Det har hänt en rolig grej, jag har nämligen fått frågan (och tackat ja) att sitta med i Värnamo Företagarförenings styrelse.
Min pondus steg med 70% direkt, haha!
I torsdags var jag på mitt första möte. Hade föreställt mig aula, mikrofoner och allt sånt där så var lite svettig innan. Men väl på plats kom jag på att vi bor i Värnamo och inte i New York, mötet hölls i ett litet konferencerum och var totalt ofarligt.
Jag sänkte medelåldern betydligt och var utan tvekan yngst, men det kändes bara som en fördel.
Vi var elva personer varav tre kvinnor, så man kan lugnt säga att jag behövdes.

Vi gick mest igenom ordningen och sånt där, men jag kände ändå att det jag sa var viktigt. Att jag bidrog. Att det jag kan faktiskt gör skillnad.
Det kändes stort. Och viktigt. Och jag var supermallig när jag kom hem och det kändes som jag växt flera decimeter under mötet.

För jag vet hur man blir stor på instagram, jag vet hur man når ut på sociala medier, jag vet hur man bygger ett företag runt sin hobby och jag kan en massa saker som äldre män inte kan.
Därför är jag viktig.
Det känns fint i magen ska ni veta.

På fredag börjar Barnmässan i Karlstad.
Jag och Cissi Forss kommer vara där under lördag och söndag och prata om Fislandet, sälja och signera boken, så har ni vägarna förbi borde ni verkligen komma dit! (tanken var att vi skulle vara där även under fredagen, så på en del ställen står det att vi är där även då men det stämmer alltså inte, så vill ni inte missa oss så är det helgen som gäller!)

Det ska bli väldigt roligt, dels att träffa Cissi igen, det var ett tag sen nu, men även att stå på scenen.
Som ni säkert vet så har jag haft grym scenskräck innan men den har verkligen blivit så himla mycket bättre så nu tycker jag faktiskt bara att det ska bli kul.
Jag tar med mig Emil och Knut också, det finns en massa kul för barn på mässan, såklart.

Hoppas vi ses där!

I lördags var vi uppe med tuppen och åkte ut till Emils pappa för en förmiddag på isen!
Jag är egentligen rätt fjantig när det kommer till att gå på is, men nu när jag såg att både traktorn och fyrhjulingen åkte ut så blev jag lite lugnare.
Jag ÄLSKAR att vi har möjlighet att göra sånt här, att barnen får komma ihåg sånt här. Att vi åker ut och hugger julgran och nu att man får ha en riktig vinterdag på isen. Inte bara höghus och betong. Det känns som en riktig lyx!

Upp med alla ungar och familjemedlemmar på Grållens släp. Vi hade med oss mat och grillgaller, skridskor, skidor, snowracer, pulka, fiskespön och en spark. Allt man kan tänkas behöva med andra ord!

Slira loss med fyrhjulingen på isen. Vet inte vem som tyckte det var roligast, Knutte eller pappan, men antagligen pappan.

Mitt ute i sjön ligger en liten ö med en liten stuga på. Där skulle man bo! Lite ensligt kanske, men tänk vad lugnt och skönt! (känner mig som Tove Jansson, som bodde längst ut i skärgården så ingen skulle komma åt henne)

När vi hade borrat hål i isen för fiske och provat det, åkt spark en sväng och testat alla andra valmöjligheter som fanns var det dags för skridskor! Knut har bara åkt någon enstaka gång i ishallen innan men var taggad som synes.

Lite vingligt i början…..

Sen öva öva öva……

Men till slut fick han in klämmen! Heja Knut!

Den här filmen får avsluta det hela! Älskar hur Malte kommer åkande efter fyrhjulingen!
Så himla fin dag, även om det var ruggigt kallt på slutet!