@annaileby_art
anna@annaileby.comOm Drömboplatser!
Fick frågan en gång om var jag skulle bo om jag fick välja.
Svårt, för jag har många favoritplatser och alla är bra på olika sätt.
Mitt förstahandsval måste ändå vara Värmland:
Värmland kommer alltid kännas mest som hemma för mig. Där jag hittar bäst, där jag vet alla fina utflyktsmål och där jag känner mig mest förstådd. Värmland är hemma.
Mitt andrahandsval är Öland:
Det finns ingen plats som Öland. Det är nått med ljuset, med luften och det känns som att Öland är det landskap som speglar min personlighet allra bäst. Det är tyst och lite ödsligt, med ett stort Allvar i mitten. Många åker till Öland för att jag sagt så mycket bra om det och kommer sedan tillbaka och säger att det var sååå tråkigt, inga roliga loppisar och att det inte fanns nått att göra där. Exakt. Det finns inget att göra, det är det som är tjusningen med Öland. Man bara är och andas och låter axlarna sjunka ner en decimeter (och loppisarna är visst roliga, om man är där tidigt på säsongen)
Mitt tredjehandsval är Småland:
Här bor jag nu. Fast jag har lite svårt att förlika mig med det så blir det ändå bättre för varje år. Jag gillar att det är så verkligt på nått sätt. Ingenting är fejkat och på låtsas. Det är riktig djup skog, röda hus och massa snö. Det är ingen stress och press och jag känner att jag kan landa här. Småland är lugn och ro för mig.
Nästa val är Stockholm, fast den gäller nog bara om jag inte hade haft barn. För jag vill inte ha barn i Stockholm:
Stockholm är totala motsatsen till Småland och jag tror jag behöver båda för att kunna fungera. Jag gillar att det finns så mycket att välja på, att jag inte varit överallt, att det finns så mycket oupptäckt. Jag gillar också alla möjligheter som ligger där och pyr i bakgrunden, livet som kunde varit om jag valt annorlunda. Men mest av allt så gillar jag att glo på folk och det finns ingen bättre plats att glo på, än just i Stockholm.
Sen har vi några bubblare, som jag nog aldrig skulle flytta till, men ändå är himla fina:
Tjörn. Saltvatten, klippor, skaldjur och tång. Ändå himla härligt.
Höganäs och Mölle. Så otroligt fina platser som vi återvänder till varje år. Sen sitter vi där och suckar och säger att häääär skulle man bo.
Stig 10 Månader!
Jag är lite seg med uppdateringarna, för nu är han ju snart 11 månader (fast bilden är tagen vid rätt ålder, dvs 10 månader) alltid något.
Tänk att han snart är ett helt år! Jag tyckte Knuts första år tog en evighet och Stigs bara pangade till och så vips var han ett!
Så lite uppdateringar om Stickan då:
Han har alltid sovit så himla mycket men eftersom läggningarna började krångla så fick vi dra ner lite på sovandet. Så nu sover han hela nätterna till klockan 6, sen äter han välling och somnar om till 7.
Efter det äter han frukost och brukar sova en stund till, runt 10-tiden. Sen sover han middag en timme eller två efter lunch vid 12.
Förut brukade han sova även på eftermiddagen men den sömnen har vi alltså tagit bort nu och istället somnar han klockan 18.30 ungefär med en flaska välling i sin säng. Dricker upp, tar nappen, rullar åt sidan och somnar.
Sjukt smidigt!
Han är 74 cm lång och väger 9 kilo.
Han kan resa sig upp och stå utan att hålla i något, han kan gå med gåvagnen och häromdagen tog han sina första, YTTERST stapplande tre små steg! Milstolpe för Stickan!
Han brukade vara oerhört högljudd, typ morrade högt när han inte fick som han ville (världens jobbigaste ljud) men nu när han är lite mer mobil och kan ta sig fritt var han vill så har morrandet slutat och det är så himla skönt! Han var väl helt enkelt frustrerad!
Vi älskar denna lilla kille så jäkla mycket, han är en fröjd att ha att göra med!
100 Svenska Hjältinnor!
Tack för alla tips om håret, silicea tabletter är nu inhandlat. Har ätit dom en gång för längesen och tyckte de funkade bra, dock fick man väldigt håriga armar av dom haha!
Idag ska jag till frisören på tal om det, får väl se vad hon anser om mitt ledsna lilla hår som ännu sitter kvar.
Nog om det.
Härom dagen fick jag hem ett ex av den här finfina boken om 100 svenska hjältinnor!
Jag och en massa andra grymma illustratörer har tecknat kvinnorna och jag fick den stora äran att teckna Karin Larsson!
För er som inte vet så var alltså Karin Larsson en konstnär och var också gift med Carl Larsson. Det var lite klurigt att teckna henne eftersom det inte finns så mycket tydliga foton från den tiden.
Jag la till detaljer från Karin och Carls hem i Sundborn i bakgrunden för att spä på känslan i porträttet.
Jag fick också teckna Stina Wollter till boken, men den bilden byttes senare ut till ett porträtt som Stina själv gjort. Men ni kan ju få se den iallafall. Va så roligt att teckna alla de små dansande Stinorna i bakgrunden!
Anna Om Håret!
Det värsta med att få barn är inte smärtan, eller det faktum att man ser ut som en hoppborg med pyspunka efteråt, utan att tappa håret.
Några månader efter att jag fått Knut så började jag tappa hår. Minns att jag tappade mycket, gav upp och klippte mig kort och sen tänkte jag inte mer på den saken.
Den här gången, när jag inte ammade en enda dag tänkte jag att det kanske skulle bli bättre (det sägs ju att håravfallet ökar efter amning) men icke.
Runt nyår började jag tappa massor med hår och sen dess har det bara fortsatt.
Jag har ganska tunt hår och ganska höga flikar av naturen men nu är det extremt.
Varje gång jag drar handen genom håret så lossnar säkert 20 hårstrån, dvs inte mycket kvar på huvudet efter åtta månader.
Det här är så extremt jobbigt!
De flesta åkommor kan man ju bota eller göra något åt men det här är liksom bara att gilla läget och se hur håret lossnar mer och mer!
Jag har såklart pratat med min frisör om detta som säger att det inte är så mycket att göra något åt men att det säkert växer tillbaka sen.
Att klippa sig kort är ett alternativ men de frisyrer jag gillar har ändå ganska mycket lugg och det är där jag tappar som mest hår, så det hade bara sett ännu värre ut med kort.
Att sätta i löshår går inte riktigt heller eftersom jag knappt har nått att fästa håret i.
Så nu vet jag inte hur jag ska göra.
Så otroligt ytligt problem, det är ju bara hår, men jag tänker på det här jämt och har på riktigt en väldig ångest varje gång jag ser hur handfatet blir alldeles fullt av hår när jag borstar håret.
Sitter ni inne på några mirakelkurer som funkar?
Äter B-vitaminer som jag hört ska vara bra och använder Olaplex schampo och balsam, så jag har verkligen gjort vad jag kan på den fronten.
Ska till frisören nästa vecka, förhoppningsvis lyckas vi klippa en frisyr där det inte blir så uppenbart att håret rasat av.
Snälla, kom med kloka råd nu!
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
