Är inne i en sån där fas när jag vill en massa, men istället blir ingenting gjort.
Liljevalchs har öppnat sin ansökan till vårsalongen = måste skapa något storslaget att skicka in
Min beställningslista är full, så jag måste ta tag i det, men får aldrig tummen ur att börja.
Har en beställning på en stor målning som jag är mycket peppad på att börja med, men duken och färgerna är slut och nya på väg.

Istället börjar jag på en massa småprojekt som bara blir skit och liggande. Som att jag helt tappat förmågan att måla.
Att jag fick ett nej från Vandalorum tog nästan knäcken på mig och nu känns det svårt att samla ihop sig och fortsätta. Behöver slicka mina sår en stund.
Men vet också att revansch är något av min allra bästa drivkraft, så jag vet att det kommer komma något bra efter stormen, så att säga.

I helgen åker vi till stugan. Kan inte komma på en enda sak jag hellre gör än det just nu.
Vill bara ligga där inne, lyssna på regnet och tända en brasa.
Kanske kommer jag igen efter det? Värmland brukar ju hjälpa mot det mesta, det är sen gammalt.

Som ni vet vid det här laget så älskar jag att åka till Stockholm några gånger per år. Bara få vara själv och vara Anna, varken mammaversionen eller frun. Bara jag.
Sen kom pandemin och Stockholm var den sista platsen jag ville besöka.

Sommaren har gått och jag har i stort sett bara träffat min lilla familj och det har varit så behövligt och genomljuvligt, men med höstens svala vindar kommer min Stockholmslängtan som ett brev på posten.
Så jag bokade en biljett.

Fredag till måndag. Fyra ljuvliga höstdagar utan något som helst ansvar.
Jag ska såklart bo hos Johan, det är aldrig aktuellt att bo någon annanstans trots att jag både har familj och bästisar där.
Johan är min fristad.
Han kräver absolut ingenting av mig, fyller upp ett glas vin när jag tar ett bad, förstår när jag behöver vara ensam och möter mig utan att jag bett om det. Han bara finns där som en förlängning av mig själv och en trygg axel att luta sig mot.

Jag längtar efter uteserveringar med filt över knäna, att gå långa bakispromenader runt Djurgården, att köpa något lite för dyrt med att få det i påse med snörhandtag, att komma hem på morgonen snarare än på kvällen efter att ha varit ute och dansat så benen värker, kanske få ha mössa och få vara alldeles, alldeles ensam.
Som jag längtar efter detta!

Äntligen.

Ett konstmuseum i trakten utlyste nyss en öppen ansökan för alla verksamma konstnärer i Småland, att få ställa ut på museet som en del att hjälpa till då kulturarbetare är hårt drabbade av pandemin.
Kravet för att få ställa ut var att du gått högre konstnärlig utbildning, haft utställningar eller är verksam konstnär och har så varit under de senaste fem åren.

Inga bilder. Bara detta.

Så jag skickade in, trots att jag varken har gått Konstfack eller haft särskilt många utställningar de senaste åren, så är jag sannerligen en ytterst verksam konstnär, då det varit min huvudinkomst och heltidsarbete de senaste åtta åren.

Jag kom inte med. Uppfyllde inte kraven.

Sååå, vad definierar då en konstnär kan man tänka?
Papper på fullgjord utbildning på Konstfack tex – absolut.
Flera utställningar – absolut.
Men sen då?
Jag har gjort över tusen beställda porträtt de senaste åren, konstnär då? – nej.
Sålt originalmålningar för flera hundra tusen kronor bara i år, konstnär då? – nej.
Sålt runt 100 konsttryck på ett halvår, konstnär då? – nej.
Försörjer mig själv och mina barn genom att måla, konstnär då? – nej.
Har så högt tryck på beställda målningar att jag fått införa beställningsstopp, konstnär då? – nej.

Tycker bara att det kan kännas snävt att just utbildningen är viktig, hur man blev konstnär är väl oviktigt? Det viktigaste är väl att man blev det?
Sen att medverka i utställningar, det finns ju massor med andra sätt att visa sin konst än på gallerier?
Jag säljer mycket hellre en målning via instagram än att sälja den via ett galleri och betala 40% av pengarna till galleristen, gör det då mig till en mindre värdig konstnär?

Ursäkta min bittra inställning, men hade jag blivit bortvald pga av mina målningar, kvalitén på mitt måleri eller så hade jag kunnat ta det. Men att bli bortvald redan innan slår mycket hårdare. Att inte ens få en ärlig chans.

Tack och hej.

Såhär ser vår stuga ut, dock lite mindre stökig utanför nu när Emil byggt klart uteduschen, men ja, ni fattar. Den är byggd 2010 så alltså hyffsat ny ändå. Det är inget fel på färgen, ändå vill jag måla om den för att känna lite mer att den är vår. Jag värderar så mycket i just att få välja färg.

Så, som den otroliga kreatör jag är så använde jag mig av paint (ehum) eftersom jag fortfarande inte kan hantera photoshop, men man förstår ju ändå tanken. Tog fram några olika färgalternativ.

Först ut, denna ljusgröngråa med brunröd dörr och vita knutar. Fin tycker jag, fast kanske lite väl romantisk? Helst hade man ju isåfall velat ha rött spröjs också men det går ju inte utan att byta fönster.

Alternativ två, grått med vita knutar och röd dörr. Klassisk och ganska tjusigt i sin enkelhet. (tänk gula utemöbler till)

Alternativ nummer 3, mörkgrönt med knutar i samma färg som huset och roströd dörr. Tror att jag gillar detta alternativ bäst, att det smälter in med skogen.
Gjorde en gul variant också men den glömde jag visst spara ner.

Sååå, vilken tycker ni är finast?