Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Anna Om Studier!

Direkt efter gymnasiet började jag på konstskola.
Kanske var det för tidigt, kanske var det bra.
Men jag tror aldrig riktigt jag förstod hur lyckligt lottad jag var.
Att plugga är det absolut roligaste jag vet. Fast plugga är egentligen fel ord när det kommer till konstskola.
Fast det är hårt jobb, minst sagt. Men jag önskar jag hade fått gå min utbildning nu istället.
Gud vad jag skulle njuta av egentid i ateljén!
Bara jag, fyra väggar och en massa oljefärg och dukar överallt.

Det förstod jag inte då. Tyckte mest det var en väldig press och stress, att behöva åka över en timme bara för att komma till skolan.
Sånt som jag gladeligen hade gjort nu.

Jag gick en folkhögskoleutbildning i textil när jag var ”vuxen”. Dvs för fyra år sen.
Jag hade en helt annan inställning till att lära mig saker än när jag var purung.
Då var jag som en överfull disktrasa som inte kunde suga upp mer och nu som en torr svamp som suger upp allt.

Samtidigt ville jag komma igång med skola direkt efter gymnasiet.
Jag var ingen ”jobba och tjäna pengar först”-typ.
Har väl aldrig varit egentligen.
Hade jag fått välja hade jag pluggat hela livet. Läst onödiga små kurser om hur man virkar, gått alla konstskolor jag kunde komma in på och ha studielån upp över öronen till slut.
Men jag antar att även de roliga pluggåren måste ha ett slut.
Men jag saknar det.
Så evinnerligt mycket saknar jag att lära mig nya saker.

clownjosefin

Anna Om Anna!

Jag har ju skrivit lite luddigt om at jag beställt min gamla journal men sen inte så mycket mer än så.
Det är nämligen så att man har rätt att läsa sin egen journal från sjukhus av olika slag och när jag var i sjuttonårsåldern så gick jag på BUP, dvs barn och ungdomspsyk.
Jag var ingen långvarig eller allvarligt sjuk patient, utan snarare en väldigt olycklig och förvirrad tonåring som visste varken ut eller in.

Men sedan några år tillbaka, när en kompis till mig sa att man kunde läsa vad de skrivit om en i just den där journalen, så har jag gått och klurat på om jag inte skulle beställa min.
Jag har vridit och vänt på saken, borde jag läsa eller borde jag låta bli?
Att rota i gammalt groll, är det verkligen en bra idé fast samtidigt är jag ju vuxen nu och kan förhålla mig till det hela på ett annat sätt.
Så jag beställde den.

Igår när jag kom hem från jobbet låg den där, som ett tidsdokument från en svunnen tid.
Det var fem sidor långt.
Korta meningar om hur jag mått under samtalen.
Det var så himla konstigt att läsa om sig själv!
När det står ”snart 18-årig flicka, mycket nedstämd…..”

Det var inte så farligt att läsa som jag trodde. Det stod inget som jag inte redan visste och inget nytt framkom.
Jag var bara på BUP en kortare period innan jag fick börja gå i terapi på vuxenpsyk istället.
De papprena har jag inte beställt och är egentligen inte intresserad av heller.
Det här räckte för att kunna sätta på ett stort plåster på ett sår som varit öppet länge och jag tror faktiskt att det läkte ihop bara av att läsa den där journalen.

Samtidigt blir jag arg och ledsen när jag läser. Stackars stackars mig som mådde sådär. Stackars stackars alla tjejer som mår sådär.
Nästa hela journalen handlade om äldre pojkvänner som behandlat mig illa, hur jag inte vågat stå upp för mig själv och hur jag tappat all självrespekt när det kommer till de där männen.
Usch!
Tänk om jag vetat då vad jag vet nu.
Vad skönt det hade varit om jag själv kunnat säga till snart 18-åriga jag att det blir bättre. Det finns andra, snälla killar också. Att inte allt alltid handlar om dem.
Tänkt om jag kunde sett mig själv nu, vad glad jag hade blivit då.
För det blev ju inte så dumt trots allt.
Jag blev inte så dum trots allt!

2011

Det Sorgliga i Att Vara Egenföretagare!

Det fina med att vara sin egen är att man får bestämma allt själv.
I mitt fall var det också skönt att slippa ha en chef eller arbetskollegor att ta hänsyn till.
Jag gillar ju som bekant att vara ensam.

Men det finns också en baksida av det.
Jag har aldrig någon att bolla idéer med. Ingen som är insatt i mitt företag och vet hur hela processen ser ut.
Ingen mer än jag vet hur mycket eller lite uppdrag jag har och ingen blir ledsen ihop med mig när det går dåligt.
Men det värsta är att jag inte heller har någon att jubla ihop med när det går bra.

Det saknar jag.
Väldigt mycket.

öland

Annas Höst!

Snart är det redan oktober!
Just i Oktober har jag massa roligt att se fram emot. Hösten är min absoluta favoritårstid för att man får ha mössa om man vill och helst halsduk näsan jämt.

Den här hösten ska jag:

  • Åka till Stockholm och vara borta i fyra hela nätter och massa dagar utan varken man eller barn. Det är verkligen balsam för själen att åka iväg och bara vara själv en stund. Så glad att jag får göra det då och då.
  • Jag ska på mitt livs första oktoberfest nästa helg. Förvisso i september men det är ju småsaker. Ska bli väldigt kul!
  • Åka båt mitt inne i Stockholm!
  • Gå ut och dansa för första gången på flera år känns det som
  • Jubla över att mitt hår äntligen börjar få lite längd så det inte ser såååå himla bedrövligt ut lägre. Snart den perfekta baskerlängden!
  • Äta lunch med mitt bästa lunchgäng. Vi är fyra tjejer i varierande ålder som tidigare jobbat bredvid varann kan man säga. Älskar de luncherna! Alla kommer in och gormar på någon/något de är förbannade på och sen pratar vi om saken och man får säga precis vad man vill utan att behöva säga förlåt efteråt.
  • Tapetsera källaren och måla trappan gul. Sen ska jag aldrig gå upp därifrån utan bara sitta och titta på hur fint det är.
  • Måla med guldfärg i taket, hur och var ska ni få se sen.
  • Måla en stor tavla åt Värnamo kommun

Så, nu måste jag nog gå och rota fram en lämplig basker ur förrådet!

gudrunsjöden höst IMG_0219 (409x640) IMG_0286 (313x640) blommig