Såhär blir det varje år. Sommaren börjar leda mot sitt slut, butikerna fylls på med luddiga koftor och jag köper senapssgula strumpbyxor.
Min bästa årstid är utan tvekan våren och sensommaren, eller precis i början av hösten.
Jag gillar att man får sitta inne och att man kan bunkra upp med nya pennor och nya block, få sätta på sig raggsocka och oftast kommer det roliga jobb precis efter sommaren när företagen vill satsa igen.
Jag har redan köpt ett nytt block när vi var i Köpenhamn, med tjocka kritvita sidor och det känns så lyxigt att sätta pennan mot. Nu ska jag bara beställa hem ett stort lass pennor och sen är jag redo för hösten (nya strumpbyxor och raggsockor är redan inköpta)
Jag gillar sommaren också, men blir lite stressad av att man måste umgås, måste grilla, måste bara och man måste bli brun och vara ute ”innan det är försent!”.
På hösten är det helt okej att sitta inne och kura, att dricka alldeles för mycket kaffe och man jobbar absolut som bäst med regnet smattrande utanför.
Man kan sova ordentligt på natten utan att känna att man somnat i Saharöknen och Knut kan använda manchesterbyxor utan att gallskrika av värmeslag.
Förra hösten försvann i en graviditetsdimma. Jag var i Karlstad i en månad och tog körkort samtidigt som jag mådde så vansinnigt illa på morgonen. Jag sov middag i flera timmar varje dag och började redan få mage.
Det här året är det bara jag och en gullig bebis på utsidan istället. Betydligt bättre.
Så, kära höst, du är hjärtligt välkommen nu!