Jag saknar att skriva de där långa, självutlämnande och genomtänkta inläggen på bloggen. Men jag har blivit fegare med åren och kanske har jag inte heller samma lust och ork längre. Är så rädd att någon ska ta illa upp, något jag sällan brydde mig om tidigare.
Men jag saknar ärligheten, så här kommer lite ärlighet i listform:

NÄR GRÄT DU SENAST OCH VARFÖR?
Jag grät igår, jättelite, supersnabbt och i smyg. Men jag var bara så himla trött och Knut gick runt med ett litet elektriskt tåg som surrar så himla irriterande att jag var tvungen att gråta lite snabbt. (nej nej, jag är inte alls utbränd, neeeeeeeeeej inte jag inte….)

TRE SAKER DU AVSKYR
– Känslan jag får att jag skulle vara en bedrövlig och egotrippad mamma när jag inte vill ha fler barn. Som att jag inte vore nöjd med upplevelsen och nödvändigt måste göra det igen. Hatar att känna så. Pressen från andra. Att jag BORDE.
– Kallprata. Jag avskyr att prata om saker som inte intresserar mig. Jag vill komma in på djupet, prata om riktiga, livsviktiga saker. Gör jag inte det så kan det kvitta. Ytterst få personer går direkt in på livet. Det är de få jag gillar allra bäst.
– Fullspäckad kalender. När alla helger är uppbokade i flera veckor framåt. Ger mig dödsångest och det enda jag kan tänka på är när fan ska jag hinna andas?!

HUR VAR DU I SKOLAN?
Jag var nog en sådan man i alla fall visste om. Sen om man älskade eller hatade var en annan sak (antagligen fler som hatade) jag tog ganska mycket plats, mådde skitdåligt hela min högstadietid och var ständigt livrädd att möta någon i korridorerna. Jag har ett bra läshuvud men är väldigt lat, så gjorde alltid bara precis så mycket som det behövdes och har aldrig läst läxor. Jag minns min högstadietid som ett stort svart hål och min gymnasietid som väldigt väldigt rolig. Jag bara målade och målade, all min vakna tid (allt det har jag slängt nu när jag rensade hos mamma. Varenda gammal oljemålning åkte till soptippen och blev mos)

VAD BLIR DU STRESSAD AV?
Att ha grannarna för nära inpå. Jag behöver space och tittar med suktande ögon på min fasters hus med inhängnad baksida…..

TRE SAKER DU ÄLSKAR:
1. Sovmorgon
2. Åka på utflykt med min familj
3. Känslan i magen när man är på väg ensam till Stockholm

HUR TROR DU ATT ANDRA UPPFATTAR DIG?
Rätt så cynisk skulle jag tro. Lite som Miranda i Sex and the City. Min kompis Matilda säger att hon var livrädd för mig innan vi blev kompisar. Det är hon inte den första som sagt.

HUR UPPFATTAR DU DIG SJÄLV?
Jag känner mig faktiskt ganska mycket som Miranda själv också. Som den där personen som slänger iväg en snabb kommentar av cynism så fort någon berättat nått fluffigt och drömmigt. Jag känner mig också väldigt tillfreds med mig själv. Gillar hur jag är och bryr mig noll procent om vad andra tycker om mig.

EN SITUATION SOM DU TYCKER ÄR JOBBIG / PINSAM:
När jag möter någon på stan och jag är den som säger hej och sen går vidare och jag märker att den personen stannat för att prata. Händer mig jämt.

NÄR KÄNNER DU DIG SOM VACKRAST?
Med mitt knallrosa läppstift och med en öl i handen. Eller på uteservering med solglasögon. Då är alla snygga.

VAD SKRATTADE DU SENAST ÅT?
Igår kväll när Knut höll en lång monolog om jultomten, hur han vinkade till honom i julas och hur han numera bor i garderoben. Det var så himla härligt att lyssna på hans långa berättelse och hans stora inlevelse!

NÅGOT DU FUNDERAT MYCKET ÖVER?
Hur jag ska lägga upp mitt jobb för att bli mindre stressad och inte få ångest när det blir för mycket att göra. Jag tror jag kommit fram till en ganska bra lösning.

TRE SAKER DU ÄR RÄDD FÖR:
1. Att sätta i halsen, eller när andra sätter i halsen med för den delen.
2. Att möta konstiga människor (läs män) när jag är ensam. Det behöver inte ens vara kväll, jag är alltid rädd för det.
3. Att min mamma ska dö.

ETT YRKE DU TROR DU SKULLE VARA DÅLIG PÅ:
Telefonförsäljare. Jag gillar inte att prata i telefon och är värdelös på all form av försäljning.

SLUTLIGEN, ETT YRKE DU TROR ATT DU SKULLE VARA BRA PÅ:
Att ta hand om barn och unga med utvecklingsstörning. I nästa liv ska jag göra det.

Nu är jag tillbaka i ateljén efter tio dagar i Karlstad.
Pjuh, det har varit minst sagt hektiska dagar. Jag har alltså varit hemma hos min mamma och rensat eftersom hon sålt sitt hus och ska flytta till lägenhet.
När jag flyttade hemifrån för en massa år sedan så lämnade jag kvar allt jag inte ville ha med mig, barndomsminnen, dagböcker, skolkataloger och gamla skor. Sånt där som blir över.
Sen har jag mellanlandat hos mina föräldrar med jämna mellanrum och lämnat av ännu mer saker, målningar från gymnasietiden, alla skissblock från konstskolan, gamla arbetsprover och miljarder små kryptiska lappar och foton.
Allt det har jag gått igenom nu, vridit och vänt på varenda skiss, varenda foto och läst alla dagböcker och anteckningar.
Sen har jag slängt.
Alltihop.
Jag har säkert slängt tjugo oljemålningar från när jag gick på gymnasiet, tio fulla skissblock med teckningar från konstskolan och hundratals foton från högstadiet.
Jag har slängt bort och avslutat ett helt liv känns det som.
Otroligt påfrestande men samtidigt väldigt skönt.

Kvar blev en flyttlåda med de allra finaste teckningarna, alla arga serier jag brukade teckna och några extra speciella foton.
Annars försvann allt.

Nu ska jag bara se framåt. Jag har också bestämt mig för att bara för att man slänger själva prylen/fotot/bilden så försvinner inte minnet bara för det.
Så mitt förråd är tomt, men mitt minne är fullt.