Det finns en del personer jag ar svårt för. Eller rättare sagt, det finns en del män jag har svårt för.
Ofta i femtioårsåldern, på lite högre positioner och som ser på mig som någon liten gullig maskotföretagare som mest lallar runt och ritar lite.
Numera, när jag bland annat sitter i styrelsen i en företagarförening, så träffar jag ännu fler män.
Men jag har en ny strategi att ta mig an det.

Istället för att spotta och svära och vara arg i smyg på manligt beteende, sexistiska jargonger och klumpiga uttalanden, ska jag nu istället äga min plats.
Att jag är arg i smyg och hatar dumma gubb-beteenden, lär sig ingen någonting av. Ingenting ändras av att jag hatar på min kammare.
Men om jag däremot blir en självklar del av gruppen, av den där lilla klicken av ledande män, det är då jag kan göra skillnad på riktigt.
När jag i realtid kan sätta ner foten och rätta när de dumma kommentarerna kommer. När jag kan vända på lilla-gumman-kommentarer och få dom själva att framstå som idioter gentemot andra män.
Det är då det blir skillnad.
När de själva känns hur det känns.

Är det någonting jag är bra på så är det just det. Att ge svar på tal och det brukar gå snabbt och komma som ett knytnävsslag i magen.
Det har jag ärvt av min pappa och det är min allra bästa egenskap.
Jag slåss numera för alla kvinnor, för min egen rätt att ta plats bland männen i toppen på precis samma villkor.
Skillnaden är bara att förut gjorde jag det med hat i min ensamhet och nu gör jag det med pondus inifrån.

Jag är en kraft att räkna med och jag känner redan att jag skakat om och ändrat tankar och föreställningar.
Det kommer finnas ett före och ett efter mitt intågande och det är jag väldigt stolt över.
Jag är bättre på det här än jag någonsin gett mig själv cred för.

Kill them with kindness heter det ju, men jag tänker snarare att upplysning är det bästa redskapet. Så kill them with knowledge ska snarare bli mitt motto.

Om en månad sitter jag och Emil på ett flyg till Gdansk och jag är så innerligt glad över att vi unnade oss det här!
Den sista barnfria långhelgen på väldigt länge. Jag är Emil är skitbra på att åka iväg ihop, vi kompletterar varann så bra och gillar att göra samma saker när vi är iväg.
Det här ser jag fram emot:

Upptäcka nya ställen, butiker och platser vi aldrig sett innan. vi landar på kvällen så det första vi gör på morgonen är att snöra på oss bekväma skor och går på upptäcktsfärd i vår nya stad.

Kunna prata till punkt med varann och inte bli avbrutna eller vara för trötta. Det här ser jag fram emot allra mest. Att bara vara vi.

Strosa. Att planlöst gå runt är så ljuvligt och semesteraktigt. Vi åker sällan buss eller taxi utan gillar att gå. Då ser man mycket mer och kan stanna var man vill. Måste komma ihåg att packa ner mitt foglossningsbälte och sjukt bekväma skor bara.

Se Emil i andra kläder än arbetskläder. Emil jobbar som elektriker och har med andra ord nästan alltid likadana kläder och när han är hemma så fixar han alltid med nått så då har han ”jobbkläder” även då. Men på semestern blir han sitt allra finaste och det är sannerligen det bästa jag vet! Så snygg!

Bo på hotell i mer än en natt. Att bo på hotell är det bästa som finns och gör man det i flera nätter så känns det liksom som man bor i den staden på ett helt annat sätt än om man bara sover en natt.

Äta god mat. Dessutom få äta den på kvällen, utan att någon behöver gå och bajsa eller lägga sig. Bara vi två och en massa mat och njut. Åh längtar så efter det!

Shoppa! Gdansk ska vara väldigt billigt och vi har fått en massa tips om var vi ska åka för att shoppa. Är det billigt så är det ju dessutom ännu roligare!

Bara va. Det här är vi väldigt bra på. Att pausa, man behöver inte se allt, kolla in alla museum och sevärdheter. Att ligga i en park eller gå längst vattnet slår ofta det mesta.

Påminna oss själva om varför vi älskar varann så himla mycket!