Jag är tillbaka från semestern, ÄNTLIGEN!
Jag har på riktigt räknat ner dagarna. Har verkligen längtat tillbaka till mitt kontor, där det är tyst och man bara hör surret från kopiatorn utanför, skrammel från kaffekoppar och steg i korridoren.
Där man kan grotta ner sig i skuggningar och papperkvalitéer, Åh som jag älskar mitt jobb!

Har tankat kameran full med bilder så massor med inlägg kommer, känns som jag ligger så himla mycket efter så nu är det dags att damma av den här bloggen inför en mycket spännande jobbhöst!
Nu kör vi!

Vi stannade ju som sagt i San Remo i Italien i nästan en vecka. Vi spenderade vår tid ungefär såhär:

Två gånger i veckan var det marknad i stan. Alltså italiensk matmarknad, vad mer kan man önska sig?

ÄLSKAR sånt här, med små damer som inte kan ett ord engelska men viftar och visar tills man gör sig något sånär förstådd.
Jag köpte en kashmirtröja (som gick sönder första dagen, men som nu är lagad igen) och en spidermandocka till Knut.

På förmiddagarna var det strandhäng som gällde. Det här med UV-dräkt är uppenbarligen ingen storsäljare i Italien. Knut var den enda på hela stranden som hade det.

När solen stod som högst så vilade vi oss i skuggan innan vi gick tillbaka till hotellet och sov middag alla tre.

Utvilade och glada gick vi ut för att göra stan. Har ni sett nån gulligare kille eller?!

Man får inte ha bråttom när man är ute och går med Knut. Alla ställen där man kan sitta, måste sittas på en stund.

När det hade suttits färdigt på alla sittplatser i hela stan kom vi till slut fram till vår favoritrestaurang. Alltså det här med mobil/ipad, sån livsräddare det är många gånger. Det gör att väntan på maten går smidigt, att man kan få äta upp i lugn och ro och att ja, alla är glada och nöjda. Tack Radioapan för många timmars matro.

Sen kom det här in. Jösses, lätt det godaste jag ätit i hela mitt liv!!

Knut älskade all italiensk mat (men vem gör inte det) favoriten (eller ”fallalit” som Knut säger) var carbonara, eller pizza då förstås.

Efter natten i Basel var det dags att åka vidare mot Italien.
Till vår stora förtjusning åkte vi över Alperna och inte genom en tunnel som vi först trodde.
Det var så JÄKLA fint! Satt bara och gapade!
Att folk kan bo sådär, som i en saga!!

Hade jag åkt ensam med Emil och inte bokat hela resan i förväg så hade vi hoppat av här för det var magiskt! Hade gärna sett mer av det.
Vi åkte från Basel till Milano. Tåget var väldigt fint men sista timmen tröttnade Knut totalt på att åka tåg så då var det lite kämpigt med underhållningen.
Väl framme i Milano bytte vi tåg mot San Remo och ytterligare fyra timmar. Här var jag minst sagt orolig för hur det skulle gå men Knut somnade direkt å Emils knä och sov hela vägen, hallelujamoment!!
När vi kom fram checkade vi direkt in på rummet så vi äntligen fick ta av oss de stora ryggsäckarna.
Sen hade vi en enda sak i sikte, italiensk mat!

Alltså!!!!
Ord överflödiga. Mmmmmmmmmmmmmmmmm!

När vi var mätta och belåtna gick vi ner till havet, mest bara för att känna lite på vattnet. Knut var taggad i för stora badshorts som bara åkte ner hela tiden.

Knut stortrivdes på stranden.

Sen gick vi hem, vilade oss lite på rummet innan vi svidade om för att gå ett varv och se oss omkring.
Det är det roligaste jag vet när jag kommer till ett nytt ställe, att bara strosa runt och se var alla små gator leder.

Här fanns det VÄLDIGT många små vägar åt alla håll och kanter. Perfekt stros med andra ord.

Italien alltså, så himla skönt att äntligen vara framme!

Någon kommenterade och skrev att det var trist att jag bara tyckte resan var jobbig och det kanske lät så i förra inlägget (okej det VAR jobbigt!) men det var roligt också såklart. Men klart att 23 timmer på ett tåg är det väl ingen som tycker är det ideala sättet att tillbringa sin tid.

Här kommer i alla fall ett gladare inlägg, nämligen det från vår dag i Basel!
Det här stoppet trodde jag skulle vara bara en natt på hotell och inget mer, men det visade sig att Basel var hur fint som helst!
I väntan på att vårt rum skulle bli klart gick vi en promenad. Kolla bara!

Rakt igenom staden rinner Rhen. På ena sidan är det Tyskland och på den andra sidan är det Schweiz.

-Får jag hoppa i? Får jag hoppa i? Det upprepade Knut non stop. Vi försökte intala honom att man inte kan bada där.

Men ack så fel vi hade, för lite längre bort kom det folk flytande på löpande band! Det var extremt strömt så de åkte i en jädra fart! Så himla härligt såg det ut, de hade med sig en flytkudde, hoppade i och sen flöt de flera kilometer innan de gick upp igen. Åh ville också prova men kändes inte som en idealiskt sysselsättning för en tvååring dessvärre.

Istället gick vi till Basels djurpark som låg mitt inne i stan. Skansen släng dig i väggen, den här djurparken var ENORM! De hade alla djur man kan tänka sig!

Min favorit är alltid aporna. Speciellt de stora. Knut tyckte herr Nilsson-aporna var det bästa på hela djurparken.
När man ser gorillor och orangutanger kan man inte hjälpa att tänka att det nästan är som att det skulle sitta människor där inne i burarna. Då får man ont i magen.
Kände igen mig i en orangutangmamma som låg på ett sovloft och käkade blad. Hon var lite lik mig….Dock lyckades jag inte få någon bra bild å henne, så den här gorillahannen får duga.

Bambi.

En annan favorit, flamingosarna! Så himla tjusigt djur!

Det här lejonet hade definitivt käkat upp Knut om det inte varit glas emellan. Det syns nästan.

Efter många timmars djurtittande tog vi en vätskepaus utanför hotellet.

Sen fick vi vårt rum och de hade uppgraderat oss till ett finare rum, med två rum och dessutom det här flotta badrummet, en halvtrappa upp från sovrummet. Det fanns lyxdusch som ändrade färg, väldigt välbehövligt efter så många timmar på resande fot.

Basel får 4 av 5 stjärnor (det enda minuset är priserna, så SJUKT dyrt! Vi köpte två burger king meal och betalade ynka 380 kronor!)

Morgonen efter, tidigt som sjutton satte vi oss på tåget igen, nu mot Milano över Alperna! Här var däremot tågen väldigt tjusiga och utsikten ska vi inte ens prata om, jösses!

Kolla vem som återvänt från tystnaden!
Jag har egentligen semester i två veckor till men kunde helt enkelt inte hålla mig borta, måste få teckna åtminstone en bild!

Så då kunde jag lika gärna passa på att uppdatera bloggen med del ett i vår tågluff. Har massor med bilder så delar upp det i etapper.
Vår första dag började med ett tåg mot Alvesta, där vi bytte mot Köpenhamnståget.

Knutte hade alldeles färska stygn i pannan då han trillade med huvudet före i vår stentrappa dagen innan resan. Minst sagt dramatisk början, men han var tapper och gnällde inte om det en enda gång på hela resan.

I Köpenhamn bytte vi mot ett tåg mot Hamburg. Vi tog någons tips här på bloggen så vi båda två hade stora ryggsäckar istället för någon dragväska. Väldigt bra, fast vansinnigt tungt!

Vi hade fått höra att tågen nere i Europa var mycket finare än våra tåg i Sverige. Detta tåg klassades nog inte som ett ”europatåg” isåfall, för det var allt annat än flott.
Vi började med matpaus.

När man reser med småbarn så blir det en ständig kamp för underhållning. Knut var väldigt taggad och glömde helt bort sin tretimmars vila han brukar ta varje dag. Hurra för oss föräldrar……..

Då var det ett väldigt tacksamt avbrott när tåget helt plötsligt åkte på en färja (hade ingen aning om att man kunde åka tåg på en färja) och vips var vi på en båt!

45 minuter senare fick vi gå tillbaka ner i tåget igen och rulla vidare.
Vi hade bunkrat upp med massa nya spel i i-paden (tack Radioapan för många timmars underhållning!), nya pennor och papper och massor med små leksaker som han inte sett förut.

Favoritleken, jag ritar och Knut gissar vad det är.

Klockan åtta på kvällen rullade vi in i Hamburg och Knut slocknade direkt vi gick av tåget.
Efter lite möda och stort besvär kom vi in i vår sovvagn. När jag bokade biljetten sa som sagt han i telefonen att tågen är mycket finare där nere och inte alls som i Sverige, att vagnen är lite mer som ett vanligt rum.
Hmmm….ja det var som ett vanligt rum, om vi nu skulle sova alla tre i en garderob hemma hos oss.
Här höll jag på att börja grina för att det var så trångt. Kunde inte ens få av mig väskan för det var inte brett nog att stå på bredden. Vi bestämde oss för att ha kvar Knut i vagnen vilket gjorde det hela ÄNNU trängre.

Halv sju på morgonen landade vi i Basel, vårt första stopp på resan. 23 timmar med tåg sedan vi lämnade Värnamo.
Den här bilden är suddig och dålig men beskriver ändå känslan så bra.
Utmattad mamma sörplar äckligt tågkaffe och barnet spelar i-pad.
Här tänkte jag: ALDRIG mer! Jag ska aldrig aldrig aldrig åka tåg mer!

Tur att Basel visade sig vara en superfin stad som dessutom hade strålande väder dagen till ära. Dock gungade allting när man stod still, det gjorde det i flera dagar efteråt. Här sitter vi utanför vårt hotell som visade sig vara så himla fint!

Knutte åt en sorglig frukostlåda från tåget i en park. Resten av dagen i Basel får ni se en annan dag!