Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.
De karaktärerna i Mumindalen som tillhör Muminfamiljen är utan tvekan allra svårast att teckna! De har inte så mycket karaktärsdrag som de andra figurerna så de är svårare att identifiera, men här är i alla fall ett försök att teckna Snorkfröken!
Och här är originalet:
Den här muminbilden såg jag fram emot att göra vill jag lova, nämligen Mårran!
Tycker hon blev så väldigt ful, men ändå lite snäll på nått sätt. Sen tycker jag nästan man känner igen henne, det finns många Mårror där ute.
Vet ni förresten att Mårran inte alls är så läskig som man tror? Läs boken ”Pappan och havet” så får ni se. Min favoritbok av Tove Jansson för övrigt.
Uuuuuuuuuh idag är en sån där dag då allt ska fixas och tusen samtal ska ringas, biljetter bokas och nycklar hämtas.
Semester i all ära men det är ju ett jäkla mecka att få ihop allting!
Nu är i alla fall vår tågresa till Italien bokad, hotellet betalat och nu även flyg hem fixat.
Mitt psyke kände nämligen att det bara pallade med en lång tågresa med en tvååring så därför fick det bli flyg hem (kostade dessutom lika mycket)
Så nu har jag även bokat en dygn i Nice. Pjuh!
Idag ska jag även hämta en nyckel till min fasters lägenhet, åka och köpa köksinredning, teckna en ny muminteckning och hinna färdigt med en beställning.
Ehhh….tur att jag har en vecka kvar innan semestern drar igång för jag är långt ifrån färdig!
Här kommer i alla fall dagens Muminteckning, jag ligger lite efter här på bloggen för på instagram är jag redan på bild nummer 11.
Låt mig presentera Knyttet!
Jag hade berättelsen ”Vem ska trösta Knyttet?” på LP när jag var liten (lyssnar fortfarande ofta på den för att den är så fin) och hoppades alltid jag skulle somna innan vi hann vända skivan och komma till läskiga sidan med Mårran!
Här är Toves fantastiska originalversion av Knyttet. Hela den boken är så himla fint tecknad och mitt bästa citat kommer därifrån ”Vad är det för en mening med en snäcka, om man ej får visa den?”
Jisses, redan teckning nummer nio, här går det undan! Fast det gör det alltid när jag väl blir inspirerad, då går det med en jäkla fart och jag glömmer bort både tid och mat och annat livsnödvändigt. Hade kunnat sitta dygnet runt om jag inte hade haft barn och man som vill ha min uppmärksamhet.
Det här porträttet gjorde jag igår, på Too-Ticki. Dock vet jag inte riktigt om jag gillar det. Tänker mig henne som lite tuffare och inte så snäll som den här ser ut. Fast man kan ju vara tuff och se snäll ut med för den delen.
Too-Ticki fanns på riktigt och hette i verkligheten Tuulikki Pietilä.
Så för att teckna henne som en verklig person så hade jag ju bara kunnat kolla upp hur hon såg ut, men det var ju inte riktigt det som var meningen. Såhär tänker jag att hon ser ut.
Fast lite tuffare då.
Såhär ser hon ut enligt böckerna:
@annaileby_art
anna@annaileby.com