Jag har inget emot att stå framför kameran, tycker det är väldigt roligt och har gärna gjort det så länge jag kan minnas.
Jag har hyffsad koll på vilka vinklar som gör sig bäst och sådär (tack för det en miljon selfies senare)
Men vad som är allra viktigast är att man klickar med fotografen, att hen förstår essensen av ens person. Jag vill aldrig porträtteras som ”tokig” eller sprallig, för det är så långt ifrån hur jag är som person. Blir jag ombedd att göra det blir jag genast låst och obekväm. När jag inte bara får vara mig själv.

Det här är andra gången jag fotar med Martin och han är verkligen otrolig på att fånga mig precis så som jag känner mig. Lagom hård, inte för stereotypt, tufft fast med värme kan man säga.
Härom dagen fick jag liten provsmak av bilderna och han är ju så himla bra.
Tack Martin, för att du förstår vad som känns viktigt.

(vill ni boka honom så hittar ni hans uppgifter här, men var ute i god tid för han blir snabbt uppbokad!)

I fredags vaknade Knut med 39,5 graders feber och vi som hade en Stockholmshelg inplanerad!
Jag stannade hemma och vabbade och körde på vila, vila, vila konceptet i hopp om att han skulle friskna till. På kvällen kändes han sannerligen inte redo att åka till storstan nästa morgon, så jag började akut kolla efter tågbiljetter för jag var helt enkelt tvungen att åka. Min bästa kompis skulle gifta sig och sånt missar man bara inte!
På morgonen väckte vi Knut tidigt som tusan för att ta tempen, 37,8! Win!
Vi jublade och hoppade in i bilen, mot Stockholm!

Vi skulle låna min kompis Johans lägenhet, den jag brukar bo i när jag är själv uppe i Stockholm. Han skulle till Värmland så det passade ypperligt att vi var lägenhetsvakt.
Vi packade in allting, käkade en hamburgare och tog en öl med Johan och sen begav vi oss mot Skansen!
Vid Djurgårdsfärjan mötte vi de här två, min storebror och Majken. (jag orkade helt enkelt inte släpa med mig kameran den här helgen så ni får helt enkelt nöja er med mobilbilder)

När vi hade kollat på alla djur (mer eller mindre noga), ätit glass och klagat över ömmande fötter (jag hade nya skor från loppis, som var en halv storlek för små, det kändes efter sisådär tre timmar vill jag lova) så gick vi till gamla stan och åt middag.
De här två gulliga skötte sig exemplariskt hela dagen, utan att gnälla en enda gång!

När vi var proppmätta och druckit några öl för att glömma bort att skorna var för små, gick vi ner mot Centralen för att säga hejdå. Klassisk turistbild på vägen.

Ungefär då började det attackregna så det blev ett dyngsurt farväl och sen hoppade vi på tunnelbanan hem (detta var enligt Knut det bästa med hela helgen, att få åka ett blått tåg)
Morgonen efter vaknade vi av sol! Vi bestämde oss för att göra det bästa av dagen, dvs gå till en lekpark i närheten. Jag har bara suktat efter den här lekparken när jag inte haft barn med mig tidigare, så nu äntligen fick jag se min unge leka där och ja, det var en succé!

På vägen hem från lekparken gick vi in på Cajsa Varg och köpte allt som såg fint och gott ut (allt såg förvisso väldigt fint ut därinne)
Sen gick vi till lägenheten och svidade om inför stundande bröllop i Hagaparken!

Vi skulle hit, till ekotemplet. Har ni sett nått så fint ställe att gifta sig på tidigare!

Rebecca som gifte sig, är min bästa kompis sen urminnestider så ja, jag bölade en skvätt. Så himla fin! Med mage och allt.

Den här lilla stjärnan var såpbubbelansvarig med hällde mest såpa på skjortan, men det är ju en värdslig sak.

Efter vigseln var det picknick i parken och hela bröllopet, picknicken och alltihop kändes så väldigt perfekt för Rebecca. Hurra för henne och Robin och såklart, lillhen i magen!