1. Att plocka ner lådan med bebiskläder från vinden. Tvätta, vika och sortera i högar. Minnas allt man glömt bort och hur små kläder i storlek 44 faktiskt är. Det hade Knut när han föddes och ändå var de nästan lite för stora. Innan Knut sa alla ”köp inte kläder i 50, det har de växt ur direkt ändå”. Knut hade 50 i säkert tre månader och vi hade knappt någonting i den storleken. Som tur va har han en kusin som också var för tidigt född så vi fick låna massor med minikläder. Men det jag hittills har köpt till Småtting, har varit just i 50 bara för det. Tror det blir en mini även denna gång, trots stor mage.
2. Ta fram vår retrovagn. SOM jag älskar den där vagnen! Den är sjukt osmidig när man ska åka bil för den är så himla stor, men har det perfekta gunget för långpromenader och är så fin att det nästan gör ont i ögonen! När jag väntade Knut sydde jag en gul madrass med vita prickar. Är sugen på en ny variant den här gången….

3. När den somnar på ens bröst och örat liksom klibbar fast så man får ett litet öronsugmärke efteråt. Så mysigt!
4. Att se Knut med sitt syskon. Det är mitt goal med hela grejen! Åh vad jag längtar efter det!

5. Aldrig mer vara gravid.

I helgen var jag på barnteater med Knut.
Teatern handlade om två flickor som möttes i en lekpark. Den ena var rädd och blyg och den andra på och ganska dum.
Det var lite läskigt stundtals, som barnteater ofta är (tror jag blev räddare än Knut) och den där dumma tjejen var verkligen läskig.
Men så sjöng hon en sång, om att hon egentligen inte ville slåss och bara önskade sig en vän.
Då ropade Knut, rakt ut i det mörka rummet: -Men jag kan vara din vän! Jag är inte rädd för nått så jag vill vara kompis med dig!

Alltså mitt mammahjärta (hatar det ordet men just nu passade det in) svämmade över och jag blev alldeles rörd.
Hur blev han såhär fantastisk? Så himla genomsnäll och bryr sig alltid om att alla ska ha det bra och ingen ska vara ledsen.
Just då kände jag att något rätt måste jag ändå gjort som uppfostrat en sån genuint fin person, som dessutom är modig nog att stå upp för sin sak trots att ingen annan säger nått.
Älskade Knut, vad jag är stolt över dig!