att Knut skulle vakna. Han somnar ALLTID i bilen, även om man bara ska åka tre meter.

När han till slut vaknat (okej jag fick väcka honom) så anslöt Emils syster Lina med familj. Då blev det snöbollskrig!

Sen lastade vi på sågar, barn, fika och sittunderlag på kärran till traktorn och sen åkte vi ut i skogen.

Med kusinen Malte på ett skumpigt flak i världens finaste Smålandsskog.

Såhär hugger man alltså en smålandsgran på riktigt, när man inte beställer den i en pop-up store på Stureplan.

Alltså så mycket hjärtemojiögon på dom här två!

Vi var också ganska gulliga.

Sen gällde det att hitta den vi hade märkt ut med ett litet rött band. Det var ju en del snö om man säger så.

Nöjda granletare!

Sen gick vi till grillplatsen som Bengt byggt och värmde oss med kaffe och korv.

När alla var mätta och belåtna hoppade vi upp på släpet och åkte tillbaka hem igen.

Kan mycket väl ha varit vinterns finaste dag! Älskar att jag kan ge mitt barn den här Bullerbyuppväxten med allt vad det innebär.

I lördags kväll var det dags för något väldigt efterlängtat, nämligen att åka tåg till Tomten!

Ytterst spännande när tåget kom in till stationen. För både stora och små.

Vi såg ut en bra plats att sitta på och hoppade ombord.

Supertaggad kille som hade väldigt svårt att sitta still. Inte lätt att vänta när man ska träffa självaste Tomten ju.

Efter en halvtimmes tågåkande kom vi fram, så himla mysigt. Där mitt ute i skogen bodde han, Tomten.

När Knut berättat om allt han önskar sig i julklapp och fått en julklapp av Tomten (två små trätåg till briobanan) så bjöd tomtenissarna på lussebullar och korv.

Sen åkte vi tillbaka igen. Så fin sak att göra, kändes som vi var mitt i en julsaga!