@annaileby_art
anna@annaileby.comAnna Tecknar Bokomslag!
För några veckor sedan fick jag frågan om jag ville teckna ett bokomslag, åt Kalle Zackari Wahlström.
Såklart jag ville, speciellt eftersom han själv ringde och frågade. Fint tycker jag, att ringa själv och inte be förlaget göra det.
Uppdraget hade helt sjukt kort deadline, med en och en halv vecka kvar tills boken skulle tryckas! Som grädde på moset skulle jag precis åka iväg till Alperna, så jag hade således två dagar på mig att göra klart bilden. Galet!
Kalle skickade över en referensbild på en gammal filmaffish och sa att han ville att det skulle se ut så. Huvudpersonerna skulle bytas ut mot honom och Brita, i nederkant skulle hans barn, tre hundar och kettlebells finnas med.
Pjuh, redan här anade jag att det skulle bli svårt.
Jag tecknar ju som störst A3 och för att få plats med allt det skulle det bli väldigt små ansikten och det är alltid klurigt.
Efter två försök i A3 format så gav jag upp och tecknade bilden i 50×65 mått istället. Det är väääääääääldigt stort för en teckning, speciellt när man har så lite tid.
Efter ungefär en miljard sms fram och tillbaka mellan mig, Kalle och förlaget blev vi till slut klara och nöjda (hoppas jag) och nu finns boken att förbeställa här!
Det här var ett av de mest stressande jobb jag gjort, samtidigt som det såklart också var väldigt roligt att få ett sånt förtroende.
Den andra boken jag håller på med har jag haft över ett halvår på mig att teckna, så att nu göra det på två dagar var lite väl extremt för mina stackars stressnerver.
Var tvungen att ligga raklång i sängen i flera dagar efteråt.
Men nu finns den som sagt, och jag är väldigt stolt över hur det blev! (formgiven av Jonas Cramby, så texten och det har jag alltså inte gjort)
Annas Födelsedag!
Idag är det min födelsedag! Min trettiotredje till och med.
Jag har slutat att ängslas över att bli äldre, eller snarare jag har aldrig varit orolig över det.
Har alltid känt mig äldre än vad jag är så för varje år som går blir jag bara lite, lite närmare min mentala ålder.
Ibland blir jag arg över att mitt liv går ut på att fundera över vad jag ska laga för mat och om det finns någon matlåda tills imorgon, om Knut har några rena kalsonger och om vi har kommit ihåg att köpa nya regnbyxor nu när de gamla är urvuxna.
Jag borde ägna mina tankar åt storslagna saker istället, fila på mina memoarer, undra om jag borde boka en resa till Paris och på hur mitt sommarhus på Öland mår.
Men men, den tiden kommer.
Man ska inte hasta genom livet, vips så är det slut innan man hann gå i pension ens och så har man pensionsparat hela livet i onödan.
Min drömålder har alltid varit 34 (så nästa år smäller det),
Har alltid haft nån bild i huvudet att de är ungefär så gamla i Sex and the city och de verkar ju ha det bra liksom.
Man har tillräckligt med pengar för att kunna unna sig då och då, bor inte längre i en studentlägenhet, har barn som känns hanterbara och ändå är man hyffsat ung för att ännu inte vara gammal så att säga.
34 alltså, det är då det händer!
Ikväll ska jag dricka champagne med min man och fira att jag överlevt i 33 år!
Anna Om Bloggen!
Min blogg fyller snart nio år. Jag har aldrig tyckt det varit särskilt betungande att blogga.
Dock börjar jag tappa ämnen att skriva om.
Förr kunde jag lägga ut bilder på vad jag har på mig, men nu har jag så himla fullt i min ateljé så jag har inget givet fotoställe där jag kan fota bilder på vad jag har på mig. (fast jag har ganska fina saker på mig, så det är ju synd att ni inte får se, kanske måste styra upp det där)
Jag visade också en massa porträtt, men nu glömmer jag typ bort att visa om jag gjort nått nytt och bara visar det på instagram. Fy vad tråkig jag blivit (här nedan en ny bild i alla fall)
Det händer inte så mycket i mitt liv, eller jo, men det är ju samma hela tiden så inget nytt under solen så att säga.
Jag tecknar barnbok så det ryker på jobbet, den ska lämnas in och vara klar den 20 mars, så det börjar dra ihop sig.
Jag tecknar beställningar mellan varven och försöker klämma in lite eget tecknande också, även om just den biten går ganska dåligt.
Jag tränar, leker med Knutte, försöker vara en hyffsad fru och funderar på att möblera om hemma.
Ungefär så.
Fast på fredag ska jag gå på näringslivsgala. Det är ju alltid något.
Jag gillar mina inlägg där jag tänker efter och delar med mig av mina tankar bäst, men de inläggen går liksom inte att krysta fram.
Har ni inte önskemål på inlägg, behöver lite skrivpepp! Hit me!
Anna Om Att Unna Sig!
I april har jag haft bloggen i nio år. NIO ÅR!
Jag har varit egen företagare sedan 2010 och jobbat med det heltid sen 2012 (om jag minns rätt)
Det har varit minst sagt slitsamma hundår i början innan jag fick ordentlig snurr på det hela.
Varje månad trodde jag var min sista och att jag aldrig mer skulle få en enda beställning eller ett enda uppdrag igen. Men jag lyckades hanka mig fram, har aldrig haft dyra vanor med varken mat eller kläder, köpt det mesta på loppis och att äta nudlar har snarare varit min basmat än någonting konstigt.
Det är först nu, senaste året eller två som det faktiskt har börjat gå riktigt bra. Jag tjänar fortfarande inga jättesummor, långt ifrån, men jag lever i alla fall inte på existensminimum som tidigare.
Det gör att jag unnar mig då och då, för att jag är så jävla värd det.
Jag köpte den där Rodebjerkaftanen (två till och med) för att jag kände att jag kunde det. Äntligen kunde jag det.
Jag vet att Monki och H&M och alla andra billigare kedjor har kaftaner. Men jag ville ha DEN kaftanen.
För att känna att jag slitit för det, jobbat för det och aldrig haft råd med minsta lilla utsvävning innan.
Den är mitt bevis på att jag gjort något bra.
Jag älskar att borra in näsan i den, dra fingrarna över den och känna min, bara min!
Lite som Gollum och ringen.
En man kanske hade köpt en bil.
Jag köpte en kaftan.
För det var jag värd.
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
