Åh Stockholm.
Sedan jag var tonåring har jag alltid åkt till Stockholm, miljoner timmar i buss fram och tillbaka, gått på Söders soldisiga gator.
Jag gick i skolan på Snickarbacken och jag vet var den billigaste ölen finns och var de roligaste second-hand affärerna ligger.
Numera är jag där flera gånger om året för att jobba. Prata med förlaget, visa teckningar, utforska Vasastan och promenera runt Djurgården.

Stockholm är mitt happy place.
Det är dit jag åker när det svämmar över och jag måste få andas avgaser och känna pulsen igen.
Jag älskar känslan när man sitter på tåget och vet att Stockholm väntar på en i andra änden.

Jag kommer inte våga åka dit på en stund.
Det kom för nära alltihop.
Allt det hemska som hände.
Allt det hemska som kan hända.

Jag måste ta tillbaka Stockholm.
Kan inte låta de onda ta mitt gladaste ställe.
Jag måste bara samla lite kraft i en småstad först.

Älskade Stockholm, var rädd om dig!

I fredags satte vi oss i bilen med våra kompisar och styrde kosan mot Malmö.
Möttes av strålande sol och uteserveringar!
Jag och Carro började vår vistelse med ansiktsbehandling hos min kompis Hille. Alltså lyxen, typ det skönaste jag varit med om! Måste genast boka in sånt här oftare.
På kvällen gick vi till Grand på Möllan och åt supergod mat. Jag åt musslor, bara en sån sak.

Men målet med resan var ändå Köpenhamn, så efter en ordentlig hotellfrukost på lördagsmorgonen, hoppade vi på tåget mot världens bästa stad!

Köpenhamn välkomnade oss med öppna armar och sitt allra bästa väder! Jag hade inte ens jacka på mig på hela dagen!

Vi började med att lokalisera oss. Så bra att åka med Carro och Martin som vet var alla pärlor finns (de har bott i Malmö tidigare)

Först saluhall och Martin hamnade i Mikkeller-himlen.

Jag tyckte skylten var finast och funderar på att göra nått liknande till vårt utekök hemma.

Det här är nästan det jag saknar mest med att inte bo i en lite större stad, alla marknadsblommor!

Vi strosade vidare. Vår enda plan var att strosa runt, fast med ett bestämt mål så att säga. Men ingen stress.

Världens finaste person.

Vi gick in i alla affärer som såg roliga ut, dvs Hay och Urban outfitters, Adidas och Moss Copenhagen.

Till slut kom vi fram till Nyhavn!

Där blev attacktrötta i fötterna och var tvungna att ta en öl, som sig bör. (alltså den här kombinationen av färger som är på husen här, vill typ inreda ett barnrum med den kombinationen!)

Där satt de och lagade segel och drack öl. Livet va!

Sen var det dags för mat, så vi gick över bron till Copenhagen streetfood.

Så häftigt ställe! Det här borde man göra en copy på i Stockholm, hade blivit succé!

Där inne fanns det hur många olika foodtrucks som helst, så det var bara att välja och vraka.

Jag åt nån form av naanbröd med hummus, kyckling och massa mozzarella. Emil såg till att min vätskenivå låg på en bra nivå.

Gulli.

När benen var fulla med spring gick vi vidare. Mot Christiania!

Jag har alltid velat se det stället, speciellt efter att jag såg den fantastiska  och sorgliga dokumentären ”Christianias barn” (finns nog på Svt, SE DEN!)

Det är nog en av de märkligaste platser jag besökt. Jag som lever i min trygga lilla bubbla trodde för en kort sekund att de sålde vitmossa i de små stånden (alltså….döööh) Men jag var liksom inte beredd på att det skulle vara så öppet

.Det var en häftig plats på många sätt men samtidigt så oerhört tragisk på många andra. Lite som Willy Wonka land gone bad.

Vi satte oss i alla fall och tog en öl i solen och glodde på folk. Är det någonstans man kan glo på folk så är det väl där.

Överallt låg det tomma gamla provrör och hela stället luktade sött.
Vi gick in i en stor lada och köpte varsin blomma (inte någon variant man kunde röka) Där inne sålde de byggmaterial, blommor, leksaker och kläder. Det sprang runt fullt med småbarn och allt kändes som på film nästan.
Vi lämnade Christiania med gapande munnar och en klump i magen.

Vi gick i sakta mak tillbaka in mot Köpenhamn.

Solen började gå ner och det blev kvällssol över Nyhavn. Åh Köpenhamn alltså, den finaste staden jag vet.

Vi avslutade kvällen i Köttbyn med orimliga mängder kött. Ungefär här tog all min sociala energi slut och jag hade kunnat somna på plats. Vi tog tåget hem till Malmö igen och jag fick bada i badkaret på hotellrummet och sen var ordningen återställd igen.

Tack Carro, Martin, Emil och framförallt Köpenhamn, för årets finaste dag!

Jag har på senare tid (fast egentligen alltid när jag tänker efter) börjat känna mig så himla, himla ensam.
Jag har fina vänner, jag är ute och dricker öl och träffar folk, har man och barn, men är lika ensam i alla fall.
Jag känner mig ensam i det faktum att ingen riktigt förstår mig, kanske inte ens förstår sig på mig alla gånger.
Andra personlighetstyper är så mycket vanligare, de kan alltid hitta någon jämlik och hänga med den. Men min sort är så ovanlig, endast två procent av världens befolkning läste jag när jag tog mitt personlighetstest.
Jag har aldrig mött någon (förutom min mamma) som är som jag.

Jag känner mig ofta ensam med mina tankar, eftersom jag inte vet hur jag ska förklara det.
Orkar inte ens försöka för jag vet att det ändå kommer komma ut fel och att jag får plumpa kommentarer om att jag har social fobi och borde gå charmkurs.
Jag är extremt introvert, behöver oändligt mycket tid för återhämtning och har ett kontrollbehov som jag blir oerhört stressad om det rubbas.
Tex vill jag helst vara på en tågstation en timme innan tåget går, så jag hinner kolla från vilken plattform det går, hur det ser ut där och allt sånt i god tid. Jag vill ha gott om tid för alla eventualiteter.
Det här är såklart superirriterande för tex Emil som inte alls är likadan. Han tycker att man ska vara där max femton minuter innan, då har man ”gott om tid” och för mig ger det mig hjärtklappning bara av tanken.
Vi pratade om det här senast igår, han frågade ”vad är det värsta som kan hända, att du får ta nästa tåg bara?”
Men jag vill inte ta nästa tåg, jag vill ta tåget jag har bestämt. Jag vill aldrig spontant ändra mina planer. Jag måste känna mig trygg.

Jag måste känna mig trygg med allt. Omgivningen, personer, klädkoder, you name it.
Annars låser sig min hjärna och jag blir tyst och trött.

Emil är en enkel person, vad du ser är vad du får.
Gud vad jag önskar att jag var sån!
Jag är så oerhört komplex att jag ibland bara vill pausa från mig själv. Önskar jag kunde få åka på semester ifrån min hjärna någon gång.
Bara vara nöjd.
De gångerna jag känner mig fullkomligt tillfreds är när jag inte har några som helst måste. Inte behöver hänga tvätt eller laga mat eller någonting. Bara sitta ner, i lugn och ro. När Knut leker och jag bara får vara.
Då blir det äntligen tyst i mitt huvud.
Först då kan jag vila mig på riktigt.

Idag landade jag på tågstationen i Värnamo igen, efter fyra dagar i Stockholm.
Jag har haft det så O F A N T L I G T bra!
Jag landade vid lunchtid i lördags och möttes upp av bästa Johan på centralen. Vi gick och åt lunch, gick förbi hans jobb vid Skanstull och sen åkte vi hem och lämnade av all packning.

Jag var orimligt peppad på Stockholmshelg!
Vi började med att åka till Skrapans skybar, Himlen. Där beställde vi gin o tonic med peppar och gurka. Så sjukt stark, han kunde hållit igen lite på pepparen! Vi var tvungen att ta en ingefäradrink för att väga upp.
Men kolla utsikten, storslaget!

Efter att vi oh:at och ah:at åt utsikten tillräckligt länge, åkte vi till Mosebacke för ett öl pit-stop.
Där var det högljutt värre men jag smygfotade det här gulliga paret i trappan. Älskar allt med den här bilden, tröjorna, trappan men framför allt texten och valen på väggen!

Efter ölstoppet på Söder åkte vi till Lemon på Kungsholmen, men där blev det inga bilder tagna för jag hade så fullt upp med att dansa på världens mest överfulla dansgolv.

På söndagmorgon vaknade vi av strålande sol, så vi begav oss ut på långpromenad. Det är en av mina absoluta favoritsaker att göra i Stockholm, planlöst strosa i solen med Johan och prata om livet. Vi gick till moderna museét och jag köpte ett nytt sudd i deras shop, sen drack vi kaffe på en brygga.

Efter det fick jag ett attacksug efter en vårkappa jag klämt på några dagar tidigare, så vi var tvungna att gå in i alla Lindexbutiker vi kunde hitta innan vi sprang på en i rätt storlek. Tur att det ligger en Lindexbutik var hundrade meter i centrala Stockholm.

På kvällen åt vi sushi och kollade på film innan Johan var tvungen att åka iväg på jobb. Vips fick jag en egen lägenhet i Vasastan! Så flott!

På måndagmorgon var jag uppe med tuppen för att gå ner till Riddarholmen och Rabén & Sjögren! Jag skulle nämligen fotograferas för pressbilder men viktigast av allt, så skulle jag lämna in alla illustrationerna jag gjort till boken!

Blir typ helt blödig när jag tänker på det, hur stort och fint det känns! Att vara en del av allt det där. Jag är så innerligt glad över det. Jag gick med väldigt lätta steg därifrån, dock med en väldigt tung väska fullproppad med nya böcker!
Jag firade med att köpa en ny t-shirt på Monki (och en världsfin blomkruka men den har jag ingen bild på)

På kvällen mötte jag upp Linn och vi åt sushi (igen) på Raw som ligger precis där jag bor.
Vi skakade hand på storslagna ålaner och sen gick jag hem och la mig och somnade 21.30, helt slut efter dagens bravader.
Idag, tisdag var det dags att packa ihop allting och hoppa på tåget mot Värnamo och verkligheten igen.
Jag firade med nya skor och en sur påse.