Dags för del två i Emma Sundh´s utmaning: Min internet-crush. Berätta om en person som du beundrar på internetz

Alltså det finns bara en för mig, the one and only Karin Lindroos, Karkki.
Älskar allting med henne, hennes klädstil (vi har en gemensam kärlek för Marimekko) hennes ljuvliga hus (hon bor i Folkets Hus, bara en sån sak!) och sen råkar hon ha Finlands gulligaste unge också.
Jag har följt henne så länge jag kan minnas och jag jublar alltid lite när hon uppdaterar sin blogg.
Om hon inte hade bott så hiskeligt långt bort tror jag vi hade varit utmärkta vänner!
Här kommer lite Karkki-kärlek jag gjort genom åren:

Nu är ju förvisso inte 2016 slut än, så kanske hinner jag få till några fler teckningar innan nyår. Men tills dess tycker jag vi kikar på årets teckningar och vilka som har blivit mina favoriter.

Den här teckningen på Sandra är jag väldigt förtjust i. Gillar färgerna och att den känns så väldigt höstig. Gillar kombinationen av de mer barnsligt ritade löven i bakgrunden mot det detaljerade ansiktet.

Det här porträttet på Anna-Karin höll jag på med länge och trodde ett tag att jag aldrig skulle få till det och va nära att ge upp. Men jag gillar kombinationen av färgpennor ovanpå Promarkers och det här var första gången jag kombinerade de två ihop.

Det här svartvita porträttet på Isabelle just av den anledningen att jag aldrig tecknar utan färg. Jag tycker fortfarande att färgporträtt alltid blir mer levande men den här är jag ändå väldigt nöjd med, trots avsaknaden av färger.

Det här JÄTTESTORA porträttet på Amy. Älskar kombinationen med akvarell och promarker, det har verkligen blivit mitt nya sätt att teckna det här året. Det blir inte lika tillknäppt som det kan bli med bara pennorna.

Årets självporträtt måste ändå bli den här. Känns helt olikt hur jag brukar teckna och därför gillar jag den- Den flytande lilablå-bruna skuggan vid käkbenet är den finaste delen tycker jag.

2016 var också det här året då jag gjorde mina väldigt omskrivna och älskade Muminporträtt! Har fortfarande några kvar jag tänkt göra men tappade liksom intresset mitt i, som jag nästan alltid gör. De här två är i alla fall mina favoriter. Hemulen för att han ser så HIMLA snäll ut och precis sådär som en del fabröder faktiskt ser ut och Filifjonkan för att jag gillar att det gick att teckna mörkgrått mitt i ansiktet utan att det såg konstigt ut och bara förstärker hennes oroliga uppsyn. Väldigt lärorikt projekt det där!

Den här beställningen jag gjorde åt en kund. Tycker samspelet mellan mor och dotter blev väldigt lyckat, speciellt med tanke på att det bara var en vanligt suddig instagrambild som förlaga.

Denna teckningen på Flora. Om jag bara fick teckna en enda sak i resten av mitt liv hade det varit hennes smile! Gillar färgkombinationen med halsduken mot ansiktet och alla lösa hårstrån.

Den här bilden gillar jag. Dels för att det var första gången jag tecknade stort (50 x 70) och dels för att det också var första gången jag kombinerade akvarell och pennor. Tycker om hur blommorna blev och alltid spännande att teckna två personer på en bild, då händer något mer än bara ett vanligt porträtt.

En bild helt gjord i akvarell. Brukar ofta ”överteckna” mina bilder men den här bara kom och sen var den klar, pang bom. Älskar den.

Kan ju omöjligt göra detta inlägget utan att ta med bilden på Donald Trump. Jag gjorde den precis efter att de gått ut med att han är USA´s nya president. Den gjordes i rent vredesmod och tog ungefär fyrtio minuter att göra, så det gick fort men det brukar det ju göra när man är arg.
Här kan ni se filmen om hur den blev till:

Tänk nu att jag inte har en aning om vad det kommer komma för teckningar under 2017. Antagligen några av mina bästa. Kanske för nya uppdragsgivare, vem vet?
Så himla spännande tanke ändå, att jag vet så lite vad som kommer hända och komma från min hand.

Årets roligaste måste ändå vara att jag börjat filma när jag tecknar. Stort lyft för det här året!
Nästa år släpps dessutom den första barnboken jag illustrerat. Det, mina vänner, känns väldigt väldigt spännande!
Längtar tills jag får visa er bilderna!

Såg ni programmet Konstnärsdrömmen igår?
Jag sökte till det programmet, men kom uppenbarligen inte med men guuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuud vad jag hade velat vara med!
Saknar verkligen det där att bli utmanad, tvingat att prova nytt och göra sånt man inte gör i vanliga fall.
Så som åren var när jag gick på konstskola.

Min största utmaning hade varit att måla stilleben tror jag. Tycker ofta det blir så platt och tråkigt. Sen har jag oerhört svårt att måla bilar och i viss mån djur.
Porträtt hade ju varit min starkaste gren helt klart.
Åh jag är så avundsjuk på alla som får vara med i programmet!

Hoppas det blir en säsong till, då jäklar vill jag vara med!