Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Emilys Julkalender, lucka 1 & 2!

Eftersom min hjärna just nu inte fungerar som den ska utan bara snurrar, då det verkar som all jävlighet ska drabba samma person på en gång, så kommer Emily Dahls julkalender perfekt till pass, då man slipper tänka ut själv vad man ska blogga om.

Jag missade första luckan igår, så den kommer här: En bild på dig som du själv tycker om

Bilden är från förmiddagen på vår bröllopsdag. Jag va jättenervös, hade bubbeldricka i hela benen och miljarder fjärilar i magen och på den här bilden tycker jag att det syns. Sen visade det sig bli det bästa dagen i mitt liv, fast det var jag ju inte helt säker på än när den här bilden tog. Jag skulle säga att jag var genuint lycklig och superkär på den här bilden!

(fotograf: Jessica Silversaga)

Sen är det dags för dagens lucka: En bild på dig hemma

Här var det sommar, vi hade nytapetserad finvägg som var perfekt att fota framför och jag hade bränt mig väldigt i solen dagen innan. Kjolen är min bästa kjol, från polarn o pyret köpt för 10 kr på en loppis och numera ligger det ett ekollon från Italien i fickan på den.

4 Bra Saker Just Nu!

Tack och åter t a c k för alla fina ord om pappa, det värmer att ni är så himla fina och håller era tummar! Det uppskattar både jag och pappa (som såklart läser bloggen) TACK!

Nu till något roligare, man kan inte bara tänka på sorgliga saker hela dagarna, då blir man knäpp.
Så här är fyra roliga saker just nu:

 Jag skickade in några teckningar jag gjort till tidningen Retro, efter att ha blivit inspirerad av deras Stig Lindberg tyger de visade i förra numret och idag kom den i brevlådan! Inte nog med att jag fick vara med i tidningen, jag vann dessutom månadens läsarbrev och fick en urtjusig retropenna! Yahoo!

Elsa tipsar om min kalender på sin blogg idag! Hon är för övrigt Fru December i årets upplaga (okej okej, en eller annan bloggare kanske har smygit sig in även i år)

Den stora roliga teckningen med kaninerna börjar bli färdig! Såhär ser den ut just nu (och herregud vad det går åt många pennor att teckna så stort, tror jag måste fylla på mitt lager efter den här teckningen)
Kaninen med hammaren ska slå till på den prickiga plåten så smutsen trillar ner i de stora roterande grejerna under. Kaninen i rummet ovanför testar ”fjonget” i den stora fjädern och kaninen på taket styr datorn. De kaninerna som kommer ur maskinen till höger är superkaninerna, med extra bra studs, därav superhjältemaskarna!

 Sist men inte minst har vi tapetserat om bakom tvn! Nu känns rummet genast lite varmare och tapeten passar perfekt ihop med kakelugnen. Dock blir man en smula snurrig i bollen när man kolla för länge, så det får man försöka låta bli. Tapeten kommer från rusta av alla ställen!

Annas Jul!

Okej, nu är det ÄNNU närmare jul och min pysselnerv börjar gå bananas!
Man får faktiskt inte börja julpyssla och göra julfint riktigt än, så jag räknar dagarna tills det blir december så jag får sätta tänderna i vårt stora hus!
Jag planerar att för första gången ha en julgran, så kanske kanske kan man få börja göra sitt egna julgranspynt redan nu? Eller?
Jag ska sitta vid mitt stora slagbord, dricka julmust och lyssna på jul-LP. Åh!

Medanjag väntar på att börja får jag samla kottar, sno lite trollhassel av min faster och samla in granris från skogen. I väntan på att få börja….

Jag är en riktig tradiotionsjunkie och tycker egentligen inte att man ska ändra på någonting. Helst vill jag fira med min familj i Värmland, som jag alltid har gjort och det med basta. Men även jag inser att det förr eller senare kommer ändras.
Så nu smider jag planer på en egen jul, hemma hos oss, i vårt Bullerbyhus och allihop får komma dit istället.
Då blir det som vanligt fast annorlunda. Ett bra annorlunda får vi hoppas.
Men det får bli först nästa år, i år blir det Värmland som vanligt och jag och pappa ska äta grönkål så det sprutar genom öronen!

(bilderna kommer från min pinterest)

Om att Rädda ett Hus!

När jag och Emil satt i badtunnan i lördags, med en vägg av iskall, kolsvart, höstnatt runt tunnan, så pratade vi om huset.
Jag frågade om han trodde det spökade och han svarade nej och jag fyllde i, att om det gör det, så är det spöket nog bara glad att vi gör det så fint.


Vårt hus är gammalt, har knarriga golv och gnisslande dörrar, spänntak och sotiga kakelugnar.
Vi försöker renovera det med varsam hand, försöker hitta tillbaka till hur det en gång såg ut, fast med vår lilla twist.


När vi flyttade in såg köket ut såhär. Ledset, brunt och all sina forna glans var begravd i dunkelt 70-tal.
Vi pillade bort kaklet, lyfte av skåpsluckorna och skruvade bort handtag, trots att den tidigare hyresgästen sa att det var stört omöjligt att göra något åt det där köket.
Skåpsluckorna fick en behaglig, ljusgrön nyans och kaklet svart fog, precis som det gamla vi hittat inuti garderoben i huset.
Nittiotalsgardinerna byttes ut mot hemtrevliga rödrutiga och REDA-hyllan skruvades upp och fylldes med mjöl och havregryn.

Det här huset alltså, det är en outtömlig källa till inspiration, glädje, gemenskap och vi – jag och min fina man.
Jag älskar varje liten spricka, varje vrå och varje litet hål i väggen.
Det här huset är så hemma. Mitt hemma.