När vi skulle åka hem från våra tio dagar i Värmland, så stannade vi hos min mormor Ulla, dvs Knuts gammelmormor som han kallar Uggla, eftersom han trodde hon hette det först och sen har det fastnat.

Obligatoriskt fika i finporslinet. Knut övade i bilen innan på att prata sakta och tydligt, så hon skulle höra vad han sa.

Det gjorde hon så det hela gick väldigt bra. Mormor fick också bekanta sig lite mer med Stig, tidigare gånger har han varit så förkyld så då ville vi inte ta med honom. Tänk att det skiljer 97 år på dom!

Hoppas jag får ha min mamma såhär länge!

Sen var vi tvungna att ta en fyra generationer-bild förstås!

Knut ville absolut ta en med självutlösaren också, så det gjorde vi! Kolla vilket strålande gäng av Ileby:are!

När vi fikat och pratat och kramats hejdå, åkte vi vidare mot min barndomskompis Anders och Sofie, som flyttat från Göteborg till Värmland.

De sa upp sig från sina toppjobb, sålde lägenheten inne i Göteborg och har nu köpt ett torp mitt ute i ingenstans som de ska renovera. Älskar sånt här, när folk bara vågar hoppa! Är dock inte avundsjuk på allt jobb med att renovera ett hus, men det kommer bli så himla fint!

De odlar humle också, så vi fick en tur för att se odlingarna. Om ni vill följa dom, med odlingar och husrenovering och allt, så heter de @torpetshumle på instagram!
Anders är alltså son till min mammas nya kille. Liten värld va…

När vi käkat pizzalunch och gått husesyn fortsatte vi hem mot Småland.
Tack för den här gången Värmland, du var fantastisk i vanlig ordning!

Väl tillbaka i Karlstad igen, så skulle vi få en tur med Stefans båt på Vänern!

Båtpremiär för Stig. Tänk att det finns så små och gulliga flytvästar,´.

Vi åkte till en egen ö. Så härligt att kunna få helt egna platser när man har båt.

Sittunderlag redo för dom två i familjen som alltid får blåskatarr av kalla stenar.

Vi hittade en perfekt plats, lagom i lä och med bra ryggstöd.

Stig fann sig tillrätta direkt och firade med att äta upp lite harbajs…..

Det stora barnet började genast leka. Det finns ingen som är så bra på att leka själv som han! Direkt blir barkbitar gubbar, en pöl blir en ocean och några stenar ett fort.

Kaffe och smörgås utomhus, dvs det bästa som finns!

Världens bästa mamma!

Knut visade Stefan allt han byggt. Härligt att hitta nya vänner.

På min bucketlist: köpa båt, bo i Värmland.

Jag hade precis fyndat min drömtröja på rea och var mycket nöjd över detta. Har velat ha en Hope grand länge men de är ju alltid så jäklans dyra, så hängde det en ensam på en galge på åhlens, i min storlek, med 70% rea. YAY!

Stig blev trött av all frisk luft och somnade bakom en sten, invirad i Stefans handduk.

När molnen hopade sig så var det dags att åka hemåt igen.

Hoppas jag kan få med ”köpa båt, flytta till Värmland”, på Emils bucketlist också. Tänker att denna bilden hjälper till!

Knutte skötte spakarna.
Stefan: -Här Knut, här gasar man.
Knut: -Ehhh, jag veeeeet det. Jag har kört båt innan faktiskt.

Tack Stefan för en himla fin dag!

Den sista dagen i Sunne började vi med äventyrsgolf i duggregnet. Knut gick ut hårt och slog hole-in-one på första hålet och blev sen svinförbannad över att han inte gjorde det på nästa hål, så jag och Emil fick spela själva medans han stod och gormade i ett hörn av banan. Stig var däremot glad som vanligt, i nyfyndad loppisregnjacka.

Eftersom det aldrig slutade regna åkte vi tillbaka till stugan igen och där brakade åskan loss så väldigt att strömmen gick. När vi väntat en timme eller två utan el, så gav vi upp och bestämde oss för att äta glass till lunch, så vi åkte till Mormors glasscafé istället.

Helt klart en bra idé!

Caféet ligger så himla fint precis vid Frykens strand.

När himlen tornade upp sig igen så åkte vi tillbaka till vår strömlösa stuga, tände ljus och hade det mysigt.

Det klarnade upp framåt kvällningen men vi hade fortfarande ingen ström i stugan, så vi beslöt oss för att åka tillbaka till Karlstad en dag tidigare.

Men först ville vi suga ut det sista och bästa av Sunne, så vi gick ner till vattnet på en hemlig stig bakom stugan.

Det lilla skogsbarnet.

Vi hittade det här fina lilla huset längst ner vid sjön. Tänker att det är såhär badhuset på bryggan i Mumindalen ser ut.

Kolla bara.

Älskar sånt här. När det är bara vi och gör små utflykter. Min hjärna skriker hela tiden ”minns detta, minns detta!!”

Så sen, när det blir vinter och oändligt mörker, kan jag plocka fram de här minnena och riktigt känna hur det var, hur det luktade och hur det kändes.

Älskade lilla gäng!

Älskar den här bilden, precis såhär är rangordningen i vår familj. Knut går först och bestämmer, sen jag. Emil och Stig får mest hålla i sig och följa med på resan!

Tack för er!

Så fina (om än lite regniga dagar) vi fick i mitt älskade Värmland. Så glad att jag fick visa Knut detta smultronställe.

Tack för i år Sunne, hoppas vi ses snart <3

Det blir lite spridda skurar mellan inläggen eftersom jag har semester, men här kommer iallafall vår tredje dag i mitt älskade Värmland.

Började min morgon med att ta med mig kaffekoppen ut och sätta mig vid utsiktsplatsen på tomten.

Dröjde inte länge förrän jag fick sällskap av den här lilla personen.

Och de här två nyvakna.

Innan dagen drog igång på allvar fick den här rumpnissen bada i handfatet. Väldigt blått badrum för övrigt.

Sen åkte vi till Arvika! Jag älskar Arvika, i alla år har jag, min mamma och min mormor åkt dit på utflykt varje sommar. Har lite haft det som målbild med att själv bli förälder, att få åka till Arvika (märklig målbil känner jag nu när jag skriver det, men så är det)

Vi gick till Olssons brygga, som är så himla fint. Knut fick rita vilket alltid är ett vinnande koncept. Stig fick ha hand om en visp, det funkar bra det med.

Jag var med också, även fast det inte alltid framkommer på bild.

Snygg man man har ändå.

Mmmmmm, krääääftor.

I både Arvika och Sinne fanns det massor med fina väggmålningar. Det gör så mycket för staden. Önskar jag vågade fråga Värnamo om inte jag kunde få göra en här. Kanske jag vågar någon gång…..

Det var allt från dagens utflykt. Kanske var Arvika snäppet bättre i mitt huvud än i verkligheten, men det var mysigt iallafall.