Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Annas Instagram!

De senaste dagarna har jag begravt mig i körkortsboken (kapitlet om bilen höll på att bli min undergång)
Men jag har försökt att uppdatera min instagram åtminstonde, även om jag mest legat i soffan med fett hår och överstrykningspenna. Såhär har det sett ut via instagram (heter annaritar där, helt logiskt)

 

blogg1 Jag har tecknat en hel del, bland annat tecknade jag den här av en följare på instagram. Väldigt tjusig frisyr!

 

blogg2 
Sen var jag på höstmarknad på Alsters herrgård med min familj. Perfekt väder!

blogg3

 

Mamma hittade en artikel om att vara introvert i arbetslivet. Kände igen mig på pricken! Jag klarar inte av kontorslandskap och att inte få sitta ifred, då får jag inte koncentration alls och tappar fokus. Det var skönt att det var något man var född till och inget man kan ändra. Får se hur det blir i framtiden, om jag sitter kvar där jag sitter nu (i ett öppet kontorslandskap, förvisso litet, men jag saknar en dörr)

blogg4
Jag gick ut och plockade svamp i skogen med mamma. Första gången jag var utanför dörren på fyra dagar! Vi åkte till skogen där vi förr hade stuga, det är den finaste skogen som finns, som ni ser. 

blogg5

Vi svängde förbi Antik och Design på hemvägen, för att lämna några nya tavlor (det är där dom säljs) och mamma och jag blev kära i dom här turkosa sjuan stolarna. Vi tog hem och provade men insåg att vi lika gärna kunde använda den mindre förmögenhet de kostade, till något mer vettigt. Fast fina är dom. Vääääldigt fina.

Dagens Porträtt!

Förlåt för sämst kvalité på bilderna, men fotade med mobilkameran då jag inte hade tid att scanna in dom just nu (skyller på körkortspluggande)

Dagens porträtt är iallafall fröken Silversaga, som så många gånger förut.
Idag får ni dessutom se med och utan färg.

silversaga2 silversaga1

 

Annas Schema!

 

sthlm

Jag har några intensiva veckor framför mig, minst sagt!
Nu är jag på plats i Karlstad och på måndag drar intensivkursen för körkortet igång men redan nu har jag börjat läsa böckerna, noga och stryka under och ringa in.
Parallellt med läsningen och körningen ska jag teckna och uppdatera bloggen, jag har ialafall tre beställningar som måste iväg innan fredag.

Den 27 september är en fredag och då hoppar jag på tåget till Stockholm, direkt efter att min sista körlektion är över och väl i Stockholm väntar två ljuvliga hotellnätter med min hurtiga man som ska springa Lidingöloppet!
Alltså, bara tanken på att få sova i hotellsäng och äta hotellfrukost i TVÅ dagar gör att det känns helt okej med att plugga dygnet runt fram till dess.
I Stockholm ska jag dessutom (förutom att bada badkar och ta sovmorgon) träffa min bästa kompis såklart, heja på Emil och försöka hinna med ett möte med bästa Emma Sundh om hemliga framtidsplaner.

På söndag åker jag tillbaka till Karlstad och veckan som följer efter det kommer bli den mest avgörande i mitt liv, med bland annat teoriprov och uppkörning, men mer om det när jag kommer tillbaka till Småland!

Papen Memorial!

Min pappa var en golfspelare av rang. Han spelade varje dag, eller så ofta han kom åt iallafall. På somrarna spenderade han mer tid på golfbanan än någon annanstans.
Jag förstod aldrig riktigt tjusningen med golfbanan. Inte förrän nu.
Pappas gamla ”gubbgäng” på golfbanan, eller ”morrongänget” som han träffade varje dag när han var där ute och spelade, har nämligen gått ihop och startat golftävlingen Papen Memorial. Alltså, en golftävling till min pappas minne.
Det är så himla fint så jag blir alldeles rörd när jag tänker på det!
Att han har varit så viktig och inte bara ”en gubbe på golfbanan”, att han ska få en så fin sak som en egen golftävling! Tänk vad stolt och mallig han hade varit om han visste det!

På pappas begravning var det en hel del ledsna golffarbröder och det var liksom jag då jag förstod att han var mycket mer än bara min pappa som råkade gilla golf. Att han påverkat folk, att han är den där roliga gubben som drar skämt och ställer upp när det behövs, även för andra än oss där hemma.
Så fint att tänka på.

Så nu är det snart dags för den första Papen Memorial och i första pris får man min pappas putter, som sedan ska bli ett vandringspris eftersom tanken är att tävlingen ska fortsätta år efter år.
Vad jag förstått (det verkar lite oklart än) så ska man ha känt pappa för att få vara med och sedan kunna bli inbjuden att spela i tävlingen så småningom.
I vilket fall som helst så är det ett så himla fint initiativ och jag är så himla glad att de fina golffarbröderna dragit igång detta, bara för pappa!

Tack, det betyder jättemycket för vår familj, att veta att han var så omtyckt! TACK! Han hade varit så stolt!

pappasvartvit

dont like to talk?

You and me both.

Stalk me on insta instead.

deal?