Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Anna om Valet!

Sverige alltså, det är ju så man skäms!

Min pappa vänder sig i sin grav när Sverigedemokraterna blir Sveriges tredje största parti!
Min pappa jobbade under många år med att omvända unga nynazister, han tog med dom till Auschwitz ihop med en kvinna som lyckats överleva koncentrationslägret. Hon berättade för de unga nazisterna hur det varit och de flesta av dom blev väldigt berörda av att vara på plats och se det och höra henne berätta om det.
Han lyckades omvända många ungdomar som var ute på djupt vatten och det är jag så himla stolt över!

Men nu går åren och de som överlevde koncentrationslägren är gamla och snart finns det ingen kvar som kan berätta om det, ingen som varit med om det.
Det är då folk glömmer, förnekar och upprepar.
Det är ju helt vansinnigt att med en sådan historia så kan ändå Sverigedemokraterna bli så stora!
Vad är det för fel på folk egentligen?

Man blir ju mörkrädd, skämmes för fan!

IMG_4230

Annas Rygg!

Jag har ryggskott!
Dvs det sämsta man kan tänka sig med en halvårsbebis som vill upp och ner stup i kvarten!

Det började egentligen med att jag stukade foten på midsommar. Vi var i Göteborg och skulle upp i skogen och kissa när jag halkade på en massa löv och stukade foten. Ville inte vara gnällig om att det gjorde ont så jag gick på den resten av dagen och kvällen trots att det gjorde vansinnigt ont. När vi kom till hotellet på kvällen var den dubbelt så stor och mörkblå.
Den stukningen gjorde ont i flera veckor efteråt och sen när det gått över så läste jag Martina Haags bok heja heja som jag skrivit om tidigare. Det var i den vevan jag började springa.
Tio rundor hann jag innan jag fick benhinneinflammation.
Den stukade foten hade satt sig som en låsning vid mitt knä och därför snedbelastade jag benet när jag sprang och då kommer benhinneinflammationen som ett brev på posten.

Just när det börjat släppa och jag kaaaanske skulle kunna börja springa igen så fick jag ryggskott.
När jag var gravid med Knut hade jag vansinnig foglossning från vecka 21 och kunde knappt gå och nu med en snedbelastad fot, en gammal ryggskada och en bebis som man bär runt på var liksom droppen för denna rma kropp.

Så nu haltar jag runt med min lånade TENS-maskin som strålar ut små elchocker i ryggen hela tiden för att jag överhuvudtaget ska kunna stå upprätt.
Emil är hemma från jobbet och tar hand om Knut så jag ska slippa bära och jag sitter i källaren och tecknar.

Jag hoppas ryggen ska bl bättre snart och sen ska jag få ett träningsschema att följa för att stärka upp både ben och rygg för att slippa få det såhär igen.
Jag säger då det, efter 30 rasar man tydligen i bitar!

IMG_4219

Att Jobba Jämt – Men Ändå Aldrig!

Att numera ha sitt kontor hemma har sannerligen både för och nackdelar. Nu KAN jag ju gå ner till kontoret och jobba när jag får lite tid över men det gör också att jag ständigt är stressad över just det, att jag kan.
Nu kan jag aldrig bara få vila lite framför tvn när Knut somnat för då vet jag att jag borde jobba.
Dessutom så jobbar jag ju bara två dagar i veckan numera, torsdagar och fredagar och de senaste hundraåttotusen fredagar eller torsdagar har det ju varit nått annat så jag ligger så himla långt efter!

Ni som har beställt, ni står uppskrivna på en lista som jag försöker beta av all vaken tid jag har så håll ut! Det kommer!
Till er som undrar varför det aldrig kmmer några nya teckningar på bloggen, se ovanstående anledning!

Men nu är det höst, jag har sorterat bland pennorna och jag SKA bli bättre både på att blogga och at teckna. Jag ska bara hinna ikapp mig själv först!

tuggummi

 

Annas Jobb!

Idag är första officiella jobbdagen efter sommaren, så jag har givetvis senapsgula strumpbyxor som sig bör.
Åh det här är min bästa tid, när det är varmt ute fast tillräckligt svalt för att ha strumpbyxor och det liksom luktar lite mer höst ute.
Det känns bra att vara tillbaka vid mitt skrivbord och mitt källarkontor igen.
Fast idag har jag varit ute och ätit lunch och spånat om eventuella kontorsplatser igen.
Jag gillar ju det där med att ha kontor i stan, men jag är petig med hur jag vill ha det.
Det måste vara lugnt och helst utan skrikig musik, jobbar man så jobbar man, då ska det inte småpratas för mycket, vill inte ha någon som hänger över min axel och det måste finnas en dörr så jag kan stänga om mig. Sen får det gärna ligga mitt i stan och inte kosta skjortan också. Med andra ord finns det vissa krav.
Jag har mina drömplatser att sitta på hel klart, men de är så drömmiga att jag knappt vågar fråga.
Men vi får väl se, än så länge går det ingen nöd på mig. Jag gillar att sitta hemma och höra Knuts prat på övervåningen.
Men man får betydligt mer gjort när man kommer iväg lite och den biten saknar jag.
Ja ni, detta kommer bli en spännande höst, det känner jag på mig!

Dessutom firar jag just nu att det är tre år sedan jag slutade jobba på ett ”vanligt jobb” och helt vågade satsa på det här! Hej mig och heja företaget!

 

senap

* Klänning från H&M
* Strumpbyxor från H&M
* Loppisfyndade sandaler från Swedish Hasbeens
* Glasögon från Smart Eyes