Stackars älskade blogg, som du blir bortglömd av mig!

Jag önskar jag kunde komma på fina blogginlägg med loppisfynd som Elsa, ryta ifrån som Clara, fota mina kläder som Sandra, orka ta kampen som Emma och skriva om livet som Kristin.
Förr kunde jag det, men nu hinner jag inte längre med.
Att bara jobba två dagar varje vecka gör att dessa två blir fullspäckade direkt. Jag ska hinna teckna beställningar, teckna lite eget, testa nya pennor, svara på mail, teckna uppdrag och också försöka skriva nått vettigt på bloggen.

Jag tycker det känns tråkigt att skriva så sporadiskt, kanske borde jag sluta helt men det tar emot.
Jag älskar den här platsen så mycket.
Mitt andningshål och min oas!
Jag har bloggat sen 2008 så att bara lägga ner känns synd, fast ibland vet jag inte om någon läser ändå längre.

Jag hoppas att min ork och min tid ska komma tillbaka när Stig är stor nog att börja på dagis, när jag får lite mer andrum och inte behöver ha alla bollar i luften samtidigt.
Men jag saknar den här platsen och jag saknar att skriva vettiga saker här.
Sånt som jag inbillar mig att ni vill se.

Kanske blir det lättare nu när våren kommer. När man kan vara ute och gör utflykter igen.
Vill fota från huset vi hyrt i Sunne i sommar, om första gången Stig badar och när Knut leker i vattnet.
Vill visa er orangeriet som nu börjar bli mer verklighet än dröm och allt däremellan.

Jag hoppas på bättring. Hoppas ni stannar.

Såg bilder på Midis blogg om deras resa till Lissabon och blev så himla sugen på att åka iväg.
Det finns bara ett litet hål nu innan Stig kommer till den urjobbiga åldern så de vill gå själva och man ska hålla dom i händerna för att de inte lärt sig gå än (ryggpajjarfasen) och då är det svinjobbigt att vara iväg. Vi provade med Knut vid den tiden, åkte till Malmö och han vägrade sitta still i en enda sekund, bara gå och gå, eller ”gå” snarare, så vi fick inget gjort och kunde ite sitta och glo ppå folk och njuta som vi gjort tidigare när han nöjt satt still.
Nu har ju Knut kommit upp i den eminenta åldern av fem år och är därför SJUKT smidig att ha med sig! Det är bara som att vi åker tre vuxna när han är med, enda skillnaden är att vi får ha lite fler leksaksaffärsstopp och lekparkshäng, men annars. Han går att prata med och har inga som helst problem att gå på restaurang eller sitta still. När han ätit upp så får han låna min mobil och sen kan vi sitta där i stort sett hur länge som helst.
Stig är ju också i en passande ålder för utflykter och restaurangbesök eftersom han gärna ligger och sover i sin vagn eller sitter med i knät och kikar på alla.
Så det är alltså nu man borde åka!

Dock ska man ju inte flyga men man behöver ju inte åka så långt.
Tänker att Malmö, Köpenhamn eller Göteborg är gott nog.
Bara känslan av att komma bort räcker långt.
Att komma bort med de tre bästa killarna jag vet!