Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.
Det var längesen jag tecknade ett bloggporträtt. Det är ju ändå grundpelaren i hela den här bloggen.
Det var så det började och då och då måste jag påminna mig om hur mycket ja gillar att teckna dessa personer.
Den här gången var det dags för ett nytt porträtt på Sandra.
Hon har förekommit i denna blogg otaliga gånger, men så är det ju med personer man gillar.
Här är en hög med gamla porträtt jag gjort på henne:
Jag har fått en hel del nya jobb på sistonde, dels efter porträttet på Aaron men såklart också från Schyffert-porträttet.
I början sa jag att det är klart jag hinner till jul, det är ju evigheter kvar. Men nu när listan är inne på sin fjärde sida inser jag att det inte alls är så säkert att jag hinner till jul längre!
Men jag ska jobba på så gott jag kan och det är väldigt roligt att så många av er gillar porträtten.
Jag har ändrat priserna lite efter sommaren så numera kostar porträtten olika beroede på hur många som ska vara med på bilden (ganska logiskt egentligen, förstår inte varför jag inte gjort det tidigare)
A4 börjar på 1500 och A3 börjar på 2500.
Fick frågan av en australiensisk läsare nu om ett porträtt på fjorton (!!) personer, det kan ni ju själva räkna ut vad det blir. Tror knappt att det är genomförbart ens.
Nu r jag iallafall färdig med det här familjeporträttet som jag hållit på med en mindre evighet käns det som (har ju visat lite steg för steg för er här)
Har också fått in en massa beställningar med teman.
Jag ÄLSKAR att teckna temaporträtt!
För några veckor sedan gjorde jag det här porträttet, med en himla gulligt par som gift sig i New York och ville ha Supermantema. Typisk skitrolig beställning att teckna!
I somras såg jag en bild på Henrik Schyfferts instagram, från en båtresa med vinden i håret och solbränd näsa.
Jag sparade ner bilden i min inspirationsmapp, det gör jag alltid när jag springer på något fint (det finns en jävla massa i den där mappen kan jag lova)
Sen har den legat där och skrikit till mig att jag borde lägga undan allt annat och teckna den. Speciellt nu när det är höst och man längtar tillbaka lite till det där saltstänkta skärgårdslivet.
I vilket fall som helst så la jag upp den på min instagram, Henrik såg den och la upp den på sin och sånt är ju alltid himla fint!
Det går bra nu, känns som mitt tecknande helt plötsligt blivit snäppet vassare (händer ungefär en gång vartannat år) och det känns så himla roligt att bara få teckna bort ett par timmar.
Så tack Henrik, för inspirationen och det gråsprängda skägget. Det ligger på min topp tre lista över roliga saker att teckna.
Det är vid sådana här tillfällen man önskar man hade någon som jublade.
Den som alltid jublade högst var min pappa.
Hade han levt hade jag ringt honom nu, och han hade sagt: Bra, så ska de tas!
Sen hade han hållit koll på alla kommentarer, nya följare och likes och ringt på kvälle för att berätta hur många nya det kommit under dagen.
Jag saknar min jubelkör.
Jag sitter som ni vet vid det här laget på ett företagshotell, dvs det finns en massa kontor med olika företag fast alla sitter på samma ställe så att säga.
Det gör att man träffar en hel del nytt folk och varje gång jag gör det så ska man ju presentera sig och sitt företag.
Jag säger som det är, att jag heter Anna Ileby och jobbar som illustratör.
Ahaaaaa…..säger de då och försöker se ut som att de vet vad det innebär.
Det är väldigt få som vet vad man gör när man säger att man är illustratör så då kommer automatiskt följdfrågan: Vad gör du då?
Det svåra är att förklara vad jag gör. Att säga ”jag ritar” låter så fjuttigt. Som sånt barn gör på förskolan.
Att teckna låter snäppet vassare, men ändå lite tillintetgörande för min yrkesgrupp.
Men vad ska man säga, det är ju det jag gör?!
Jag ritar. Hela dagarna så ritar jag.
Ofta kommer också frågan vad jag ritar till.
Också en svår fråga. För att rita till privatpersoner eller företag klingar så olika i folks öron, men jag gör ju båda.
Jag tecknar även till tidningar, reklam och loggor.
Men jag brukar sammanfatta det med att jag tecknar till allt och alla.
Jag kan teckna allt.
Fast jag är bättre på ansikten och sämre på cyklar.
Sen kommer den slutgiltiga frågan och det är där jag brukar få till slutklämmen. Nämligen vad det kostar.
För när jag säger mitt pris så brukar alla tankar om dagisteckningar försvinna ganska fort.
Därför gillar jag att ta betalt för mitt jobb. Det ger det tyngd.
Så: Jag heter Anna Ileby, jobbar som illustratör.
Mina teckningar kostar som en månadshyra för en mindre lägenhet och jag har längre utbildning än en läkare.
Sug på den du.
@annaileby_art
anna@annaileby.com