1. Kunna röra mig obehindrat. Jag må aldrig ha varit smidig men jag har i alla fall varit betydligt bättre än nu. Varje grej blir så himla stor och tung. Skulle rensa ogräs igår och blev helt slut efter bara några meter och sen hade jag ont i ryggen resten av kvällen.
2. Min garderob och min kropp. Jag älskade inte min kropp innan graviditeten men nu när jag ser tillbaka så var det väl inget större fel på den?! När den här bebisen är ute lovar jag att älska kroppen mycket mer än innan, för allt slit den stått ut med! Längtar så efter att kunna ha jeans med hög midja igen! Alltså orimligt mycket längtar jag efter det!
3. Mina små bröst. Eller ja, små och små, men i alla fall mindre än dom är nu. Hoppas så innerligt att de går tillbaka snabbt nu när jag inte ska amma!
4. Att slippa känna efter om jag mår illa mitt i en måltid. Det liksom kryper sig på, mitt i maten, så måste jag pausa, tänka positiva tankar och låta det sjukna ner innan jag kan fortsätta äta. Längtar också efter att klunka i mig ett stort glas vatten, det går inte heller nu. Det får liksom inte komma för mycket varken mat eller dryck på en gång, då bara studsar det och vänder upp igen. Bedrövlig bieffekt av graviditet.
5. Träna. Jag var absolut inget större fan av att träna innan jag blev gravid, men jag gjorde det i alla fall då och då och jag saknar att ha valet. Visst skulle jag kunna träna nu med, nån liten mesvariant med en hantel här eller där, men jag saknar det där när man blir helt jävla slut. Eller att springa en runda när solen inte står lika högt längre. Det trodde jag fan aldrig jag skulle skriva, men det saknar jag!

Mors dag och fars dag har aldrig varit några stora grejer när jag växte upp, man sa jag älskar dig och de fick en kram och så var det bra med det i stort sett.
Men sen jag träffade Emil så har det blivit en mycket större grej, de liksom firar det på ett helt annats ätt.
Toppen tyckte jag när jag själv blev mamma och såg ett tillfälle att nästan få en liten extra födelsedag helt oväntat!
Okej, sååå mycket brukar vi inte fira det. Men en gång fick jag en present och en annan gång en utflykt. Roligt att bli ihågkommen i alla fall.

Nu när jag snart är tvåbarnsmamma (!!!!) så önskar jag mig bara en sak: en prickig bärsjal.
Jag är inget fan av bärsjalar, tror jag använde det en gång till Knut för den vi hade var så himla tjock och varm och jag det kändes alltid lite som att jag kvävde honom.
Men alla säger ju att det ska vara så himla fantastiskt, så kanske ska jag ge det en ny chans?
Nu när lillebror kommer i oktober lär jag väl inte svettas ihjäl av att ha honom i sjalen precis och det ser ju så himla mysigt ut.

Så kära Emil, jag önskar mig en sån här i present! Tänk på att jag faktiskt har släpat runt på lillebror i en mindre evighet nu! 😉
Dessutom kan ju du ha den också, win win!

Idag var vi på ultraljud igen. SOM jag väntat på det här!
Var nästan mer taggad på det här än på förlossningen haha!

Hade med mig både Knut och Emil förstås och barnmorskan visade hjärnhalvor, hjärtat och allt annat som ska mätas och kollas.
Men jag ville ju helst bara kolla en sak – är det en pojke eller en flicka!

Jag ska inte sticka under stol med att jag gärna ville ha en tjej, av den enkla anledningen att jag så innerligt gärna hade velat vara mormor så småningom.
Jag vet också med säkerhet att det här blir vårt sista barn, så det var nu eller aldrig.
Det visade sig, mycket tydligt, vara en liten lillebror i magen.

Jag blev lite besviken, för jag var så övertygad om att det skulle vara en flicka.
Det där med rosetter och klänningar och sånt skiter jag fullständigt i, det är bara det där med mormor biten.
Men nu har det gått några timmar och jag har fått smälta nyheten om lillebror och nu känns det så himla fint!
Att de ska bli bröder, att de har någon att dela allt med, att berätta hemlisar för och skvallra med.
Åh bröderna Ileby, som jag längtar efter det!

Jag är också glad att jag får vara med och uppfostra fina, känsliga och eftertänksamma pojkar. Som inte bara måste vara coola, hårda och häftiga.
Knut är den raraste killen som finns, väldigt känslig och uppmärksam på andras känslor och mående. Han älskar att kramas och mysa, vågar säga ifrån när någon är dum och stolt över hur han är.
Om lillebror blir hälften så fantastisk som Knut, så kommer han bli alldeles genomljuvlig!

Vi vet redan att han kommer heta Stig. Det var på tapeten redan när Knut föddes. Det passar så fint med Knut och man hör ju att Knutte och Stickan är ett riktigt radarpar eller hur?!
Så välkommen till familjen älskade lilla lillebror Stig!
Du är oerhört efterlängtad!

(dessutom ska jag bli den bästa farmodern ever!)