Som ni kanske vet så tog jag fram det här printet av Sara Danius nyss. Det gillade ni verkligen för de sålde slut på två dagar!
Printet var i A4 och kostade 200 kr. Alltså väldigt billigt.

Jag har också de här bilderna i min webshop, konsttrycken.
De är 43×34 cm och kostar 2000 kr. Alltså betydligt dyrare.

Sååå, vad är då skillnaden?
Printet på Sara Danius (och Jesus också för den delen) är alltså tryckta på ett vanligt tryckeri här i stan, förvisso på fint, lite tjockare papper och kvalitén på bilden är mycket bra men det är ändå inte samma påkostade tryck som konsttrycken.
Printen finns i obegränsad upplaga, alltså jag trycker nya om det behövs och det står inget nummer på trycket (dock signerar jag för hand på alla)

Konsttrycken däremot, är tryckta på högvalitets papper från Hahnemühler (som ett väldigt fint akvarellpapper) de är tryckta med en teknik som kallas giclée som ger perfekt färgåtergivning, blir helt matt och suuuuperfint!
Alla konsttrycken är signerade och numrerade. Det finns 30 stycken av varje, så det står alltså 5/30 tex i bildens hörn. Detta gör konsttrycken värda mer eftersom de inte finns så många av varje, de är helt enkelt mer likt ett konstverk än vad printen är.

Det här konsttrycket tex sålde slut på direkten, då kommer inga fler tryck göras av den bilden. Alltså stiger värdet på de som hann haffa en.
Hänger ni med?

Vill man vara riktigt exklusiv, så köper man förstås originalet! Alltså själva målningen!

Nästa helg ska jag ta med mig en av mina bästa kompisar till stugan.
Det känns så himla stort och pirrigt att visa det finaste man har för någon man tycker mycket om.
Som att ta hem en ny kille och presentera för föräldrarna och verkligen vilja att de ska gilla honom!

Vi åker härifrån tidigt på fredag morgon och tanken är att vi ska spendera dagen i Karlstad. Min favoritstad!
Jag hoppas vi börjar med en god lunch, antagligen sushi för det vet jag att hon gillar.
Sen titta i affärer, länge, utan att någon stressar eller måste vidare.
Handla för mycket, i påsar med snörhandtag. Det är nått visst med dom.

Jag hoppas vi hinner förbi Jiffis smart fashion i Haga, sen vidare ut mot inre hamn.
En öl i solen, medans kaffet rostas inne på Löfbergs lila så hela staden luktar kaffe. Se ut över Vänern.
Hemma.

Sen Åhlens. Alltid Åhlens, för barnkläderna och Carin Wester.
Träffa mamma en snabbis, ge henne en blus hon ska få av mig och kanske har hon stickat färdigt västen jag önskat mig?
Sen styr vi mot stugan.

Lilla grusvägen, gräsbacken mot stugan. Låsa upp och allt är sig likt.
Mitt ställe.
Visa runt snabbt och sen ta en flaska vin, två glas och en filt under armen. Får inte missa solnedgången på bryggan.

När solen sjunkit ner i horisonten går vi hem, med påfylld vattendunk och tom vinflaska.
Borsta bort alla döda flugor och torra myror ur sängarna.
Godnatt min vän, imorgon åker vi på loppis.

I större delen av mitt liv har jag sagt ja. Fast jag egentligen inte velat.
Sen något år tillbaka har jag istället börja säga nej.
Det ÄR svinjobbigt att säga nej, speciellt när jag egentligen inte har någon annan anledning är att jag inte vill. Men det korta obehag som krävs för att våga säga nej vägs upp av den enorma våg av lättnad som kommer efteråt. Att få slippa!
Säger jag däremot ja, måste jag ju må dåligt ännu längre över att jag faktiskt måste göra det jag inte vill.

Här är en lista på tio saker jag numera säger nej till:

• Umgänge med personer där jag inte kan vara mig själv. Jag frågar mig: Får jag ut något av de här samtalen, ger de mig nått? Frågar personen roliga saker och undrar jag något om hen? Känner jag mig glad eller trött efteråt? Är det genuint roligt eller bara ”trevligt”? Hade jag frågat om att ses om hen inte frågat? Är svaret nej på de här frågorna – tacka nej till att ses.

• Föreläsningar på skolor. Efter Fislandet var det flera som hörde av sig och ville att jag skulle komma till olika klasser och prata om boken eller mitt jobb. Men nej. När frågan först kommer kan jag lätt dras med men ser ser jag framför mig hur jag parkerar bilen utanför skolan och ska våga gå in och får hjärtklappning av bara tanken. Är rädd för skolor, är rädd för barn och är allra mest rädd för att stå framför folk och prata om mig själv.

• Tårta. Jag gillar inte tårta. Alltså sån med sockerkaksbotten. Så varför då äta det? Det är onyttigt och äckligt, två dåliga grejer! Ingen bryr sig, jag tar hellre två koppar kaffe istället. Någon annan får min bit. Nej tack till tårta.

• Att vara klassförälder. Nej tack. (Vi har dock varit det, för att Emil är helt tvärtom mot mig här och säger ja till allt. Han är en sån som gärna är klassförälder, tränare, volontär och kock på samma gång. Åt alla)

• Besök i min ateljé. Nej ni får inte ta med era barn till min ateljé och fika. Nej du får inte komma hit och titta. Det här är min safezone och jag vill ha så få människor som möjligt här inne. Dessutom ligger det blöta målningar på golvet, färgburkar överallt, vattenburkar och penslar högt och lågt. Det är inte en plats för kladdiga barnfingrar eller snabba fötter.
  Att släppa in någon här känns större än att visa mig naken. Det är min privata sfär och otroligt känsligt.

• Lära ut hur jag tecknar. Jag kan visa och ni får titta, fråga och så. Men jag vill inte hålla i någon kurs. Jag gör på mitt sätt så gör ni på ert sätt. Det tror jag blir bäst.

• Skypemöten. Får ångest av tanken. Maila allt för guds skull! Ring om du måste, men ring INTE videosamtal!

• Nätverkande. Alltså jag gillar när det är frukost, eller mingel kan jag leva med också (om det finns vin) men inget sånt där uppstyrt ”en minut på sig att presentera en idé” grej. Fy fan!

• Dela rum med okänd person. Har blivit medbjuden på flera event med massa härliga människor på ljuvliga platser, men då är det alltid ”plats i dubbelrum”. Nej, nej. Jag vill knappt ens ha en plats i dubbelrum om det är med Emil! För mig är det HELT orimligt att tacka ja till någonting där jag måste dela rum. Att ens träffa människor jag inte känner känns enormt, att sova med dom känns obeskrivligt. Nej. Punkt.

• Gympa utomhus. Att stå i en park och köra ett gruppass är så långt ifrån min comfortzone man kan komma. Det skulle aldrig hända.
  För att få se mig träna ska du iallafall ha ett betalt medlemsskap, inte bara stå på trottoaren och peka och skratta när jag gör burpees.

/Med vänlig hälsning

Trevligast i stan-Ileby

Nästa helg ska jag och min kompis Vestis åka till stugan, dricka vin, äta goda saker, tända brasa och ha det allmänt härligt. Men vi ska OCKSÅ till Karlstad och handla.
Ni som inte har varit i Karlstad har missat nått, det är en perfekt shoppingstad nämligen (plus superfin)

Tanken är att shoppa till oss själva, men man vet ju, sen gammalt, att det alltid blir en massa barnkläder också.
Men nu kunde jag inte riktigt hålla mig utan klickade hem ett stort lass från Zara.
Stig har börjat nosa på storlek 92 och när jag tog ner den lådan från vinden var den bara så himla deppig. Knut hade 92-98 i en EVIGHET så alla kläder är väldigt välanvända och fläckiga, slitna och tråkiga.
Så Stig behövde lite nytt att matcha alla sina stickade tröjor med, för DET har han om något!

Detta köpte jag till Stig:

Två enkla baströjor i fina färger. Just nu vill jag ha allting enfärgad och i mustiga höstfärger. Älskar farfars knäppningar (knappar är ett måste, då båda våra barn har väldigt stora huvuden)

Mjuka byxor som inte klämmer runt mage när han sitter och leker.

Ribbade tights, perfekt att ha under overall eller regnbyxorna.

Den gulligaste lilla pyjamasen! Så stor han blivit nu, med tvådelad pyjamas och de sista små bodysarna börjar bli för små….

Knut är egentligen i ett större behov av nya kläder än Stig. Förösker ju ofta kolla begagnat men svårt att hitta i Knuts storlek då de ofta slits väldigt. Men vinterskor har jag iallafall köpt på facebook.
Knut har skenat (I Knuts mått mätt, han är fortfarande kortare än alla andra) så nu är alla byxor för korta. Dags för nya!

Detta köpte jag till Knut:

Tre baströjor. Vi har redan fått erfara att man minsann inte kan ha på sig vad som helst i skolan utan att någon tycker att man inte är cool nog, så jag försöker hålla det ganska basic. Dock vägrar jag köpa monstertröjor och bilar bara för att. Han vill ju faktiskt inte ha sånt!
De här färgerna kommer Knut bli sååå fin i. Han passar ypperligt i brunt.

Mjuka byxor. Vi har nästan alltid kört med tights till Knut och det kommer han nog fortsätta med även framåt, men nu utökar vi lite till mjukisbyxor istället. De här kommer han gilla, speciellt att samla hemligheter i fickan. Glömda godispapper, ett gammalt batteri eller en sten som glänser.

Fler mjukisbyxor! Vill inte klämma in honom i hårda jeans varje dag.

Strumpor med cyklar, givetvis!

Fina strumpor (ville köpa de här till Stig med men Zara hade inga strumpor med halk under. Så dumt, Stig hade slagit ihjäl sig utan halkstrumpor)

Till sist, en väldigt härlig pyjamas även till Knut. Önskar den här fanns i min storlek.

Nu är vi redo för hösten!